Förmiddagssolen tittar fram och skapar ett gnistrande vinterlandskap på vägen in mot byn. Det är fortfarande bistert kring minus 15, men temperaturen har stigit något efter några riktiga köldveckor efter nyår.
Per automatik söker vi oss mot Storumans sjukstuga när ett mejl plingar till i telefonen. Glesbygdsmedicinskt centrum (GMC) håller till mitt i samhället numera, meddelar Peter Berggren.
– Vi blev lite trångbodda uppe vid sjukstugan, förklarar han senare när han visar runt i lokalerna.
GMC är en forsknings- och utvecklingsenhet inom primärvården i Region Västerbotten i södra Lappland. Forskare och projektanställda presenteras kort. De har en stor ämnesvidd och sysslar med allt från drönartransporter som en del av akutsjukvården till patientundersökningar om attityder till digital vård.
Här samsas stort och smått. Någon förbereder en konferensresa till Indien, en annan talar om orter som Bastuträsk och Adak, där befolkningen kan få vård genom virtuella hälsorum.
Tre dagar i veckan har Peter Berggren funnits på plats vid GMC som verksamhetschef, övrig tid har han arbetat kliniskt som distriktsläkare vid sjukstugan.
Men vid vårt besök är slutet på en 25-årig epok som Storumandoktor nära. Den 1 mars blir Peter Berggren områdeschef för närsjukvården i Lycksele/Södra Lappland. Tillsättningen är en del i Region Västerbottens nya sjukvårdsorganisation, som bland annat består av tre geografiska närsjukvårdsområden.
– Både Storuman och Lycksele kommer att bli min bas för nya uppdraget. Men patientarbetet lämnar jag – åtminstone tillfälligt. Kanske att det om något år finns en öppning för att jobba kliniskt igen i mindre skala. Det känns väldigt tråkigt, men samtidigt tror jag att jag kan göra ännu större nytta i det långa perspektivet inom det nya uppdraget.
I Peter Berggrens framtidsvision med ett 20-årsperspektiv är den digitala vården fullt utbyggd. Virtuella hälsorum finns över hela landet, inte enbart i glesbygd, och har länkats ihop med stöd som bygger på AI.
– Jag skulle vilja se ett hälsorum – eller samhällsrum, som det nu bytt namn till – i likhet med de vi har i Västerbotten på varenda särskilt boende för äldre. Så stor nytta ser jag med tekniken.
Enligt Peter Berggren har det hänt väldigt mycket de senaste fem åren – och nu tror han att distansvården står inför ett tekniskt genombrott.
– Fram till nu har ett hinder varit att den teknik som finns för att själv ta prov varit helt anpassad efter vårdpersonalens kompetensnivå. Men där jobbar vi mot industrin för en förändring, och jag är övertygad om att företagen kommer att anpassa sig efter de nya behov som vi lyfter fram, säger Peter Berggren med hänvisning till ett särskilt utvecklingsprojekt, finansierat av Ingvar Kamprads familjestiftelse.
I projektet utvärderas teknik som kan användas inom distansvård. Det pågår också ett samarbete med Uppsala och Umeå universitet för att utveckla ny teknik så att patienter själva kan klara mer av provtagning på distans. En annan ambition är att installera mer avancerad teknik i samhällsrummen för mer av diagnostik genom virtuell vård.
Samtalet stannar till vid nätläkartjänster. Peter Berggren anser att de privata bolag som de senaste åren gjort entré inom hälso- och sjukvården kan vara draghjälp för den teknikutveckling som han efterlyser.
– Man kan ha synpunkter på att det är vårdtjänster som tar vårdens begränsade läkarresurser i anspråk i onödan – det har jag också. Men det är otvetydigt så att de här bolagen har en IT-kompetens som är mycket värdefull för vården.
Peter Berggren talar sig varm för ökat samarbete mellan offentligt och privat för att lotsa digital vård framåt.
– En idealisk lösning skulle vara att en offentlig vårdgivare utifrån behov initierar satsningar på digital vård, men att det i en uppbyggnadsfas läggs över på en privat entreprenör. Det skulle med stor säkerhet förkorta utvecklingstiderna.
Han säger det inte som ett klagomål och är snabb med att tillägga att Region Västerbotten i allmänhet och särskilt dess delområde Södra Lappland – som sjukstugor och hälsocentraler i inlandet tillhör – varit ledande på att bygga upp digital vård.
