Vårdanalys har i sin rapport kartlagt införande, försäljning och uppföljning av cancerläkemedel. Att myndigheten valt att titta på försäljning och inte faktisk användning, beror på att det till stor del saknas data på nationell nivå.

Rapporten visar att trots att kostnaderna för cancerläkemedel uppgår till miljardbelopp, är möjligheterna att följa upp läkemedlens användning nationellt ofta begränsad. Det saknas exempelvis möjlighet att följa upp användningen av rekvisitionsläkemedel på individnivå. Och då hälften av den totala försäljningen av cancerläkemedel utgörs av just rekvisitionsläkemedel är det problematiskt, menar myndigheten.

Vårdanalys noterar också att problemen inte är nya och slutsatsen blir därför att uppföljningen av cancerläkemedel inte är ändamålsenlig. Men några ljuspunkter finns. Initiativ till utveckling tas på både lokal nivå och på nationell, såsom regeringsuppdrag om läkemedelsuppföljning.

Det finns också skillnader när det gäller introduktion av cancerläkemedel och jämlikhet i användning runtom i landet. Åtta av tio cancerläkemedel som har introducerats i Sverige sedan 2011 har fått ett nationellt prioriteringsbeslut från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) eller NT-rådet. Men det råder stora skillnader i tid från att ett läkemedel godkänns av EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten, till att NT-rådet eller TLV, fattar ett sådant nationellt prioriteringsbeslut.

För förmånsläkemedel är mediantiden 238 dagar, medan motsvarande tid för rekvisitionsläkemedel är 137 dagar. En förklaring kan vara att de undersökta rekvisitionsläkemedlen ingår i den nationella processen för ordnat införande, vilket innebär att TLV får underlag från företagen i ett tidigt skeende.

Det ordnade införandet skulle dock kunna utjämna vissa regionala skillnader när det gäller tiden från introduktion till faktiskt försäljning, vilket skulle göra läkemedelsanvändningen i landet mer jämlik. Men det räcker inte hela vägen för att minska skillnaderna mellan landstingen, skriver Vårdanalys i rapporten. Minst lika viktigt är tillgång till diagnostik, personal och lokal finansiering.

Förra året såldes cancerläkemedel för ungefär 4,3 miljarder kronor, vilket utgjorde en tiondel av den totala läkemedelsförsäljningen i Sverige. Målriktade läkemedel utgjorde 66 procent, att jämföra med 40 procent år 2008. Den största delen av de målriktade läkemedlen var antikroppar. Kostnaderna för cancerläkemedel väntas öka, både globalt och i Sverige.

För framtiden ser Vårdanalys att utvecklingstakten fortsätter att vara snabb. Anledningen är att mycket forskning nu befinner sig i sena stadier. I fjol var antalet molekyler i sådana stadier över 630, vilket kan jämföras med färre än 400 år 2006.

Det finns också en trend mot tidigare marknadsgodkännande. EMA har till exempel startat ett arbete med stegvis godkännande av nya läkemedel, vilket kan innebära att patienter med uttalade behov snabbare kan få tillgång till nya behandlingar. Det kan dock medföra större osäkerhet om effekter och biverkningar över tid. 

 

Läs även:

Register för nya läkemedel i cancervården ger värdefull hjälp

BMJ-studie får kritik av företrädare för EMA

Läkare ifrågasätter nyttan med nya cancerläkemedel