2014 infördes nätjournal i somatisk vård i Region Skåne och 2015 öppnades journalerna även inom vuxenpsykiatrin för patienter.
Som Läkartidningen tidigare berättat leder Gudbjörg Erlingsdóttir, universitetslektor och docent i arbetsmiljöteknik vid Lunds universitet, ett forskningsprojekt som undersöker hur arbetsmiljön i vården påverkas vid införandet av e-hälsotjänster. Projektet har huvudsakligen genomförts i Region Skåne. Resultaten bygger bland annat på enkätsvar från tre fullpopulationsenkäter till personal inom både somatisk vård och vuxenpsykiatri, och nu står det klart vad de tycker om nätjournalen som arbetsverktyg.
Läkare i stort är tveksamma till nätjournalen med patienternas insyn. Endast 23 procent av de inom vuxenpsykiatrin som svarat på enkäten tycker att det är en bra idé, medan bara 16 procent bland läkare inom somatisk vård har den uppfattningen. Då är sjuksköterskorna mer positiva; där är siffrorna 40 respektive 46 procent.
– Att det är så få, framför allt inom somatisk vård, som är positiva – det förvånade mig, säger Gudbjörg Erlingsdóttir till Läkartidningen.
Flera upplever också att risken att utsättas för våld och hot ökar med en nätjournal. 42 procent av läkarna inom Skånes vuxenpsykiatri är av den åsikten, medan 23 procent av läkarna på den somatiska sidan tycker så.
Sedan införandet av Ejournalen, som systemet i Skåne kallas, uppger också drygt en femtedel av läkarna i somatisk vård att de är mindre uppriktiga i dokumentationen. Nästan fyra av tio läkare i psykiatrin svarar så. Vanligast är den åsikten dock bland psykologerna. Där svarar 62 procent att de är mindre uppriktiga.
»Av och till kan det vara av värde att beskriva patientens reaktioner. Detta vågar vi ej längre göra. Risk för att patienten upplever sig bedömd. Förklarande kräver så mycket tid, som ej finns«, skriver en läkare som svarat på enkäten.
»Känns som att man måste försvara sig inför patienten ifall denne läser. Upplevs som udda och obehagligt«, skriver en annan.
Flera berättar att de inte vet för vem de skriver och att det finns en oro för att patienten ska missuppfatta anteckningar. En psykolog berättar till exempel hur hen skriver »kortfattat, begränsat och vagt« för att inte provocera och skapa missförstånd.
– Vi tycker att det är lite alarmerande att många undviker att skriva information. Vart tar den informationen vägen? Blir den muntlig kommunikation eller skriver man på lappar? säger Gudbjörg Erlingsdóttir.
Det finns dock ljusglimtar. Innan införandet av Ejournalen trodde nästan sex av tio tillfrågade inom vuxenpsykiatrin att patienterna skulle oroa sig mer om de fick så enkel tillgång till sin journal. Efter införandet hade den siffran nästan halverats. Över hälften trodde att innehållet skulle vara till mer förvirring än hjälp. Också den siffran hade halverats efter att Ejournalen tagits i bruk.
Men ungefär dubbelt så många trodde att patienterna skulle sköta sin hälsa bättre, ta sin medicin enligt ordination och känna bättre kontroll över sin vård före införandet, än vad de tyckte efter införandet.
Är du förvånad över resultaten?
– Inte i alla delar men i vissa fall, som till exempel att förväntningarna på hur systemet påverkar patienterna har halverats. Det tyckte vi var förvånande, säger Gudbjörg Erlingsdóttir.
Varför är det så?
– Personalen verkar inte i någon större utsträckning prata med patienterna om de har läst Ejournalen eller inte. Då vet man inte vilken nytta patienterna har av den.
Vad är viktigt för att förbättra arbetsmiljön?
– Man måste diskutera de här frågorna, journalen som arbetsredskap och journalen som information till patienten, det vill säga vad som ska skrivas i journalen, hur det ska skrivas och för vem. Den diskussionen har inte riktigt funnits, har jag en känsla av.
Svarsfrekvensen i de tre fullpopulationsenkäterna ligger mellan 20 och 29 procent. Då har enkäten även skickats till inaktiva eller frånvarande användare, och författarna menar att spridningen gör att det blir ett rättvisande stickprov.
På Afa försäkrings webbsida kan du läsa en presentation av forskningsprojektet.