– Vi låg sämst i AT-rankningen och det fanns en stor förändringsvilja. Det här är ett litet sjukhus, och jag tror att man sätter en stolthet i att ta hand om AT-läkare, berättar distriktsläkaren Stina Schell om tiden då hon tillträdde som AT-chef.

Det var 2016 som tillsättningen gjordes, innan det årets AT-rankning kom. Bottenplaceringen visade dock med all önskvärd tydlighet att det fanns förbättringsarbete att göra. 

– Jag började med att göra en gedigen research om vad man var missnöjd med och vad man inte tyckte fungerade. Jag fick ett stort gensvar och upplevde att det fanns ett stort engagemang ute på klinikerna också.

Ofta var inte betygen inom de olika placeringarna så låga i AT-rankningen, men helhetsbedömningen var det. Stina Schell tror att en otydlig organisation delvis kan förklara det låga resultatet – vem skulle AT-läkare vända sig till med frågor och synpunkter? Bara det att orten nu fick en chef och en struktur verkar ha betytt mycket.

– Som AT-chef är allt min boll. Alltså kan jag ta alla frågor och behöver aldrig hänvisa bort någon. Det är ganska skönt, jämfört med om ansvaret ligger på en verksamhetschef på varje klinik och HR som kanske inte har så stor kännedom om frågorna ute på golvet.

– Sedan är kvalitet i AT i grund och botten avhängig enskilda mer seniora kliniker, som verkligen engagerar sig och är bra handledare. Det är innehållet. 

Vid sin sida har Stina Schell också en AT-administratör dit både AT-läkare och klinikchefer kan vända sig, en person som Stina Schell lyfter fram som en riktig klippa i förbättringsarbetet. Och några månader in i den nya organisationen bildades nästa viktiga pelare i det nya AT-arbetet: ett AT-råd med representanter för läkarna under utbildning.

– Det har fått god respons, säger Martina Cokorilo, sekreterare i AT-rådet.

Hon och ordförande Sarah Galien har varit med nästan från starten. De och en handfull andra AT-läkare utgör tillsammans rådet.

– Arbetet är jättetrevligt. Det har varit ett kreativt jobb att kunna arbeta med det som folk tar upp och diskutera i ett öppet klimat, säger Sarah Galien.

– Bara att ha en chef i ryggen betyder väldigt mycket. Och i och med att AT-rådet blivit etablerat lyssnar klinikerna bättre på våra förslag. Helt plötsligt är det inte bara ett snack i korridorerna. Kommunikation är nyckelordet, och den har förbättrats markant, säger Martina Cokorilo.

Sarah Galien och Martina Cokorilo tycker att de viktigaste stegen i förbättringsarbetet har tagits, men det görs kontinuerligt nya saker.

– Just nu pågår ett förbättringsarbete med barnkliniken och deras introduktion. Det är snart dags för handledarpriset, och ett nytt kollegium där vi utvärderar överläkarna. Vi har diskuterat BUP-placeringarna på psykiatrin, där psykiatrins verksamhetschef har hört av sig till oss och undrat om det är något AT-läkarna önskar, berättar Sarah Galien.

Oavsett poäng och rankning är det viktigt att AT-läkarna trivs, både för deras egen skull och för arbetsgivaren, menar Stina Schell. 

– AT-läkarna är en av våra största rekryteringssatsningar i landstinget, och vi ska ju inte tappa bort dem när vi haft dem hos oss i 21 månader. Då ska ju vi försöka se till att hjälpa dem till rätt plats om de vill stanna här, säger hon.

Stina Schell framhåller att ett arbete för att hjälpa AT-läkarna bedrevs tidigare också, men det är med hennes tjänst som landstinget tillsatt mer resurser. I genomsnitt går tre dagar per arbetsvecka åt till rollen som AT-chef. Övrig tid arbetar hon som distriktsläkare.

Den vecka när Läkartidningen träffar henne handlar mycket om att utbilda handledarna. Veckan dessförinnan höll hon i föreläsningar om arbetsmiljö och arbetsgivaransvar. Den kommande veckan kommer till stor del att handla om rekryteringar och att träffa blivande AT-läkare.

Varje gång som nya AT-läkare börjar, fyra gånger per år, hålls en gemensam middag med dem, nuvarande AT-läkare, handledare och andra. Det är en bidragande orsak till sammanhållningen i Nyköping. Därtill arrangerar AT-läkarna exempelvis fotboll »på gräsmattan utanför psyk«, bandyturneringar, brännboll, föreläsningar, after work med mera.

I samma AT-organisation, och med samma AT-chef som Nyköpings lasarett, ingår även Kullbergska sjukhuset i Katrineholm. Men den orten har inte lyckats lyfta sig från bottenskiktet på listan. Sjukhuset kommer på plats 65 av 68, även om flera parametrar går åt rätt håll.

– När jag började hade AT-läkarna oerhört tuffa jourscheman. Men det är åtgärdat, så det hade jag hoppats hade synts i rankningen, säger Stina Schell.

– Jag sitter i Nyköping, jag har mina rötter här, jag känner alla kliniker och har kanske lättare att arbeta med utvecklingsfrågor där jag har mitt nätverk. Jag har kanske inte riktigt samma möjligheter att nå fram där jag inte har min bas, spekulerar Stina Schell.

Hon poängterar att Katrineholm har länets minsta sjukhus och att AT där är mer splittrad mellan fler orter, men också att topprankade Avesta har en liknande situation.

Tillsammans med övergripande studierektor och AT-klinikstudierektor har Stina Schell gjort en översyn och förstärkning av introduktionen i Katrineholm, satsningar på bättre handledning och en förbättring av jourstrukturen. Framöver kommer dessutom AT-administratören att spendera mer tid i Katrineholm. 

– Vi ska kämpa vidare. Och det sjukhuset, ska man veta, står och faller med AT-läkarna. Så vi ska göra vad vi kan för att det ska bli bra.

I förbättringsarbetet generellt sett har Stina Schell haft god hjälp av andra orter med höga placeringar i AT-rankningen. Hon har gjort studiebesök och bjudit in föreläsare. Det som slår henne är hur frikostiga andra AT-orter är med tips och råd.

– Det finns ett väldigt generöst anslag i hela AT-Sverige som känns kul, trots att alla egentligen är konkurrenter om samma kollegor.

 

Läs även:

Ökade klyftor i årets AT-rankning

AT-rankningen: 15 procent vill byta yrke

Människor & möten: »Vi ska ge våra AT-läkare en jättebra utbildning«