Jeff Blackmer, vice ordförande i Canadian Medical Association, har ägnat stor del av sin tid de senaste åren till att informera om läkarassisterat självmord och eutanasi. Foto: Maj-Lis Koivisto

I Kanada är läkarassisterat självmord lagligt utifrån vissa kriterier sedan juni 2016. Eftersom så många kanadensiska läkare kunde tänka sig att medverka ansåg Canadian Medical Association, CMA, att förbundet borde engagera sig i frågan.

– Vi kunde låtit processen ha sin gång och låta andra skriva lagen utan att få med läkarnas perspektiv i processen, och veta att läkare ändå skulle medverka i detta. Vi kom fram till att det låg i allas intresse, oavsett om man var för eller emot, att läkarförbundet deltog och representerade läkarnas syn, säger Jeff Blackmer, vice ordförande i CMA, som deltog i Läkartidningens och Läkarförbundets kunskapsseminarium den 29 mars.

Det aktiva engagemanget ledde till en kunskapsturné i Kanada med fem offentliga möten för att reda ut vad det hela handlar om, intensiva diskussioner inom läkarkåren på förbundets webbplats, och skrivelser som ledde till att läkarperspektivet fanns med när lagen skrevs.

Åsikterna om läkarassisterat självmord och dödshjälp skär genom läkarkåren och allmänheten i de flesta länder. I Sverige har Läkarförbundet tagit tydlig ställning emot att läkare ska medverka. Förbundet hänvisar bland annat till World Medical Association, som har gjort samma ställningstagande.

Ofta är stödet bland allmänheten större än stödet hos läkarna, så även i Kanada.

– När allmänheten tittar på frågan undrar de om de verkligen vill gå igenom allt detta lidande som sjukdomen innebär. Men läkarna frågar sig om de vill utföra detta och det är många som anser att det inte är deras uppgift. Det är ett helt annat perspektiv. Om man frågar läkarna om de själva vill ha den här möjligheten är jag säker på att fler skulle svara ja, säger Jeff Blackmer.

Att det är läkare som ska assistera vid självmord i Kanada är naturligt, tycker han.

– Det finns ett högt värde i att läkare deltar, särskilt läkare som har erfarenhet av palliativ vård. Vi ville inte ha en situation där det hela skulle utföras av en tekniker som inte kan informera om andra alternativ – för det är inget tvivel om att om det finns bättre smärtlindring är inte dödshjälp något alternativ för många patienter. Även om det är en riktig utmaning för oss som profession är det bättre att läkare deltar, för då får patienten sammantaget den bästa vården i slutet av sitt liv, inte bara dödshjälp.

Det är okänt hur många patienter som har fått hjälp att avsluta sina liv och hur många läkare som medverkat till detta.

– Det var ett beslut från Högsta domstolen som ledde till att lagen ändrades, och eftersom man bara hade 16 månader på sig att få till lagstiftningen, är det bitar i detta som fattas. Bland annat ett system för att samla in data om assisterade självmord, berättar Jeff Blackmer.

Enligt planerna ska ett sådant system finnas i slutet på året.

– Jag vet läkare som deltagit i detta en gång och sedan bestämt sig för att avstå, för att det var för svårt och för känslomässigt dränerande. Många av våra medlemmar tycker precis som det svenska läkarförbundet att läkarens uppgift är att rädda liv och inte släcka dem.

Det finns inget tvång i lagstiftningen för läkare att assistera vid självmord. Kanadensiska läkare kan för övrigt även avstå från att utföra aborter, enligt honom.

– Det finns inget stöd hos allmänheten att tvinga läkare att utföra detta mot sin övertygelse. Det finns heller inget bevis för att det ens skulle vara nödvändigt, eftersom det är så många läkare som är villiga att medverka, säger Jeff Blackmer.

Frågan om organdonation i samband med dödshjälp måste diskuteras ytterligare, tycker Jeff Blackmer.

