Staten kan få ökat ansvar för styrning av ST-tjänster

Senast i slutet av februari ska Socialstyrelsen presentera ett förslag på hur ST-tjänster kan dimensioneras mer effektivt utifrån ett nationellt perspektiv. Men att öka den statliga styrningen av ST görs inte i en handvändning.

– Det är lite som att navigera med en ofullständig karta, för just när det gäller ST finns bristfälliga kunskaper på nationell nivå om hur situationen faktiskt ser ut, säger Sofia Rydgren Stale, andre vice ordförande i Läkarförbundet.

Hon pekar på faktadelen som ett viktigt område för staten att prioritera för att klara målet om en bättre dimensionering av ST-tjänster.

Anna Nergårdh, regeringens utredare av »Samordnad utveckling för en god och nära vård«, instämmer i problembilden.

– Vi har inget heltäckande underlag för kompetensförsörjning, och särskilt ST är ett problem i det sammanhanget. Det är en effekt av att vi inte sett kompetensförsörjning inom vården med ett nationellt perspektiv.

– Nu pågår ändå ett arbete för att åtgärda bristerna, bland annat i samverkan mellan Socialstyrelsen och UKÄ [Universitetskanslersämbetet], och det är viktigt att bygga vidare med fler satsningar i den riktningen. Med en befolkning på tio miljoner klarar vi oss inte utan ett nationellt perspektiv, säger Anna Nergårdh.

Genom representation i Socialstyrelsens ST-råd har Läkarförbundet varit delaktigt i arbetet med att hitta former för att öka statens ansvar för ST.

Sofia Rydgren Stale är nöjd med hur arbetet bedrivits och hoppfull att slutrapporten kommer att präglas av de delar som Läkarförbundet betonat.

– Vi är positiva till att staten tar ett större ansvar, men att det måste ske i samverkan med regionerna, säger Sofia Rydgren Stale.

– En lösning som vi ser positivt på är att stärka och bredda ST-rådets uppdrag för att bli ett nav som samordnar hur regionerna dimensionerar ST-tjänster. 

Förbundets syn sammanfattas i det sjukvårdspolitiska programmet med att central styrning behöver ske med viss försiktighet.

Läkarens intresse och fallenhet måste vara avgörande, men kan kombineras med att bygga upp incitament för att klara kompetensbehoven i vården.

Även Sylf (Sveriges yngre läkares förening)betonar behovet av nationell samordning.

– Vi kan tydligt se att regioner och landsting inte klarar det här på egen hand, och från vår sida känns det rimligt att staten tar en större roll, både utifrån att kompetensfrågorna hänger ihop med att det är staten som reglerar målen för hälso- och sjukvården och för att det är komplexa frågor med så långa tider till att bli specialistläkare, säger Jonas Ålebring, ordförande för Sylf.

– Men det är också viktigt att lyfta att antalet ST-tjänster måste öka för att skapa bra karriärvägar och komma bort från att läkare hamnar i korta, osäkra anställningar. Det får inte bara bli fokus på fördelningen mellan olika specialiteter.

En risk som Sylf tidigare varnat för är att ökad central styrning av ST kan leda till fler »gråblock«: underläkarvikariat efter legitimation i väntan på ordinarie ST-tjänster. 

Göran Stiernstedt, statlig utredare för »Styrning för en mer jämlik vård«, lyfter fram egna erfarenheter.

– När jag började jobba på 70-talet var det Socialstyrelsen som reglerade alla vidareutbildningsblock. Det hade också sina brister med bland annat stor gråblocksproblematik. Men det är ändå fascinerande att vi gått från en totalt centralstyrd modell till en extremt decentraliserad variant.

– Rent principiellt tycker jag att staten bör ta ett större ansvar och att 21 enskilda regioner inte klarar ST-fördelningen av olika specialiteter.

Det gäller även större vårdgivare, tillägger Göran Stiernstedt.

– Jag kunde som biträdande landstingsdirektör i Stockholm se problemen med att inventera kompetensbehoven. På kliniknivå överskattas behoven inom den egna verksamheten, och att få ihop en samsyn och helhet är oerhört svårt.

Framåt sommaren kommer Göran Stiernstedt att presentera sin slutrapport till regeringen i uppdraget om styrning för en mer jämlik vård.

– Jag kommer säkert att ta med specialiseringstjänstgöringen där som exempel på en systembrist, även om det inte blir någon central del i utredningen. Men helt klart hänger det ihop med beroende av hyrläkare, som är en av de delar som jag utreder.

Anna Nergårdh väntar aningen otåligt på att en ny regering ska komma igång med sitt arbete på allvar.

Först då kan det komma besked om hennes utredningsförslag om en särskild statlig insats för ST inom allmänmedicin.

– Bristen på läkare inom primärvården är så stor att jag har lagt ett förslag om att staten fram till 2027 bör finansiera 1 250 specialiseringstjänster i allmänmedicin. Remisstiden gick ut i november, och nu blir det en fråga för en ny regering, säger Anna Nergårdh.

Läs också:

»Lagom är bäst« vid regional styrning av ST-tjänster

Tidigare artiklar:

Västra Götalandsregionen ökar styrningen av ST-tjänster

Tillgång och behov av specialistläkare ska kartläggas