Mjukare övergång för nya specialister

Mattias Damberg är docent, specialistläkare i allmänmedicin och medicinsk utvecklingschef för primärvård, psykiatri och habilitering i Region Västmanland. Han minns själv tydligt hur stort steget från ST-läkare till färdig specialist kändes.

Från att ha varit en del i ett nätverk, omgiven av andra ST-kollegor och med en handledare som han träffat varje vecka, med regelbundna kurser och kontinuerlig fortbildning, stod han ganska ensam med en patientlista, mer ansvar och en ökad administrativ börda. Detta trots att han jobbade på en välfungerande, fullbemannad vårdcentral.

– Från ena dagen till den andra blir man ofta ganska ensam. Inom psykiatrin kan man ibland till och med bli överläkare från dag ett efter ST. Vårt mål är att skapa en mjukare övergång genom att erbjuda den nya specialisten en bättre start på sin yrkesroll i form av en individuell kompetensplan, säger Mattias Damberg.

Satsningen startade för nästan ett år sedan, årsskiftet 2016/2017. Läkare som blivit specialister under det senaste året och arbetar inom den offentligt drivna primärvården eller psykiatrin i regionen tilldelas en mentor. Mentorn är en erfaren specialistläkare inom ST-läkarens specialitet. Tillsammans med mentorn läggs en individuell treårig kompetensplan upp, som sedan följs upp halvårs- och årsvis. Man får bland annat gå en valfri kurs per år, gå chefsprogram om intresse finns, man får möjlighet att auskultera en dag per vecka under tre månader på valfri klinik, göra ett mindre forskningsarbete under tre månader och åka på kongress.

– Det kan handla både om att täppa igen kunskapsluckor och att utveckla sig inom ett område som man är särskilt intresserad av, säger Mattias Damberg.

Än så längre har fyra nyblivna specialister i allmänmedicin påbörjat sina individuella kompetensplaner och två nya specialister i psykiatri är på väg att sätta i gång.

Mattias Damberg beskriver det som ett sätt att strukturera kompetensutvecklingen, stötta de nya specialisterna, göra dem till ännu duktigare läkare samt förstås behålla och locka specialistläkare till den offentligt drivna psykiatrin och primärvården.

– Ett viktigt mål är förstås att vi ska vara en attraktiv arbetsgivare. Vi vill behålla specialisterna vi har och även rekrytera specialister från annat håll.

Har det haft någon effekt hittills när det gäller bemanningen av specialister?

– Det är lite tidigt att säga. Åtminstone tre specialister har uttryckligen sagt att de valt att arbeta på en av våra offentligt drivna vårdcentraler framför ett privat alternativ delvis på grund av det här upplägget.

Satsningen ska utvärderas genom enkäter och djupintervjuer med deltagarna och enkäter med verksamhetscheferna de närmaste åren.

Vad har ni fått för reaktioner på satsningen?

– Just det individuella upplägget plus stödet från mentorn tycker många är bra. Deltagarna har sagt att de känner att arbetsgivaren ser till just deras individuella behov av kompetensutveckling i stället för att man får ett färdigt paket.

Finansieringen delas av den aktuella vårdcentralen och förvaltningsledningen. Vårdcentralen står för arbetstiden som läkaren lägger ner på kompetensplanen medan förvaltningsledningen betalar för resor, kursavgifter och så vidare.

Rune Kaalhus, ordförande i Distriktsläkarföreningen Västmanland, tycker att initiativet är bra men påpekar att alla specialistläkare har rätt till den fortbildning som krävs för att klara sitt arbete och att alla ska ha en egen utvecklingsplan.

– Men allt som är till gagn för professionell utveckling är naturligtvis positivt.