Varför skrev du den här boken?
– Efter att ha gjort programmen så var det uppenbart att stora frågor var obesvarade. Det är ju så att forskningsfusk inte bara utfördes utan också doldes på Karolinska institutet under flera år, och livsfarliga experiment utan vetenskaplig evidens genomfördes och doldes på Karolinska universitetssjukhuset. Det är omöjligt för en person att genomföra, och det är så sjukvården och forskningen är uppbyggd, att det är många människor inblandade. Det jag ville förstå var hur systemfelen såg ut, och vad det var som fick människor att inte bara gå på det här och stödja det, utan sedan också försöka dölja att det hade hänt.
Vad är nytt i boken jämfört med vad som framkom i dokumentärserien?
– Vi hade inte tid att överhuvudtaget gå in på det systematiska i dokumentären. Eftersom alla påstod att vi hade fel och att Macchiarini var en schysst kille, så fick vi satsa på att bevisa att det visselblåsarna påstod, och det vi sedan kunde belägga ytterligare, stämde. Så det handlar om helheten, det systematiska, och jag hoppas också att man ska förstå lite mer om vad som gjorde Macchiarini möjlig, hur han fungerade och hur det kommer sig att han har gjort på det här viset.
– Jag visar också det mer långsiktiga och tittar längre tillbaka i tiden. De här beteendet började ju inte på KI eller KS, utan det finns en mycket längre historia. Jag hoppas att man ser mönstret där det inte bara är svenska sjukhus och universitet inblandade, utan han har skickligt använt mekanismer som är gemensamma för vården och akademin globalt.
Vad hoppas du att boken ska ge?
– Jag hoppas naturligtvis att man ska förstå mer om hur det här hände, därför att poängen är ju att det här systemet är kvar. Det innebär att det händer andra saker, har hänt andra saker, och kommer hända andra saker, och ska man försöka motverka att sådana här saker sker så måste man förstå vad det är som möjliggör dem. Annars kommer ju allting bara upprepas.
Macchiariniaffären är på flera sätt fortfarande pågående. Hur var det att lämna ifrån sig bokmanuset?
– Det har varit så här ända sedan ruta noll. Jag har trott att det här måste vara färdigt och utrett om en månad eller två, men så bara pågår och pågår det. Det är uppenbart att det är starka intressen som fortfarande har saker att försvara och som man vill tysta ner. Och Macchiarini själv kämpar ju naturligtvis för sin överlevnad och det pågår brottsutredningar fortfarande. Mycket står fortfarande på spel.
Du kommer fortsätta att följa den här historien?
– Ja, det är ju oerhört intressant, men det är egentligen inte Macchiarini som är huvudpersonen. Han är ju som ett lackmuspapper för systemfel. Han har sett svagheter i systemet och skickligt utnyttjat dem.
Vill du tillägga något?
– Ja, mycket, men det finns några uppenbara saker som man borde ha tagit itu med. En är att man fortfarande smutskastar visselblåsarna, vilket kastar en enormt allvarlig signal till resten av samhället att inte påtala missförhållanden, att det går illa om man är visselblåsare. Därmed skickar KI och KS en djupt odemokratisk signal, och det behöver man ändra på genast.
– Sedan är ju det ju så att man har lovat att hjälpa och kompensera anhöriga till de patienter som utsattes för de här experimenten. Det har fortfarande inte skett och det är en skandal.
Du menar att visselblåsarna fortfarande smutskastas?
– Ja. I det senaste beslutet som kom från rektor så är det ju exakt det som sker där en av visselblåsarna (Karl-Henrik Grinnemo) påstås ha utfört samma grad av forskningsfusk som Macchiarini själv. Det är rent nys uppriktigt sagt.
Bosse Lindquists bok »Macchiariniaffären: Sanningar och lögner på Karolinska« utkommer i dag, den 18 september, på Albert Bonniers förlag.
