Rapporten, som är en del av ett forskningsuppdrag Stockholms universitet har för Stockholms läns landsting (SLL), ska reda ut turerna kring NKS. I uppdraget ingår bland annat att kartlägga vägen fram till beslutet att bygga sjukhuset, de olika aktörer som deltagit och vilka idéer som varit bärande. Forskningen innehåller fem delar, där de två första nu presenteras i en delrapport.
Den första delen visar att konceptet om ett litet högspecialiserat universitetssjukhus lades fram redan under tidigt 2000-tal och sedan blev den idé som drevs hårdast. Det var vid den tiden ett gyllene tillfälle att besluta om ett nytt sjukhus, eftersom kalkyler visade att kostnaderna skulle bli lika stora som vid en upprustning av gamla Karolinska. Konceptet skulle också kunna bidra till att Stockholmsområdet skulle kunna återfå konkurrenskraft i så kallad excellensforskning.
Processen fram till beslut präglades enligt rapporten av handlingskraft snarare än en bred förankring. Den kännetecknades förvisso av stora delar dialog, men denna hölls inom ganska »givna konceptuella ramar« och valet av inbjudna aktörer var relativt begränsat.
Den andra delen av rapporten visar att det politiska maktskiftet i Stockholms läns landsting 2006 var avgörande för valet av OPS-modellen, trots att den tidigare nästan avskrivits i ett par utredningar. En annan sak som spelade stor roll var att den nya politiska ledningen tillsatte en speciell NKS-enhet, som enligt rapporten gjorde att »tillträdet till processen minskade«. Enheten använde sig också mycket av konsulter, vilkas roll snarare blev att legitimera OPS-alternativet än att ställa det mot andra.
Delrapporten lyfter fram några lärdomar som dragits så här långt. Den understryker vikten av en öppen diskussion i ett tidigt skede för att ta till vara kunskap och perspektiv, något som också skapar en legitimitet för projektet. Organisationen med exempelvis NKS-enheten som det nya politiska styret tillsatte efter valet 2006 kan förvisso göra att arbetet kommer till handling fortare, men det finns också en risk att vissa frågor inte belyses från alla håll och att kvalitetsarbetet därigenom brister.
Rapporten i sin helhet kan du hitta på Stockholms universitets webbplats. Ansvarig för rapporten är professor Göran Sundström vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet.
