Andelen chefer i vården som har läkarbakgrund har minskat under en lång rad år, och att få fler läkare att välja en chefskarriär har länge stått högt på Läkarförbundets agenda. Genom den nya rapporten, som tagits fram av Medical Management Center vid Karolinska institutet, menar Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren att man nu har visat att fler läkare på chefsposition inte är ett egenintresse från läkarnas sida.

– Det finns en myt om att det är bättre att läkare har mottagning hela tiden och så får någon annan leda verksamheten. Men det är väldigt kortsiktigt och ger sämre kvalitet i verksamheten. Tvärtom behöver fler läkare bli chefer.

Enligt rapporten finns det stöd i forskningen för att chefer som är läkare bidrar positivt till vårdkvaliteten på sjukhus.

– Det finns tydliga samband mellan medicinsk kompetens på beslutande nivå och högre medicinsk kvalitet, där vi ser att man har ett bättre hälsoutfall och lägre dödlighet i exempelvis cancer och hjärt–kärlsjukdom. Man har också högre följsamhet till riktlinjer, lägre förekomst av vårdskador och inte minst bättre patientnöjdhet, säger Heidi Stensmyren.

Forskningen visar också att chefer med medicinsk kompetens ger nöjdare och friskare medarbetare och en bättre personalkontinuitet. Heidi Stensmyren pekar på att chefer med klinisk bakgrund har bättre förutsättningar att ge stöd i det professionella utövandet.

– Man behöver en chef som man kan dryfta etiska eller professionella frågor med.

Andra områden där läkarledarskap tycks kunna påverka utfallet i positiv riktning är exempelvis resurshantering och förändringsbenägenhet.

Att vården ofta saknat tydliga strategier för chefsrekrytering baserade på kunskap om vad som ger bäst kvalitet är en förklaring till att andelen läkare bland cheferna i vården minskat, menar Heidi Stensmyren. En annan är att chefsrollen blivit otydlig, där mandat, ansvar och resurser inte alltid matchar varandra.

– Det vi behöver göra är att säkerställa att när man rekryterar till chefspositioner så utformar man kraven så att chefen kan ta det samlade ansvaret för verksamheten inklusive det medicinska ansvaret.

Om man säger att chefen ska kunna ta det medicinska ansvaret, har man då inte sagt att endast läkare kan vara aktuella?

– Vi tycker att det bör vara uttryckt i kravspecifikationen på chefskapet att man ska kunna ta det medicinska ansvaret. Sedan måste det alltid vara en sammanvägning när man bedömer vem som är den lämpligaste kandidaten.

Samtidigt som resultaten i rapporten ger stöd för Läkarförbundets linje att den medicinska kompetensen bör uppvärderas vid tillsättning av chefer i vården, är det förbundet själv som har finansierat rapporten.

Hur oberoende är resultaten i rapporten?

– Vi har varit helt öppna med att vi har beställt rapporten och satt frågeställningen. Men även om den är finansierad av oss har vi inte kunnat påverka arbetet.

Positiva effekter på flera områden

Totalt 82 vetenskapliga artiklar – både originalstudier, översiktsartiklar samt artiklar av argumenterande eller analyserande karaktär – har granskats i rapporten. Enligt författarna finns det stöd i forskningen för att medicinsk kompetens hos chefer inom sjukhusvården bidrar positivt till utfallet när det gäller:

  • Vårdkvalitet (hälsonytta, patientsäkerhet och patienttillfredsställelse)
  • Hantering av finansiella och verksamhetsmässiga resurser
  • Samhällsansvar
  • Personaltillfredsställelse, minskad personalomsättning och utbrändhet
  • Tillämpning av informationsteknologi
  • Förändringsbenägenhet

Exakt vad det är som driver dessa samband enligt rapporten är oklart, men det finns en del stöd för att läkares medicinska bakgrund gör att de har en högre trovärdighet jämfört med andra ledare samt att den kliniska kompetensen gör att de fattar bättre beslut. Däremot pekar forskningen åt lite olika håll när det gäller huruvida läkares etiska och professionella normer bidrar; enligt en del studier tar andra faktorer över när läkare blir chefer.

Även om merparten av studierna fann ett positivt samband mellan läkarledarskap och utfall, pekade några studier på att en konflikt kan uppstå mellan styrning och medicinska överväganden, vilket kan leda till att läkare som är chefer fattar beslut som går ut över ekonomin.

Rapportförfattarna pekar också på mekanismer som kan påverka hur läkares ledarskap inverkar på vårdorganisationers resultat. En god cirkel kan uppstå genom en rekryteringsprocess där förväntningar, roller och ansvar är tydligt formulerade. En sådan process gör det lättare att hitta kandidater som vill utveckla sitt ledarskap och göra det mer inkluderande, vilket skapar engagemang för att förbättra verksamheten bland andra läkare. Detta ökar i sin tur intresset för ledarskap, vilket breddar basen för framtida rekryteringar.

En ond cirkel kan uppstå genom informella rekryteringar och oklara roller. Här kan valet att bli chef grunda sig i att man vill trygga sin kliniska autonomi, medan intresset för ledarskap är lägre. Detta kan leda till att man lättare hemfaller åt ordergivning i stället för att skapa delaktighet, vilket i sin tur leder till mindre engagemang i att förbättra verksamheten bland kollegorna och mindre intresse för ledarskap.

Hela rapporten finns att läsa här.