Stora regionala skillnader i diagnoser av endometrios

– I vissa delar av landet finns det ingen sjukvård som riktigt tar ansvar för kvinnor med endometrios, säger överläkaren Matts Olovsson till Nyhetsbyrån Siren.

Antalet endometriosdiagnoser i Stockholms läns landstings öppna vård förra året var 232 per 100 000 invånare, enligt statistik från Socialstyrelsen. Det är högst i landet. Lägst är siffran i Kronobergs län med 68 diagnoser, vilket är ungefär en tredjedel i jämförelse med Stockholm. Rikssnittet ligger på 142.

– Jag tror att det är skillnad på gynekologtätheten i Stockholm och här. I Stockholm finns många fler privatmottagningar, här finns två privata öppenvårdsgynekologer i hela Kronoberg, säger Anni Jakobsen, överläkare vid kvinnoklinken på Centrallasarettet Växjö.

Kronoberg är inte ensamt om att visa låga siffror. Landstinget i Värmland ligger på 83 diagnoser per 100 000 invånare och Region Örebro län på 86. Av Sveriges 21 landsting ligger 17 under riksgenomsnittet.

När det gäller diagnoser i slutenvården är siffrorna lägre och något mindre spretiga. Flest antal endometriosdiagnoser 2016 hade Region Uppsala med 28. Lägst låg Landstinget i Värmland med 9.

Endometrios drabbar omkring var tionde kvinna i fertil ålder. Antalet nya diagnoser har på ett decennium ökat markant inom öppenvården. Genomsnittet per 100 000 invånare har stigit från 62 under år 2006 till 142 under fjolåret. I slutenvården har siffrorna varit mer stadiga, men med en svag minskning för fjolåret.

Matts Olovsson säger till Nyhetsbyrån Siren att det ökade antalet diagnoser troligen beror på en ökad uppmärksamhet kring sjukdomen, vilket dock kan skilja sig åt regionalt.

– Det är inte så att Stockholmskvinnor har mer endometrios, men i Stockholm finns flera sjukhus med endometriosverksamhet. Det kan vara så att kvinnor i Stockholm får bättre information och söker vård oftare.

Han tror också att det finns ett stort mörkertal, då diagnosen ofta ställs efter titthålsoperation.

– På grund av komplikationsrisker och höga kostnader görs inte titthålsoperation i onödan, säger han.

Anni Jacobsen är inne på samma linje och säger att man i Kronoberg behandlar många med dysmennorhé och endast laparoskoperar de som inte svarar på behandlingen. I flera fall misstänks alltså endometrios, behandling sker mot diagnosen dysmennorhé, men att diagnosen endometrios ställs först efter laparaskopi.

– Man ställer ju inte diagnosen endometrios utan en laparoskopi. Då måste man ha en större tillgång till operation. Och en operation innebär risker också, och kostnader. Det finns kanske en större tillgång i Stockholm.

Hur skulle du säga att det ser ut i Kronoberg då?

– Här finns inga privata operationskliniker, utan man remitteras till oss från primärvården och privatgynekologerna om man har en behandling som inte fungerar. Då sätter vi upp patienterna på laparoskopi och man kan ju få vänta några månader.

Leonidas Magarakis, överläkare inom Kvinnosjukvården i Karlstad, säger till Läkartidningen att hur ofta diagnosen ställs inte är ett mått i sig på hur bra man är på att misstänka den.

– Det har med hur man ställer diagnosen att göra. Vi i Värmland diagnostiserar endometrios mest med utvidgade ultraljudsundersökningar. Vi gör väldigt sällan diagnostiska laparoskopier. 

– Det innebär att här i Värmland hittar vi endast avancerad endometrios som inte är så vanlig och diagnostiserar inte ytlig endometrios som är mycket vanligare. För att diagnostisera ytlig endometrios krävs kirurgi, diagnostisk laparoskopi, och detta görs inte som förstahandsalternativ.

Patienter som inte diagnostiseras med endometrios genom ultraljud behandlas för sina menssmärtor med hormonpreparat för att uppnå amenorré (ingen menstruation). Om smärtan kvarstår trots behandlingen och ingen annan orsak kan hittas, görs en diagnostisk laparoskopi.