Martin Fahlström, nybliven professor i professionell utveckling vid Umeå universitet. Foto: Privat

Grattis! Hur känns det?

– Tack så hemskt mycket. Det är jättestort för ämnet, för Umeå universitet och så klart väldigt kul för mig också.

Vad är egentligen professionell utveckling?

– Det handlar i grova drag om kommunikation, bemötande, etik, självkännedom och ledarskap i vården – både mellan patient och vårdpersonal och inom vårdteam – och om att ha ett empatiskt och professionellt förhållningssätt i det kliniska arbetet. I slutänden handlar det ju om att all den medicinska kunskap som vi sitter inne med ska komma till nytta för dem vi är till för i vården – det vill säga patienter och anhöriga.

Du har under många år undervisat läkarstudenter i professionell utveckling. Vad betyder det att ämnet nu får en professur?

– Det är jättebra att professionell utveckling numera fått en tydlig plats på läkarprogrammen och att det enligt Stefan Lindgrens utredning bör få det även i kommande läkarutbildning. Men för att ämnet ska få en akademisk legitimitet är det viktigt att vi också får till en sammanhållen forskning och det hoppas jag kunna bidra till nu.

Vad är viktigt att forska om framöver tycker du?

– Vi har identifierat fyra viktiga områden: bemötande, konsultation, ledarskap och reflektion/självkännedom.

Du har ett förflutet som elitspelare, tränare och förbundsläkare i badminton och disputerade med en avhandling om badminton och hälsenebesvär en gång i tiden. Hur mycket har du forskat inom just professionell utveckling?

– För mig är det här relativt nytt.  Min forskning har främst legat inom smärta och rehabilitering så det är inte så att jag har en gedigen PU-forskning bakom mig. Men alla ämnen måste börja någonstans. I nuläget har jag två doktorander i PU som jag är huvudhandledare för och vi planerar för fler projekt.

Hur är det – kan alla bli bra på exempelvis kontakt med patienter och på att ha ett empatiskt förhållningssätt?

– Alla kan bli bättre. En del har det i sig från början, andra behöver träna mycket. Sedan finns det tyvärr enstaka personer som har stora svårigheter på läkarprogrammet med de här sakerna och då blir det förstås jobbigt. Vi måste ju förbereda studenterna för det som väntar när de kommer ut i arbetslivet.