Det är franska forskare som kommit fram till att patienter som genomgick ett aortaklaffbyte med öppen hjärtkirurgi på eftermiddagen klarade sig bättre än de som genomgick ingreppet på morgonen.

De tror att det kan förklaras av hjärtmuskelcellernas egen dygnsrytm.

Bakom slutsatserna ligger bland annat en observationsstudie och en randomiserad studie med patienter som genomgick ett klaffbyte med öppen kirurgi.

I observationsstudien följdes närmare 600 vuxna patienter som genomgick ett klaffbyte – hälften på morgonen och resten på eftermiddagen – i 500 dagar.

Forskarna såg att 9 procent i gruppen som opererats på eftermiddagen drabbats av en allvarlig hjärt-kärlhändelse under uppföljningstiden, jämfört med 18 procent av dem i morgongruppen. Det innebar att en sådan händelse kunde undvikas för var elfte patient som opererades på eftermiddagen.

En randomiserad studie med 88 patienter som följdes tills de lämnade sjukhuset visade sedan mindre skada på hjärtat – mätt som frisättning av proteinet troponin T – vid eftermiddagskirurgi jämfört med morgonkirurgi.

När vävnadsprover av hjärtat hos en grupp patienter analyserades kom forskarna också fram till att förmågan att kontrahera återkom snabbare i gruppen som opererats på eftermiddagen.

Vid en genetisk analys av vävnadsproven identifierades 287 så kallade »klockgener«, som hade en högre aktivitet på eftermiddagen än på morgonen. Och när forskarna gick över till forskning på möss kom de även fram till att man farmakologiskt verkar kunna påverka aktiviteten hos en sådan »klockgen«.

Forskarna betonar att mer forskning behövs för att bekräfta fynden och få en klar bild av kopplingen mellan dygnsrytm och skada i samband med hjärtkirurgi. De påpekar bland annat att mekanismen i musmodellen måste studeras hos människa.

De efterlyser också en stor randomiserad, framåtblickande multicenterstudie för att titta på det kliniska utfallet hos patienter som genomgår hjärtkirurgi på morgonen respektive eftermiddagen.

Läs mer:

Förklarade cellernas »inre klocka« – tre delar på Nobelpris