Erik Johnsson tog över en vårdcentral i kris och lyckades vända utvecklingen. »I början sa vi till oss själva att vi inte ska vara rädda för att förlora vårt jobb. Vi, som är närmast patienten, måste göra det vi tror är viktigast.« Foto: Rickard Kilström

För två år sedan tog psykologen Erik Johnsson över som verksamhetschef vid vårdcentralen Cityhälsan Centrum i Norrköping. Det var hans första jobb som vårdcentralschef, och han visste inte hur illa ställt det var på vårdcentralen. Personalen flydde, arbetsbelastningen var tuff och tillgängligheten usel. 

Några dagar innan han skulle börja ringde en tidigare kollega och undrade om han hade läst lokaltidningen. Där löd rubriken »Tillgängligheten katastrofal på Cityhälsan Centrum«.

– Och i artikel stod det »och denna vecka börjar den nya chefen Erik Johnsson… «, säger han med ett leende när han berättar om sina erfarenheter på symposiet »Vårdmötet«, som arrangerades av Läkartidningen och Dagens Samhälle.

Nu har vårdcentralen lyckats vända utvecklingen, särskilt vad gäller tillgängligheten för personer med psykisk ohälsa. Och Erik Johnsson själv har blivit nominerad till »Framtidens ledare« av stiftelsen Sjukvårdens ledarskapsakademi.

När han började fanns det en fast specialist i allmänmedicin på drygt 14 000 patienter, och sex sjuksköterskor. Han berättar att han snabbt insåg att en liten grupp inte bara var av ondo.

– Det jag och den medicinskt ansvariga bestämde på förmiddagen, kunde vi genomdriva på eftermiddagen. Så i höstas såg det ut så här, säger han och visar en ny tidningsrubrik som lockar fram skratt hos publiken:

»Hans okunskap blev en framgångsfaktor.«

Erik Johnsson började med att mejsla ut en riktning för verksamheten tillsammans med personalen. Man enades om att vårdcentralen skulle stå på tre ben. Den skulle vara en akademisk vårdcentral, en beteendemedicinsk vårdcentral och en teknologisk vårdcentral.

Ytterligare en åtgärd var att internutbilda all personal för att de skulle få en baskunskap om psykisk ohälsa.

– Jag ska kunna väcka mina medarbetare på natten och fråga: »Om du träffar en deprimerad patient och bara får göra en enda intervention – vad skulle det vara?«

Personalen har även fått handledning av en psykiatriker under ett och ett halvt år.

– En ST-läkare sa nyligen till mig »Erik, numer kan jag se fram emot att träffa patienten när jag ser att det står psykisk ohälsa/sjukskrivning i min tidbok«.

Just nu håller vårdcentralen på att arbeta med sitt telefonrådgivningssystem. Känslan var att patienterna mest motades bort, att rådgivningen inte gjorde någon större nytta. Det bekräftades även av en genomgång av 2 000 samtal och journalanteckningar.

– Så vi har bestämt oss för att lyfta ut de sjuka ur telefonen, säger Erik Johnsson.

Nu delar en läkare, en psykolog och två sjuksköterskor en gemensam tidbok. Patienten kan själv boka in en tid och på morgonen tittar teamet igenom den och bestämmer vem som ska göra vad. Syftet är att rätt person ska göra rätt sak, men även att teamet ska höja varandras kunskapsnivå. Erik Johnsson är medveten om att försöket kan straffa sig.

– Vi kommer inte att klara vår tillgänglighet i telefon på kort sikt och kommer att begära uppskov. Men om vi inte får det så kör vi på i alla fall, säger Erik Johnsson som tidigare fått betala vite för just bristande telefontillgänglighet.

Han fortsätter:

– I början sa vi till oss själva att vi inte ska vara rädda för att förlora vårt jobb. Vi, som är närmast patienten, måste göra det vi tror är viktigast. Det kräver mod. Man måste våga sitta med röda siffror på kort sikt, om man tror att man gör något långsiktigt bra.