– Det har nyligen kommit fram uppgifter om att patienter har donerat organ efter att ha fått dödshjälp. Det finns inget i lagen som hindrar det, men det behövs riktlinjer för hur vi ska hantera det. Kanske de patienter som vill donera organ behöver ytterligare rådgivning, så att vi säkerställer att de inte känner sig pressade bara för att det finns någon som väntar på organ.

Att patient och läkare behöver en längre relation för att läkaren ska kunna uppfatta om patienten verkligen är redo är ett falskt argument som framförs i debatten, tycker han.

– Helt klart är det idealiskt om man har en lång patient-läkarerelation, men de patienter som kommer fram till att de vill avsluta sina liv har tänkt på detta länge. Vi läkare bedömer patienter varenda dag, och det finns objektiva verktyg som man använda. Detta är inget problem.

Svårare är det att bedöma om patienten utsätts för påtryckningar, anser han.

– Påtryckningarna är sällan öppna, men en läkare som har en lång patientrelation är inte nödvändigtvis bättre än en som är ny för patienten på att bedöma om patienten utsätts för påtryckningar. En domstol är inte heller bättre på att bedöma det.

– Vilken doktor som helst kan avgöra om patienten är beslutsför, och om man har en mild depression är det inget som hindrar patienten att få hjälp att avsluta sitt liv så länge som hen uppfyller övriga kriterier. En lätt depression diskvalificerar inte patienten från att få dödshjälp.

CMA är den enda organisation som ger kurser som tar upp vård vid livets slut ur ett bredare perspektiv, där läkarassisterat självmord och dödshjälp ingår. Kurserna tar upp både tekniska och etiska frågor, hur man möter anhöriga och hur man har de svåra samtalen. Den första kursen hölls i höstas och ytterligare en kursomgång har genomförts. 70 läkare har deltagit i den 2,5 dagar långa kursen.

– Det finns läkare som kommit till kurserna och bestämt sig efteråt att det här inte är något för dem, så kurserna är öppna till sitt innehåll, säger Jeff Blackmer.

Har du själv medverkat vid läkarassisterat självmord?

– Nej.

Skulle du göra det?

– Jag pratar inte offentligt om detta. Det är ett personligt beslut för alla läkare. 

Som vi berättat tidigare var bakgrunden till lagen, som trädde i kraft förra sommaren, ett beslut i högsta domstolen, där rätten slog fast att den kanadensiska strafflagens förbud för läkare att assistera vid självmord inte är giltigt om det handlar om beslutskompetenta vuxna som gett ett klart samtycke och som lider av ett allvarligt, obotligt medicinskt tillstånd som leder till bestående och outhärdligt lidande. Frågan drevs då av anhöriga till två svårt sjuka kvinnor som önskade få hjälp att avsluta sina liv. 

Läs mer:

Läkarassisterat självmord legalt i Kanada från och med i dag

Kritik mot Oregonmodellen i ny rapport

»Jag kan inte, för jag får inte enligt svensk lag … men jag kan hjälpa dig att få sova«

Läkarassisterat självmord – ett självmål för svensk sjukvård

Utred självvalt livsslut

Läkarassisterat självmord och dödshjälp i Kanada

Patienter kan få hjälp av läkare eller sjuksköterska att avsluta sitt liv genom att få en substans förskriven som de antingen tar själva eller får hjälp av läkare eller sjuksköterska att ta.

Förutsättningarna är att patienten har rätt till kanadensisk hälso- och sjukvård, är minst 18 år och kapabel att fatta beslut om sin hälsa. Begäran om dödshjälp måste vara frivillig och patienten måste ge sitt tillstånd efter det att hen fått information om vad det innebär. Patientens sjukdom måste vara allvarlig och obotlig, i ett framskridet stadium och orsaka fysiskt eller psykiskt lidande som inte kan lindras på ett sätt som patienten accepterar. Tidpunkten för patientens naturliga död ska gå att förutse inom rimlig tid.