I studien har forskare vid Umeå universitet och University of Cambridge analyserat hälsodata från över 33 000 personer i Västerbotten. Deltagarna genomgick två hälsoundersökningar med tio års mellanrum mellan 1990 och 2013.
Forskarna har därefter försökt att beräkna vilken potential som strategier för viktminskning och viktstabilitet hos en hel beftolkning har när det gäller att reducera förekomsten av diabetes.
– Vi har kunnat visa att en befolkningsbaserad strategi för viktstabilitet bland vuxna har potential att förhindra mer än dubbelt så många diabetesfall som en strategi som endast fokuserar på viktminskning hos högriskindivider, säger Adina Feldman, forskare vid MRC Epidemiology Unit vid University of Cambridge, i ett pressmeddelande.
I dag fokuserar förebyggande folkhälsoprogram generellt sett på personer med hög risk att utveckla typ-2 diabetes, exempelvis personer med fetma. Även om det finns forskningsbelägg för att sådana program är effektiva för dessa personer, har programmen samtidigt en begränsad potential att påverka förekomsten av diabetes i hela befolkningen.
– När det gäller prevention av diabetes kopplat till kroppsvikt är det ur ett folkhälsoperspektiv sannolikt mest effektivt med strategier för både högriskindivider och befolkningen som helhet, säger Patrik Wennberg, distriktsläkare och docent vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet, i pressmeddelandet.
Resultaten är enligt forskarna användbara för att jämföra potentiella genomslag av olika preventionsstrategier för diabetes, men beräkningarna bör dock tolkas med försiktighet eftersom resultaten gäller utfall under optimala förhållanden.
Ta del av artikeln här.
