Policyn består av fem steg:
- Att stärka rekryteringsbasen
- Att utveckla fler vägar till chefskap
- Att förbättra chefers möjlighet att utveckla vården
- Att etablera chefskap som en naturlig del av läkarkarriären
- Att stärka chefens möjlighet att utvecklas i sitt ledarskap
Handlingsplanen innehåller mål och aktiviteter som motsvarar stegen i policyn.
Policyn skulle antas eller förkastas i sin helhet och ingen ledamot yrkade på avslag. Några ledamöter hade dock en del funderingar när policyn debatterades i utskottet. Björn Hansell från Sveriges yngre läkares förening (Sylf) menade att den lade lite för stor tonvikt vid att läkare bör vara chefer.
– Våra medlemmar upplever att det är bra att Läkarförbundet verkar för att fler läkare är chefer, men vi tycker inte att läkare alltid är bättre chefer än alla andra professioner, så vi tycker att tyngdpunkten hamnat lite för mycket på att läkare ska vara chefer i stället på vad chefer ska kunna för något.
Thomas Lindén från förbundsstyrelsen (FS) förnekade dock att policyn skulle exkludera andra professioner.
– Policyn anger inte att vi vill ha ensamrätt på chefskapet, däremot att läkare som har ett engagemang och goda ledaregenskaper har förutsättningar att bli bättre chefer än de som inte har en gedigen kunskap om verksamheten. Därför borde fler läkare kunna ta det ansvaret.
Just med argumentet att läkare ska vara konkurrenskraftiga som chefer i kraft av sin kompetens, inte sin titel, yrkade FS avslag på två motioner som ville att Läkarförbundet skulle verka för att verksamhetschefer ska ha medicinsk och ämnesspecifik specialistkompetens, respektive att det ska vara krav på att verksamhetschefer ska ha legitimation inom ett hälso- och sjukvårdsyrke. I båda fallen gick fullmäktige på FS linje och avslog motionerna.
