Endast tolv av 210 Nobelpristagare i fysiologi eller medicin är kvinnor. En av dem är May-Britt Moser, som nyligen besökte Nobelmuseet i Stockholm.

Hon är en av tio Nobelpristagare som kommer att delta vid festivalen Starmus IV. Syftet med festivalen, som äger rum i Trondheim 18–23 juni, är att kommunicera forskning och att få ihop det vetenskapliga och kulturella fältet på ett nytt sätt. Bland festivalens talare finns en mängd forskare, men också artister och astronauter, bland andra Christer Fuglesang, Sveriges enda astronaut, tillika professor på KTH.

May-Britt Moser och ex-maken Edvard Moser har ägnat sitt liv åt att studera det område i hjärnan där lokalsinnet och minnet finns, det som man först tappar när man blir dement. Nobelpriset fick de 2014 tillsammans med John O’Keefe för upptäckten av celler i hippocampus i hjärnan som bildar en sorts inre kartor. John O’Keefe upptäckte platscellerna, och paret Moser upptäckte rutnätsceller, som ger riktning och avstånd mellan olika platser.

Vad betydde Nobelpriset för er?

– Det var så stort, det var väldigt viktigt, en stämpel på att det är fler än vi som tror på det vi jobbat så benhårt med så länge. Det var ett sätt att betala tillbaka till skattebetalarna och en bekräftelse även för dem som satsat på oss att de satsat på rätt sak.

Att nå ut med forskningsresultat är något May-Britt Moser brinner för.

– Särskilt för oss som jobbar med hjärnforskning är det nästan en plikt att berätta för folk vad som försiggår i deras egna hjärnor. Det är så många som har sjukdomar i hjärnan, som Alzheimers. Om vi studerar hur en frisk hjärna fungerar och kommunicerar det, kan vi också kommunicera hur en sjuk hjärna fungerar och avmystifiera sjukdomen.

May-Britt Moser återkommer flera gånger till detta med att samhället ska få valuta för pengarna. Särskilt viktigt är det i Skandinavien, där forskarna får statliga pengar och sin lön från skattebetalarna, tycker hon.

– Jag är uppvuxen i det norska bibelbältet, det är ett hårt arbetande folk som är mitt folk, och vi vill alltid betala tillbaka. Som forskare har vi ett väldigt stort ansvar genom att vi förvaltar kunskap, pengar och djurs liv och hälsa. Vi ska ha en enormt hög standard på det vi gör, vilka frågor vi vill gå vidare med och se till att den kunskap vi ger tillbaka är solid, säger May-Britt Moser.

I dessa tider av falska nyheter är det viktigare än någonsin att sprida forskningsresultat. Men att kommunicera är inte lätt. Det är sällan forskare kan ge enkla svar. Hon blir ivrig när hon berättar om den forskning de bedriver nu, som nyligen publicerats i Science. Den handlar om att de upptäckt stjärnceller, som är en förutsättning för att andra celler ska mogna, men hon medger att det är en utmaning att förklara det enkelt.

– Man kan säga att vi hittat startknappen som får de nervnätverk att mogna som finns i det området där lokalsinnet är. De cellerna, som vi kallar stjärnceller, är de första som dör under Alzheimers sjukdom. Vi kunde hitta dem genom att vi gick in i 14 dagar gamla foster och satte genetiska markörer på cellerna. När babyråttan är 14 dagar kan man använda dessa markörer och få ett artificiellt stoff att reagera på de receptorer som vi satt in genetiskt, och som blockerar bara dessa celler. Om man blockerar aktiviteten i stjärncellerna är det ingen i följande sekvenser av celler som mognar. Men stjärncellerna själva gör det, de har egendriven mognad. De celler som är runtom behöver stjärncellerna för att mogna. Det är en viktig förståelse av ett nätverk, och kunskapen och metoden kan vi använda för att hitta svar på otroligt intressanta frågor.

Det är alltså en stor utmaning att använda vardagsord för att beskriva forskning.

– Vi balanserar på en tunn lina. Om vi förenklar våra resultat för mycket uppfattas vi som oseriösa. Som kvinna är det ännu farligare, för du riskerar att inte bli betraktad som en seriös forskare. Det finns stereotypa föreställningar om kvinnor, att de inte förstår komplicerade sammanhang.

På Starmus-festivalen kommer hon att prata om sin forskning till nyskriven musik och med film. 

– Visionen är att kombinera forskning, konst och musik. De musiker som vi arbetar med är väldigt seriösa, precis som vi är seriösa i vår forskning. De ger sitt eget konstnärliga uttryck utifrån våra fakta. I min föreläsning kommer jag att varva en vanlig föreläsning med musik och film. Vi kommer att få höra hur rutceller låter, de har ett poppande ljud, och vi kommer även att få höra kompositörens tolkning av hur det låter när celler dör, säger hon.

 

Läs mer om stjärncellerna:

Stellate cells drive maturation of the entorhinal-hippocampal circuit

Läs mer om May-Britt Moser:

May-Britt Moser – Biographical

Festival blandar konst och vetenskap

Starmus IV är en vetenskaps- och kulturfestival som äger rum i Trondheim i Norge 18–23 juni. Det blir 44 talare under festivalen, både forskare inom olika fält (varav tio Nobelpristagare) men också musiker och astronauter. Trondheims symfoniorkester, Ane Brun och Trondheim soloists är musiker som är klara.

Festivalen startades av Garik Israelian, forskare vid the Institute of Astrophysics of the Canary Islands. De första tre festivalerna ägde rum på Kanarieöarna.

Mer om festivalen här