I november förra året gav regeringen Mats Wiberg, expeditions- och rättschef på regeringskansliet, i uppdrag att göra en översyn av patientsäkerhetslagen i syfte att stärka patientsäkerheten och effektivisera handläggningen av behörighetsärenden hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN.
Bakgrunden till utredningen är bland annat att HSAN:s ordförande Susanne Billum i ett brev till Socialdepartementet efterlyst starkare lagstöd för att kunna kräva att läkare, som fått legitimationen återkallad och vill ha en ny, visar att de är lämpliga och har aktuella medicinska kunskaper.
Enligt Susanne Billum kan det exempelvis handla om läkare som utreds av IVO och som då på eget bevåg begärt delegitimering. IVO lägger då ner utredningen, och flera år senare när läkaren ansöker om legitimation på nytt kan HSAN inte göra mycket annat än att titta på de formella kraven och bifalla ansökan.
Dessutom föreslog Susanne Billum en övre åldersgräns för legitimerad vårdpersonal med möjlighet till dispens för vårdpersonal som kan och vill arbeta längre.
Men något gehör för dessa specifika förslag får hon inte i den nu färdigställda utredningen.
Vad gäller frågan om övre åldersgräns för att inneha legitimation i hälso- och sjukvården är utredarens sammanfattande bedömning att det inte finns något behov av att införa en sådan.
I promemorian konstateras förvisso att det finns ärenden som visar på problem med äldre yrkesutövare, främst kopplade till icke yrkesverksamma läkares förskrivning av läkemedel.
Som exempel nämns läkare som inte varit verksamma under en lång tid och på nytt ansöker om legitimation för att kunna förskriva läkemedel till en nära anhörig, eller fall med dementa eller särskilt utsatta läkare där det kan befaras att deras förskrivningsrätt missbrukas genom påtryckningar från anhöriga eller andra.
En sådan förskrivning, främst riktad mot den egna familjen, kan enligt utredaren vara problematisk ur patientsäkerhetsperspektiv – bland annat på grund av risken att förskrivaren inte har tillräckligt aktuella kunskaper eller tillgång till patientens journal. Men någon entydig bild av omfattningen av den här problematiken har inte kunnat fastställas, bland annat för att det inte finns någon samlad statistik över förskrivning av läkemedel av icke yrkesverksamma läkare över en viss ålder.
Som skäl emot att införa en övre åldergräns, även om den bara skulle begränsas till icke yrkesverksamma läkare, nämns att samhället skulle undandras viss kompetens samt att det kan antas att en sådan lagstiftning skulle upplevas som både ingripande och omotiverad av många berörda enskilda.
Sammantaget anser utredaren att ett införande av en övre åldersgräns då icke yrkesverksamma läkares legitimation ska upphöra att gälla är ett trubbigt verktyg och att andra, mindre ingripande lösningar bör övervägas i första hand.
Vad gäller frågan om krav på att den som ansöker om att återfå legitimation ska visa sin lämplighet och att den innehar aktuella medicinska kunskaper, gör utredningen bedömningen att detta ryms inom den nuvarande lagstiftningen.
Däremot föreslås att HSAN ska kunna förena beslut om att erhålla ny legitimation, efter att den tidigare återkallats, med prövotid. Detta ska kunna göras om det finns anledning att tro att den som åter ansöker om legitimation exempelvis inte har tillräckliga medicinska kunskaper.
Andra konkreta förslag handlar om att HSAN ska ha möjlighet att besluta om en annan – och i vissa fall skarpare – åtgärd än den som yrkats i anmälan. I promemorian framgår att HSAN i sin praxis anser sig bunden till det yrkande som Inspektionen för vård och omsorg, IVO, lägger fram i anmälan.
Det framgår också att det finns exempel på ärenden där prövotid yrkats av IVO, men där HSAN bedömt missförhållandet som så allvarligt att prövotid inte räcker eller inte anses meningsfull och då avslagit yrkandet om prövotid utan att någon annan åtgärd beslutats. Detta kan enligt utredningen inte anses tillfredsställande för patientsäkerheten.
Den sammantagna bedömningen är att det »föreligger ett starkt intresse ur patientsäkerhetssynpunkt för att HSAN ska kunna besluta om den lämpligaste åtgärden i varje enskilt fall, även i de fall detta kan anses som en mer ingripande åtgärd än vad IVO har bedömt behövas.«
Ett annat förslag är att det alltid ska fastställas en prövotidsplan vid beslut om prövotid. Så sker inte alltid i dag, men enligt utredaren skulle en obligatorisk prövotidsplan säkerställa och underlätta en mer strukturerad uppföljning – särskilt när det gäller prövotid som beslutas på grund av brottslighet. Dessutom föreslås att prövotid ska kunna fastställas till en kortare tid än tre år.
En annan fråga som också tas upp i promemorian gäller möjligheten för HSAN att besluta om en lindrigare åtgärd än prövotid. Utredaren hänvisar bland annat till att ett uttalat syfte när patientsäkerhetslagen infördes var att disciplinpåföljderna skulle avskaffas eftersom de tycktes ha en negativ inverkan på vårdpersonalens vilja att öppet diskutera negativa händelser, vilket kunde påverka benägenheten att anmäla avvikelser.
Utredaren skriver att det inte har framkommit några tillräckliga skäl för att nu göra en annan bedömning, och påpekar också att strävan för tillsynen inom vården är att denna ska riktas mot verksamheten.
Promemorian och förslagen i dess helhet finns att ta del av på regeringens webbplats. Samtliga föreslagna lagändringar föreslås träda i kraft den 1 juli 2019.
Läs också:
Regeringen vill ha bättre koll på lämplighetsprövning
