Hon tar över ordförandeklubban i SBU-nämnd

Hur känns det nu när du varit igång ett tag?

– I praktiken har jag ännu inte kommit igång, jag tillträdde första juli och vi sätter igång på riktigt efter semestrarna. Men det är väldigt roligt och stimulerande att ha fått uppdraget. Det är också hedrande att få efterträda Nina Rehnqvist, som har betytt så mycket för SBU och för hälso- och sjukvården i olika sammanhang. Även om jag aldrig varit anställd på SBU är jag ganska väl förtrogen med arbetet här eftersom jag på olika sätt arbetat med SBU sedan mitten av 90-talet. Jag har stor respekt för myndigheten och ser fram emot arbetet.

Hur förbereder du dig?

– Jag försöker läsa in mig på de senaste rapporterna och pågående projekt som SBU håller i för att uppdatera mig om vad som är på gång. Jag är läkare och har en bakgrund inom hälso- och sjukvården, men jag har inte erfarenhet från socialtjänsten, så jag försöker sätta mig in i den sidan av SBU:s uppdrag också.

Vad arbetar nämnden med?

– Nämnden fastställer de kunskapsunderlag och rapporter som SBU tar fram och står bakom slutsatserna i utvärderingarna och bidrar till att de blir tillämpbara. Nämndens ledamöter, som tillsätts av regeringen, är en bred representation av aktörer som har ansvar i hälso- och sjukvården och socialtjänsten, fackliga företrädare, företrädare för forskning och forskningsfinansiärer, patientorganisationer och andra organisationer.

Vilken omfattning i arbetstid handlar ordförandeskapet om?

– Vi har två–tre sammanträden per termin och däremellan handlar det om att förbereda möten och löpande vara insatt i frågorna. Detta är ett förtroendeuppdrag, jag är förordnad för tre år till att börja med, sedan är det upp till regeringen att besluta om fortsättningen. Min ordinarie heltidstjänst är som professor och dekan på medicinska fakulteten vid Örebro universitet.

Har du några hjärtefrågor?

– Jag hoppas att jag med min erfarenhet kan bidra till att göra SBU:s arbete relevant och tillämpbart, och att hitta formerna för att den kunskap som vi tar fram kan användas konkret i hälso- och sjukvården för att göra den bättre. Det är också angeläget att identifiera inom vilka områden vi saknar kunskap, där det saknas viktig forskning, för att se till att kunskapsluckorna blir beforskade.