Fastläkarreformen i Norge framhålls ofta som ett lyckat exempel där landet gått från en primärvård i kris till ett, enligt många, föredöme att inspireras av. Att patienter kan lista sig hos en läkare som ansvarar för dem och samordnar eventuell övrig vård, är också något det svenska läkarförbundet är positivt till. Ordförande Heidi Stensmyren säger, i Läkartidningen i april 2016, att det norska systemet skapar kontinuitet och att Sverige bör lära sig av grannlandet.

I en debattartikel i Dagens Nyheter på onsdagen skriver Liberalernas partiledare Jan Björklund och Anna Starbrink, hälso- och sjukvårdslandstingsråd i Stockholm, att även de vill se en fastläkarreform i Sverige.

De skriver att fastläkare »förbättrar kontinuiteten för patienterna och gör vården mer effektiv. Förebilden är inte minst den norska fastläkarmodellen där varje läkare har omkring 1 200 patienter – ungefär hälften jämfört med en svensk läkare«. Eftersom det inte finns tillräckligt med allmänläkare skulle även läkare med andra specialiteter kunna arbeta som fasta läkare i primärvården »under en övergångsperiod«.

Liberalerna föreslår också att patienter ska ha en egen kontaktperson i vården, en så kallad patientvald vårdkontakt. För många skulle det kunna vara husläkaren, men det skulle även kunna vara en apotekare, om patienten använder många läkemedel.

Andra saker som Jan Björklund och Anna Starbrink förespråkar i debattartikeln är att kömiljarden återinrättas, att ytterligare fem sjukhus i landet ska drivas privat eller av en »idéburen aktör«, att vårdbiträdena återinförs på bred front och att vårdgivare ska vara skyldiga att erbjuda lika bra digital vård som fysisk.

Läs även

Fastlegeordningen – reformen som alla är nöjda med

»Som fastläkare är jag fri«

500 remisser från norska fastläkare avvisas varje dag