I början av mars presenterade läkaren och utredaren Göran Stiernstedt, på uppdrag av Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting, sitt recept för Stockholmssjukvården.

Bland annat lyfter han fram vikten av en stärkt primärvård. Han ifrågasätter också de många vårdvalen och påpekar att det finns ett motsatsförhållande mellan många val och effektivitet.

Nu framför även ett antal läkare och professorer kritik mot vårdvalet. I en debattartikel i Svenska Dagbladet hävdar åtta debattörer, bland dem Lars Agréus, senior professor, och Gunilla Hedlin, senior professor, att vårdvalet hindrar den obrutna vårdkedja från primärvård till högspecialiserad vård som är nödvändig för medicinsk kunskapsbildning. Enligt artikeln är vårdvalet inte anpassat efter den akademiska primärvård som byggts upp i Stockholmsområdet de senaste 20 åren. 

Om inte primärvården förstärks enligt Göran Stiernstedts förslag, riskerar hela sjukvårdssystemet att brytas sönder, skriver de. De föreslår också att ersättningen för vårdvalsuppdraget justeras så att kliniker och vårdcentraler kan delta i patientnära undervisning och forskning. Enligt debattörerna behövs det systematiskt kompetensutbyte mellan sjukhusbaserad vård och primärvård, liksom mellan geriatrik och primärvård.

Att vårdvalet påverkar nödvändig kunskapsbildning och utbildning negativt har också förts fram i en tidigare debattartikel i Svenska Dagbladet. Enligt artikelförfattarna Lars Klareskog, senior professor i reumatologi, Mats Holmström, professor i öron-näsa-hals-sjukvård och Mona Ståhle, senior professor i hudsjukdomar, är det helt avgörande för kvaliteten i vården att ny kunskap skapas och används. Men då ersättningssystemet inom vårdvalet innebär att det blir lönsamt att bedriva vård, men olönsamt att forska och undervisa, har den omfattande utflyttningen av öppen specialistvård från sjukhus till vårdvalsenheter lett till att utbildningen av framtida specialister har drabbats hårt.

Exempelvis har all basal verksamhet inom öron-näsa-hals-sjukdomsvården lämnat Karolinska universitetssjukhuset, skriver debattörerna, vilket har lett till att kliniken där underkänts som utbildningsklinik i brist på patienter. Även forskningen kring många sjukdomar har upphört, eftersom vårdvalsläkarna inte har möjlighet att forska.

Ett annat exempel som framförs i artikeln är det nyligen beslutade vårdvalet i reumatologi, trots att landstinget satsat på ett akademiskt specialistcentrum för reumatologi för att garantera forskning och utbildning. Vårdvalet i reumatologi föreslås vara taklöst när det gäller antalet besök som ska ersättas. Även läkemedel som kan kosta mer än 100 000 kronor per år och patient ska kunna förskrivas utan eget kostnadsansvar för vårdvalsenheten. 

»Det är med dessa exempel inte konstigt att kostnaderna för vårdval ökar dramatiskt, förra året med mer än en miljard, samtidigt som vården av de svårast och akut sjuka i praktiken nedprioriteras, vilket många rapporter från akutmottagningar, barnsjukvård med mera vittnat om«, skriver debattörerna.

Författarna ansluter sig till förslaget att kostnadstak och budgetansvar införs i vårdvalet, som också modifieras och begränsas kraftigt, samt att en öppenvård som främjar utveckling av ny kunskap byggs upp till exempel genom de akademiska öppenvårdscentra  som redan finns för några specialiteter.