Läkaren i fråga arbetade som fastläkare i Sauherad kommun men blev av med sitt uppdrag 2015. Detta eftersom läkaren på samvetsgrunder dels inte velat sätta in spiral på patienter, dels reserverat sig mot att hänvisa kvinnor vidare till abort.
I januari 2015 reviderades bestämmelserna i den norska fastläkarförordningen, så att alla fastläkare i Norge sedan dess måste utföra sådana uppgifter som läkaren reserverat sig mot.
Läkaren tog saken till domstol, men förlorade i första instans. Den norska lagmannsretten, motsvarande hovrätten i Sverige, har nu gjort en annan bedömning och går emot den tidigare domen.
Lagmansretten hänvisar bland annat till Europakonventionens bestämmelser om samvetsfrihet, och bedömer därför uppsägningen som ogiltig. Domstolen skriver bland annat att »en fastläkare med samvetsförbehåll inte kan mista sina rättigheter endast på grund av att personen reserverar sig mot att sätta in spiral, om kommunen inte kan påvisa att detta konkret går ut över patienters möjlighet att få en spiral insatt.«
Domen innebär att läkaren får tillbaka sitt uppdrag.
– Detta kommer att betyda mycket för andra läkare som menar att reservationsrätten är viktig. Nu måste det tas hänsyn till vår samvetsfrihet, säger läkaren i en kommentar till NRK.
Thomas Lindén, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, har inte satt sig in i detaljerna i det aktuella fallet i Norge. Han konstaterar dock att frågan om samvetsfrihet varit aktuell även i Sverige och nämner det mycket uppmärksammade fallet med en svensk barnmorska som vägrats anställning på grund av att hon inte velat medverka till aborter. Läkarförbundets hållning gällande samvetsfrihet vid abort är mycket tydlig:
– Samvetsfrihet har diskuterats i relation till olika frågor, den senaste tiden framför allt i relation till aborträtten. Där har vi konstaterat att patientens behov av vård alltid är starkare än individens rätt att hävda samvetsfrihet. Det är inget tvång att arbeta i en verksamhet och därför anser vi att samvetsfrihet inte ska tillämpas när det gäller abort, säger Thomas Lindén.
Vad gäller vårdpersonals reservation mot andra arbetsuppgifter anser Thomas Lindén att det, trots att patienternas vårdbehov alltid går först, kan gå att hitta vägar för att tillgodose båda sidor.
– Jag tror att man sköta det pragmatiskt på en arbetsplats. Antingen att man söker sig till en arbetsplats som inte har de moment man vill undvika, eller att man kommer överens med kollegorna att inte göra det som man har betänkligheter emot. Men om man ställer det på sin spets så kan man inte utföra sina arbetsuppgifter om man inte utför en tjänst som verksamheten är till för.
Thomas Lindén tar också upp arbetsgivarens skyldigheter att anpassa arbetet.
– Vi har till exempel haft ett fall i Sverige när det gäller en person som hänvisat till religiös övertygelse och därför inte velat ha kortärmad vårddräkt. Smittskyddsläkaren menade att bakterierna inte bryr sig om vad man har för religion, och att man inte kan arbeta där om man inte har reglementsenlig klädsel.
– Diskrimineringsombudsmannen tog upp fallet och rätten dömde till arbetsgivarens nackdel för att arbetsgivaren inte tillräckligt hade undersökt möjligheterna för arbetsuppgifter där personen hade kunnat vara klädd enligt sin övertygelse. Man ställer också långtgående krav på arbetsgivaren att anpassa sig, men när valet står mellan patients rätt till vård och vårdgivarens rätt till samvetsfrihet så vinner enligt vår bedömning alltid patientens rätt till vård.
Läs också:
Barnmorskan blev inte diskriminerad
Abortvägrande barnmorska till AD – stöds av antiabortorganisation
Jönköpings tingsrätt: Barnmorskan ej diskriminerad
