Katrin Hruska i sitt jobb som läkare, från en tidigare artikel i Läkartidningen, 2015. Foto: Michael Lövtrup
När Läkartidningen ringde upp ville hon inte ha för många frågor, hon har inte svaren än, men hon har inget emot att vi citerar från hennes blogg, akutdoktorn.
– Det är lite tidigt i förloppet, jag vill inte göra någon större grej av det. Just nu är det bara roligt att se världen från ett nytt håll, säger hon.
Den första förklaringen i blogginlägget, den 22 januari, är att hon vill fördjupa sig inom omvårdnad. Men vad är det? Hon är nyfiken på det, men »är det ens en merit att vara omvårdnadsexpert som läkare?« Ämnet finns inte som fristående kurs för läkare. För sjuksköterskor däremot finns det otaliga kurser i både medicin och omvårdnad, påpekar hon.
Den andra reflektionen hon gör är likheten i perspektiv mellan begreppen omvårdnad och patientcentrerad vård. Hon minns när begreppet patientcentrerad vård dök upp, att hon undrade över hur det kunde vara nytt. Samtidigt har hon i sitt arbete som läkare under åren blivit frustrerad just över att vården inte utgått från patienten. Bland det första hon får veta, på första föreläsningen, är att omvårdnad, »sjuksköterskeprofessionens huvudområde«, utgår från patientens hälsa och lidande. Hon skriver: »För mig är det själva definitionen för patientcentrerad vård. Hur kan man skilja medicin från omvårdnad och varför skulle man ens vilja försöka? Varför kan inte kombinationen av dessa vara ett gemensamt mål för alla professioner inom vården?«
Tredje reflektionen är skillnader i utbildningskultur, hur det ofta tas lätt på allt annat än diagnos och behandling inom läkarkåren, till exempel handledarrollen. Hon minns en handledarkurs öppen för olika yrkeskategorier inom sjukvården. »Den var öppen för läkare också, men jag var den enda där. Jag imponerades av seriositeten och professionaliteten i synen på utbildning. Som läkare förväntas man kunna allt, och fostras tidigt i att improvisera.«
Katrin Hruska började på läkarprogrammet för 25 år sedan och är i dag specialist i internmedicin och akutsjukvård. Hon har varit ordförande i Svensk förening för akutsjukvård och även känd för sitt engagemang i fallet Fikru Maru.
Blogginlägget avslutas med att sjuksköterskeutbildningen kommer att öppna nya möjligheter: »Jag går den här utbildningen för att jag tror att den kommer att göra mig till en bättre läkare, men kanske kommer jag fram till att jag ibland hellre vill vara sjuksköterska. Hur som helst blir det en spännande tid.«
I ett blogginlägg några dagar senare berättar hon mer om sina första intryck och reflekterar över omvårdnadsbegreppet. Läs inlägget här.
Läs även:
