Mod, arbetsglädje och reformer på önskelistan inför vårdåret 2018

VAD HOPPAS DU HÄNDER INOM HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN I SVERIGE ÅR 2018?

Olivia Wigzell, generaldirektör Socialstyrelsen, tidigare chef för Statens beredning för medicinsk och social utvärdering samt departementsråd vid Socialdepartementet:

»Att vi kommer ännu längre i arbetet med en vidareutvecklad god och nära vård. Det innefattar bland annat en primärvård som är tillgänglig för barn och vuxna med psykisk ohälsa och bidrar i arbetet med att minska de socioekonomiska skillnaderna avseende hälsa och livslängd. Den kommunala hälso- och sjukvården uppmärksammas ytterligare och får förutsättningar för en ännu starkare kunskapsutveckling och kompetensförsörjning. Hälso- och sjukvården utvecklar sitt samarbete med socialtjänsten för personer med demens och personer med missbruk.«

Märit Halmin, narkosläkare i Stockholm som startade Läkaruppropet och är med i podcasten Ronden:

»Jag önskar mig att vi nästa år kommer överens om en gemensam verklighetsbeskrivning av läget i svensk sjukvård. Att beslutsfattare slutar ignorera allt det vi i personalen upplever av hotad patientsäkerhet, bristande kontinuitet och ovärdig vård i korridorer. Jag önskar mig en tilltro till professionen och att ordet produktion bannlyses från samtliga diskussioner. Vi arbetar med människor, inte varor! Vi kan så mycket bättre än nu och vi är många som vill bidra till en bättre, mer human och högkvalitativ vård.«

Heidi Stensmyren, narkosläkare och ordförande i Läkarförbundet med en rad andra fackliga uppdrag bakom sig:

»Under 2018 hoppas jag få se ett politiskt beslut om en reform av primärvården, med listning på läkare. Och att alla som behöver det ska få en patientansvarig läkare. Jag vill se en vårdplatsdimensionering som utgår från befolkningens faktiska behov, bättre villkor för forskande läkare och examensmål för läkare som inkluderar ledarskap. Jag önskar, och förväntar mig, också flera användarvänliga digitala lösningar inom hälso- och sjukvården och slutligen långsiktighet i de politiska besluten.«

Anna Nergårdh, regeringens särskilda utredare för »Samordnad utveckling för god och nära vård«, specialist i internmedicin och hjärtsjukdomar samt tidigare chefläkare i Stockholms län landsting:

»Samsyn om omstruktureringen av svensk hälso- och sjukvård. Helst i form av en bred politisk överenskommelse förstås, det vore en julklapp med guldkant! Att man är beredd till ett uthålligt arbete för att anpassa hälso- och sjukvårdens struktur till de behov och förväntningar som finns i dag. Det är en förutsättning för en individcentrerad god och jämlik vård i hela landet, men också för att bygga en långsiktigt hållbar arbetsmiljö, inte minst i primärvården. I juni kommer vi bland annat att lämna förslag på ett nationellt utformat uppdrag för primärvården – det här blir ett spännande och viktigt år!«

Lars Rocksén, narkosläkare i Örnsköldsvik, vice ordförande i Ångermanlands läkarförening och envis facklig kämpe som bland annat tagit ton mot Västernorrlands länsklinikorganisation:

»Dagens vård karaktäriseras av en splittrad organisation där beslut fattas långt bort från medarbetarna. Det är en utveckling som behöver vändas. För effektiva lösningar och förankring hos medarbetarna fattas beslut närmare och i dialog med personalen. Stuprör i organisationen behöver omvandlas till sammanhållen vårdkedja där lokalt samarbete kring patienten är i centrum med en fast läkarkontakt som håller ihop vården. Kompetensförsörjningen är den stora utmaningen och utbildning är lösningen.«

Kjell Asplund, professor emeritus och ordförande i Statens medicinsk-etiska råd som har lett flera stora utredningar, bland annat om Karolinska universitetssjukhusets hantering av händelserna runt kirurgen Paolo Macchiarini:

»Tillgången till vård blir rättvisare – utifrån behov och oavsett vem man är och var man bor. Står vi upp för de etiska prio-principerna kommer behov att gå före efterfrågan. Fokus sätts på kontinuitet och trygghet i vården, detta inte bara till gagn för patienter med stora behov utan även för vårdpersonalen. Tekniska landvinningar utnyttjas snabbare, smartare och framför allt klokare. Mer eftertanke inför stora beslut. Vilka blir konsekvenserna – tänk efter före!«

Madeleine Liljegren, ST-läkare, doktorand i psykiatri, projektledare för välgörenhetsloppet Mental Health Run och facklig bakgrund i Sveriges yngre läkares förening och SLF student:

»Jag önskar ett mer modigt, positivt och professionellt ledarskap i vården, med större fokus på visioner, mål och personligt ansvar. Vad driver oss? Vad vill vi uppnå tillsammans? Rubrikerna om vårdens kriser avlöser varandra. Jag saknar det inspirerande och positiva ledarskapet där vi alla, varje dag, påminns om varför vi gör det vi gör. Jag önskar att fler får känna arbetsglädje och stolthet över det jobb de utför för Sveriges invånare. Sen hoppas jag verkligen att den vassa stridsyxan mellan det digitala och det analoga vårdutbudet läggs ner, en gång för alla. Båda behövs!«

Stefan Lindgren, professor och överläkare på kliniken för gastroenterologi vid Skånes universitetssjukhus, ordförande i Svenska läkaresällskapet och pappa till utredningen om en ny läkarutbildning:

»Jag hoppas att förändringen av svensk hälso- och sjukvård med tyngdpunkt i hälso- och sjukvården nära befolkningen utvecklas positivt. Det är också min förhoppning att riksdagen tar beslut om en ny svensk läkarutbildning, inklusive introduktion till anställning som läkare genom bastjänstgöring. Jag vill se läkarprofessionen förstärka sina insatser för att hjälpa människor till bättre levnadsvanor och en mer jämlik hälsa samt för att nå de globala målen. Slutligen hoppas jag att läkarnas möjligheter att stärka svensk medicinsk forskning förbättras.«

Emma Spak, utredare av nära vård på Sveriges Kommuner och landsting, ST-läkare i allmänmedicin och ordförande i Göteborgs läkarförening:

»Jag hoppas att hälso- och sjukvårdsfrågorna får stort utrymme under valåret 2018. För utvecklingen av den nära vården hoppas jag både på uthållighet och mod bland alla intressenter; uthållighet så att inte andra akuta frågor gör att vi tappar siktet på den långsiktiga målbilden – omställningen till en nära vård utgående från patientens behov med primärvården som bas – och mod så att vi i ännu större utsträckning vågar driva förflyttningen, testa, våga misslyckas och testa om. Det är nu det händer!«