Upprop för allas rätt till lika vård

Vad fick dig att starta uppropet?

– Jag oroas av situationen i Sverige där grupper med extrema åsikter tar allt större plats. Man försöker göra politiska landvinningar på bekostnad av redan utsatta människor med förslag på hur man vill inskränka deras rättigheter, bland annat rätten till vård. Det strider mot vår yrkesetik och då tycker jag det är viktigt att vi visar motstånd.

Debattklimatet sedan förra valet har skapat ett vi och de-tänk, har du tidigare sagt. 

– Jag är nog inte ensam om att tycka att debattklimatet har hårdnat sedan flyktingkrisen 2015. Det har normaliserats att utmåla flyktingar och invandrare som problem som tär på våra gemensamma resurser. Detta skapar ett samhälle där människor tilldelas olika värde och det i sin tur leder till att det blir okej att begränsa deras rättigheter.

Nu har uppropet varit ute i en vecka. Vad har du fått för reaktioner?

– Det har varit nästintill enbart positiva reaktioner, men många uttrycker också en sorg över att det behövs ett sådant här upprop, de önskar att idén »vi vårdar alla« vore en oifrågasatt självklarhet.

Du beskriver inte uppropet som en politisk handling utan en markering. Kan du utveckla det?

– Vårt syfte har varit att visa att vi står upp för allas rätt till vård. Det är viktigt att vårt dagliga arbete, med de avvägningar och beslut vi fattar, vilar på ett stabilt etiskt fundament. Den här etiken har ju vuxit fram för att det finns ett behov av tydliga riktlinjer att luta sig mot, säger Rikke Almkvist och påminner om att läkare historiskt sett inte alltid har agerat utifrån det fundamentet.

– Vi läkare har en ganska mörk historia med flera grova övertramp på våra medmänniskor, som exempel är det bara fem år sedan man senast tvingade transsexuella till sterilisering för att få genomgå könsbyte. Det är helt fel väg att gå om vi skulle börja tumma på våra värderingar. Därför ser jag det som vår plikt att göra motvärn när det finns grupperingar som återigen vill begränsa människors rättigheter. Och det här är för mig inte en politisk fråga, utan jag ser det som att vi i enlighet med läkareden och hälso- och sjukvårdslagen står upp för dem i samhället som behöver vårt stöd i egenskap av vårdarbetare.