Akutsjukvård är en förhållandevis ung specialitet. Den blev tilläggsspecialitet 2006 och basspecialitet 2015. Specialisterna i akutsjukvård blir stadigt fler och Svensk förening för akutsjukvård (SWESEM) har också sett ett ökat intresse för akutläkare på sjukhusen de senaste åren.
Akutmottagningarna runt om i landet arbetar efter lite olika modeller. Bland de som var tidigt ute och har kommit längst finns Södersjukhuset i Stockholm och Universitetssjukhuset i Linköping.
Nu när akutsjukvård finns som basspecialitet kan alltså läkare satsa mer helhjärtat på akutsjukvården.
– När specialiteten var under uppbyggnad var den kanske inte alltid så bra organiserad. Folk orkade inte stanna kvar även om de ville bli akutläkare, säger SWESEM:s ordförande Arin Malkomian.
– Nu har vi vuxit och blivit mer organiserade. Det har blivit en egen basspecialitet, och vi brukar skoja om att läkarna inte har någonstans att fly, de har ingen annan specialitet att fly tillbaka till.
När akutsjukvård blev en basspecialitet gjorde Läkartidningen en kartläggning över vilka sjukhus med dygnet runt-öppna somatiska akutmottagningar som hade eller planerade att ha akutläkare. Av 67 sjukhus var det bara 10 som inte hade några planer på att införa specialiteten.
Bland dessa har i dag har exempelvis Karlstad en akutläkare och Blekingesjukhuset planerar ett införande.
Enligt SWESEM finns nu ungefär 260 specialister i akutsjukvård, varav cirka 150 är aktiva i specialiteten. Omkring 350 ST-läkare finns på sjukhusen och det anställs omkring 100 varje år. Föreningen förväntar sig 110 nya specialister de kommande två åren.
Växer behovet fortare än tillgången?
– Så har det varit hela tiden, och så är det nu också. Det är lite det som är problemet. Så fort vi anställer fler så får vi fler rader på akutmottagningarna. Det är konstant brist. Nu har till och med hyrläkarbolagen fått upp ögonen, säger Arin Malkomian.
– För bara ett år sedan var det väldigt få ställen som ville ha akutläkare. Nu får jag sms nästan varje vecka om att det behövs akutläkare här och där. Redan nu har vi ett jättestort problem med att vi inte räcker till.
Arin Malkomian nämner Danderyds sjukhus som ett exempel där man har stått i startgroparna länge utan att lyckas värva akutläkare. Det tycks råda en viss tröghet på arbetsmarknaden, där akutläkare inte gärna flyttar på sig.
Det finns också exempel på sjukhus där man anställer ST-läkare utan att ha färdiga specialister på området. Arin Malkomian tycker att det är klokt att vänta i stället för att sätta igång något utan tillräckligt många specialister och utan en tillräcklig plan.
– Vår rekommendation från föreningen
är att inte börja förrän ni har politiker och sjukhusledningen med er och det finns anställda specialister. Annars låter man anställa ST-läkare som går två, tre år utan riktig handledning, och så kraschar programmet. Det är inte schyst mot de här ST-läkarna som aldrig mer kommer tillbaka till specialiteten, hur mycket de än tycker om det.
– Alla som har minsta tanke på att starta en akutverksamhet – kontakta SWESEM. Många har gjort fel på många olika sätt, och vi har lärt oss genom erfarenhet från hela Sverige hur man ska och inte ska göra.
Det är de senaste åren som akutläkare börjat bli vanligare i Sverige. Men på flera håll utomlands har akutläkare funnits i decennier.
Varför har det dröjt här?
– Bra fråga. De anglosaxiska länderna började ungefär samtidigt, för 50–60 år sedan. I just USA var orsaken det juridiska: försäkringsbolagen krävde att det skulle finnas en specialist som kunde »skriva under«. I Europa har det växt otroligt mycket de senaste fem till tio åren.
– Om det beror på hur sökmönstret till akutmottagningarna har förändrats, på att primärvården inte fungerat, eller att det alltid har funkat med jourläkarsystemet vet jag faktiskt inte.
Är allt bra, eller finns det problem med linjelösa akuter eller akutläkarrollen?
–Många tror att vi är lösningen på allt och att man kan glömma bort alla andra. Jag tror de som ser oss som den enda lösningen inte har förstått akutkrisen. Vi kommer att fortsätta att konsultera de andra specialiteterna. Samtidigt kan man inte ha en subspecialiserad endokrinolog på akuten hela tiden. Men man ska ha specialister – och de som lämpar sig bäst är akutläkare.
Läs mer:
Jämnare flöde utan linjer på Södertäljes nya akut
Några sjukhus fortfarande avvaktande
När Läkartidningen 2015 frågade 67 sjukhus med dygnet runt-öppen somatisk akut, svarade 10 att det inte var aktuellt att införa akutläkare eller akut-ST-läkare. Så här svarar de tio i dag.
Blekingesjukhuset Karlshamn och Karlskrona: Planerar att införa akutläkare. Uppstart för förändringsarbete år 2019.
Länssjukhuset i Kalmar: I nuläget ingen politisk intention att införa akutläkare, men inställningen är mer positiv nu än för tre år sedan med diskussioner om för- och nackdelar.
Centralsjukhuset i Karlstad: Har en akutläkare; ser möjlighet till akut-ST om intresse uppstår.
Sjukhuset i Arvika: Inga akutläkare, men en variant med specialister (två ortopeder, en infektionsläkare, en kirurg, en allmänmedicinare) som enbart arbetar på akuten.
Sjukhuset i Torsby: Inte aktuellt att införa akutläkare. Värmland vill stärka det initiala omhändertagandet med högre kompetens, men inte genom en hel växling till akutläkare.
Gällivare sjukhus: Sex stycken akut-ST-läkare är på ingång. Inga färdiga specialister än.
Värnamo sjukhus: Inga akutläkare i dagsläget. Frågan diskuteras i Region Jönköpings län, och en utredning har gjorts, men inget beslut är ännu fattat.
Lycksele lasarett och Skellefteå lasarett: Inga akutläkare, och bedömningen är att lasaretten inte kan bära upp en akutläkarorganisation sett till volymen patienter.
