Vården vill inte delta i kontroversiell insamling av navelsträngsblod

Cellaviva erbjuder blivande föräldrar att spara stamceller från navelsträngsblod och navelsträngsvävnad i samband med förlossningen. Det svenska företaget marknadsför sig direkt till blivande föräldrar via sin webbplats, sociala medier och mässor.

I dagsläget finns det dock många frågetecken kring vad cellerna kan användas till. Därför har tjänsten ifrågasatts av läkare, forskare och företrädare för landstingen.

– Cellerna från navelsträngsblod kan användas vid vissa svåra, mycket ovanliga blod- och immunbristsjukdomar. Mesenkymala stamceller från navelsträngsvävnad har ingen tillämpning än men det pågår en hel del kliniska studier, säger Ylva Bäckström, marknadsförings- och försäljningschef på Cellaviva.

Vid stamcellstransplantationer i Sverige används dock vanligen stamceller från benmärg, därefter perifera stamceller och i sista hand stamceller från navelsträngsblod. En annan invändning till sparandet är att det vid många sjukdomstillstånd krävs donation från en annan person, gärna ett syskon, och att det går lika bra att donera »färska« celler direkt från benmärgen. Dessutom finns en nationell navelsträngsblodbank tillgänglig för personer med behov av stamceller från navelsträngsblod.

Ylva Bäckström menar att det privata sparandet är ett bra komplement och hon förstår endast till viss del kritiken.

– Det stämmer att användningen i dagsläget är mycket begränsad och att det inte går att visa vad stamcellerna kan komma att användas till i framtiden. Vi anser dock att det är upp till blivande föräldrar att bestämma sig för om de tror att dessa celler kan användas för helt nya behandlingar, om kanske 30 år. Det pågår en del forskning för behandling av CP-skador, diabetes, alzheimer, parkinson och MS men vi kan givetvis inte ge några garantier, säger Ylva Bäckström.

Det finns ännu ingen större efterfrågan på privat stamcellssparande i Sverige. I länder som USA och Kanada har man en annan syn på denna typ av tjänst, påpekar Ylva Bäckström.

– I Kanada anser läkarnas obstetrik- och gynekologiförening att privatsparande är ett bra komplement, och i USA informerar regeringen om privatsparande på sin webbplats.

Vården vill inte medverka

Motståndet från beslutsfattarna i landstingen har stundtals varit stort. Eftersom vissa förlossningskliniker inte velat släppa in personal från Cellaviva har några familjer fått sköta insamlandet av stamceller själva.

– Ibland har det fungerat bra och ibland inte. När kvaliteten har varit otillräcklig enligt våra kvalitetskriterier så har kunderna fått pengarna tillbaka.

Cellavivas box för insamling av stamceller kostar tillsammans med kontroll, analys och nedfrysning 25 000 kronor. Sedan tillkommer ett månatligt sparande om 100–150 kronor per månad beroende på om man vill spara endast navelsträngsblod eller även navelsträngsvävnad.

Det låter som en dyr försäkring?

– Jag förstår att många tycker det, men huruvida det är dyrt eller inte är subjektivt. Vi hoppas kunna sänka kostnaderna genom att samarbeta mer med landstingen. Det är en väldigt liten risk att man redan som barn får användning för stamcellerna, men personligen tror jag att många barn som föds nu kan få nytta av egna sparade stamceller under sin livstid, säger Ylva Bäckström.

Vid mödravårdscentraler i Stockholms läns landsting (SLL) finns information om landstingets syn på frågan. I ett brev informerar Mödrahälsovårdsenheten i SLL föräldrar om att sjukvården inte stöder eller medverkar till privat insamlande av navelsträngsblod. I brevet kan man läsa att det i dagsläget inte finns några generella medicinska data som stöder behovet av insamlade egna stamceller.

Cellaviva anser att landstingets information är onyanserad.

– Gravida bör bli informerade om vilka möjligheter till sparande som finns och vilka fördelar och begränsningar som finns med privata respektive allmänna biobanker, säger Ylva Bäckström.

»Etisk gråzon«

Patientinformation har även tagits fram av förlossningsklinikerna i Stockholms läns landsting. Sven Klaesson, barnläkare och chef för verksamhetsområde kvinnor–barn på Södertälje sjukhus, är en av dem som varit drivande i frågan.

– Jag tycker att verksamhetscheferna i landstingen har en skyldighet att ge saklig och välgrundad information kring detta. Alla förlossningskliniker i Stockholms läns landsting är överens om att Cellavivas verksamhet inte kan anses vara förenad med vetenskap och beprövad erfarenhet utifrån vad vi vet i dag. Därför vill vi heller inte stödja den, säger Sven Klaesson.

Han menar att företaget befinner sig i en etisk gråzon och att man utnyttjar blivande föräldrars osäkerhet genom att skapa ett behov och en oro som inte är berättigad.

– Jag tycker att det finns betydligt bättre sätt att främja sina barns hälsa än genom att spendera pengar på stamcellssparande. Det är väldigt sällan som man inte lyckas hitta en lämplig stamcellsdonator via den nationella navelsträngsblodbanken eller Tobiasregistret, säger Sven Klaesson.

– Vi vill hellre uppmuntra människor att donera till dessa allmänna biobanker som alla kan få nytta av. På så sätt främjar vi vård på lika villkor, fortsätter han.

Trots att förlossningsklinikerna i SLL tydligt informerat Cellaviva om att man inte vill vara involverad i verksamheten, finns klinikerna listade på Cellavivas webbplats tillsammans med de sjukhus som företaget har avtal med. Man kan därför få intrycket att det finns ett samarbete mellan Cellaviva och SLL.

– Det stämmer att de har varit tydliga med att de inte vill samarbeta med oss. Jag ska se över informationen på vår webbplats omedelbart och förtydliga det som kan missuppfattas, säger Ylva Bäckström.

Avtal med Landstinget Västernorrland

Västernorrland är i dagsläget det enda landstinget som har avtal med Cellaviva. Förlossningsklinikerna har blivit instruerade i hur insamlandet av stamceller ska gå till och får viss ersättning för besväret. Marju Dahmoun, länsverksamhetschef för kvinnosjukvård i Landstinget Västernorrland, ser det som en ren service till patienterna.

– Eftersom vi har monopol på förlossningsverksamheten är våra patienter beroende av oss. Om ett föräldrapar har bestämt sig för att spara stamceller från navelsträngen så tycker jag att vi ska erbjuda dem den möjligheten, säger hon.

I samband med att avtalet skrevs 2015 hanterades frågan i landstingets etiska råd. Enligt Marju Dahmoun har landstinget dock inte gjort något principiellt ställningstagande kring vad som är rätt eller fel i detta fall.

– Jag har förstått att flera andra landsting har tagit på sig den rollen, men jag vill inte sia om var forskningen befinner sig om 15–20 år.

Riskerar föräldrar att få falska förhoppningar?

– Nej, det tror jag inte. Om man köper något så dyrt som detta så ser man nog till att vara upplyst, säger Marju Dahmoun.