I juni i år presenterade regeringens utredare Anna Nergårdh det andra delbetänkandet i utredningen »Samordnad utveckling för en god och nära vård« som fokuserar på primärvården.
Nu har Distriktsläkarföreningen (DLF) lämnat synpunkter i ett remissvar.
DLF ser bland annat positivt på delbetänkandets förslag om att tydliggöra att det ska bedrivas forskning i primärvården. Däremot efterlyser DLF tydligare övergångslösningar vad gäller den bristande kompetensförsörjningen, tydliga riktlinjer vad gäller fortbildning samt en nationell finansieringsprincip för att möjliggöra en jämlik vård.
Andra synpunkter rör delbetänkandets förslag om tydligare lagstiftning kring fast läkarkontakt.
DLF anser bland annat att förslaget om det ska förtydligas att patienten ska informeras om möjligheten att få tillgång till och välja en fast läkarkontakt i primärvården är bra. DLF vill dock gå längre än så. I remissvaret skriver man att också patienter som inte aktivt valt en fast läkarkontakt ska tilldelas en sådan.
I delbetänkandet föreslås också att det bör finnas en begränsning för hur många patienter en läkare kan vara fast läkarkontakt för och att det bör vara möjligt att begränsa antalet patienter som listar sig hos en viss vårdgivare, vilket föreslås utredas vidare. Däremot finns inget förslag i delbetänkandet om listning direkt på läkare i primärvården.
DLF framhåller dock att man vill ha listning på läkare. En avgörande förutsättning för att en fast listning ska vara hållbar är enligt DLF bland annat att listan måste vara blandad, exempelvis vad gäller åldersgrupper och diagnoser, samt avgränsad. Som norm föreslår DLF en begränsad lista på 1 500 invånare per heltid för en allmänspecialist.
I delbetänkandet föreslås också att krav på vilka specialister som kan vara fast läkarkontakt i primärvården införs. Det ska vara en specialist i allmänmedicin, men det kan också vara en specialist i geriatrik, barn- och ungdomsmedicin eller en ST-läkare i allmänmedicin.
Enligt delbetänkandet har specialister i geriatrik eller barn- och ungdomsmedicin en sådan generalistkompetens att de skulle kunna fullgöra uppdraget som fast läkarkontakt inom sin respektive specialitets målgrupp.
Dessutom skriver man i delbetänkandet att det finns läkare med en annan specialistkompetens som har tjänstgjort länge i primärvården och som därmed har en kompetens som kan ses som likvärdig med den hos en specialist i allmänmedicin.
DLF är positiv till att det i författningskommentaren anges att det som regel krävs att den fasta läkarkontakten är specialist i allmänmedicin. Däremot anser DLF att skrivningen om att läkare med »likvärdig kompetens såsom läkare med annan specialitet med lång erfarenhet av arbete i primärvård bör uppfylla kompetenskravet« är otydlig och kan riskera att man i en situation med läkarbrist sänker kompetenskraven.
Däremot håller DLF med om att andra specialister med generalistkompetens kan ha en plats i primärvården, men enbart utifrån sitt kompetensområde.
DLF anser att specialister i geriatrik och barn- och ungdomsmedicin, liksom andra sjukhusspecialister, kan utgöra en värdefull del i den nära vården för att ta emot ett av allmänläkare filtrerat uppdrag samt att dessa specialister i en övergångsperiod kan stärka primärvården inom avgränsade områden som BVC och för äldre på särskilda boenden.
Däremot anser DLF att blandade listor endast bör skötas av specialister i allmänmedicin eller av läkare i specialiseringstjänstgöring i allmänmedicin. DLF konstaterar att det i delbetänkandet framhålls att den naturliga kompetensen i primärvården utgörs av en specialist i allmänmedicin samt att det slås fast att en av primärvårdens styrkor är att den kan ge vård utan avgränsning när det gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper.
DLF skriver: »Att bryta ut vissa subgrupper av patienter och låta dem täckas av andra specialister riskerar att minska denna styrka och minska primärvårdens effektivitet och attraktionskraft«.
Vad gäller förslaget om en riktad statlig satsning på 1 250 ST-tjänster mellan 2019 och 2027 är DLF positiv, med tanke på bristen på specialister i allmänmedicin, men samtidigt ser föreningen brister. Enligt DLF är det verkliga behovet av nya specialister i allmänmedicin högre än det utredningen påstår.
DLF pekar på att man av erfarenhet vet att omkring 25–30 procent av antalet nya specialister i allmänmedicin kommer att ägna sig åt verksamhet utanför primärvården. DLF menar också att det saknas en analys av hur utredningen förhåller sig till att specialister i allmänmedicin i genomsnitt arbetar 80 procent.
Ta del av hela remissvaret från DLF här.
Sista dag för att lämna remissvar på utredningen är 15 november i år.
Läs också:
Utredarens förslag: De kan vara fast läkarkontakt i primärvården