I Västerbotten finns åtta så kallade samhällsrum, i grannregionerna Jämtland och Norrbotten ytterligare några. Patienter kan via videolänk koppla upp sig mot en doktor eller annan vårdpersonal. Enklare provtagning som blodtryck, blodvärden och PK(INR) kan utföras på plats.
Första rummet invigdes 2013 i Slussfors, 6 mil från Storuman, och har sedan följts av en större omgång med sju samhällsrum i Västerbotten. För tillfället gör Region Västerbotten halt vid den mängden – ytterligare projektmedel krävs för fortsatt utbyggnad.
– Numera har vi döpt om hälsorummen till samhällsrum eftersom även andra, till exempel kommunerna, använder dem för kommunikation med medborgare i glesbygd, säger Peter Berggren.
Han är i stora drag nöjd med hur rummen nyttjas, men skulle ha önskat att man hunnit skaffa sig mer erfarenheter.
– Det är först nu, med fler samhällsrum som används inom vården, som vi får lite större patientvolymer för att kunna göra studier och dra slutsatser kring arbetssättet.
Vad har varit bekymret för att komma igång ordentligt inom Region Västerbotten?
– Framför allt har upphandlingen för att utrusta rummen varit en flaskhals. Det är ganska hopplöst att jobba med treåriga projekt, där år ett går åt till att få en upphandlare inom regionen tilldelad och år två för själva upphandlingsprocessen.
Avstånden i en fjällkommun som Storuman, i kombination med demografin med många äldre, inbjuder till satsningar på digital vård. Det har varit en förutsättning för att Västerbotten kunnat gå i täten för utvecklingen.
Men Peter Berggren lyfter även fram en annan framgångsfaktor:
– Trots all diskussion om problem inom vården så finns ändå ett väldigt högt förtroende för sjukvården och dess personal som är ganska ovanligt i ett globalt perspektiv. Det har varit till stor nytta när vi arbetat med att förankra införandet av digital vård.
– Mottagandet har varit väldigt positivt, och när vi hade informationsmöte i Slussfors räknade vi till att mer än hälften av invånarna fanns på plats. Någon var till och med i 100-årsåldern.
Så det stämmer inte att äldre skulle vara tekniknegativa?
– Nej, inte alls. Det visar även patientundersökningar som genomförts. Många är positiva till att pröva digitala lösningar. Den oro som finns har ofta att göra med att man tror att hälsocentralen eller sjukstugan kan få minskade resurser som en konsekvens, och där behöver vi vara tydliga med att digital vård ska vara ett komplement.
En intressant erfarenhet är att Slussforspatienter som använt digital vård upplever sig ha större kontroll över sin egen hälsa än en jämförelsegrupp. Peter Berggren betonar att det är en slutsats som bör värderas med försiktighet utifrån att patientgruppen är begränsad, men han tycker att det stämmer överens med egna kliniska erfarenheter kring hur satsningen på samhällsrum tagits emot.
– Men vi har också varit noga med att stödja patienter som känt sig lite osäkra. Särskilda mentorer har fått utbildning för att hjälpa till med tekniken, och även hemtjänstpersonal finns som en resurs. Just det lokala engagemanget har varit viktigt när vi valt orter i den senaste omgången samhällsrum.
Några ekonomiska incitament att tala om har Peter Berggren inte märkt av som en följd av att mer av vården kunnat ges på distans. På det området menar han att vårdgivarna har mycket att arbeta med.
– Kostnaden för investeringar i ny teknik som kan ge smidigare och snabbare vård ska inte Storumans sjukstuga behöva stå för egentligen. Det är synd att det ska behöva vara ett hinder för att utveckla digital vård.
Det är en punkt där han som närsjukvårdschef hoppas kunna bidra till en förändring.
– Det finns en väldigt god samverkansanda mellan primärvård, sjukhus och kommuner, och i den nya organisationen finns ett tydligare mandat för att utveckla god och nära vård. Det är klart att jag kommer att lyfta fram digital vårdutveckling som en väldig viktig framtidssatsning.
I uppdraget som närsjukvårdschef för området Lycksele/Södra Lappland ingår vård som enligt regionens definition »behövs ofta och nära« – förutom primärvård betyder det delar av sjukhusvården i Lycksele som medicin, geriatrik, vuxenpsykiatri, rehabilitering och akut omhändertagande.
Peter Berggren talar gärna länge och varmt om den särskilda modell som regionalt benämns som primärvårdsdriven slutenvård.
På sjukstugan i Storuman innebär det att regionens åtta vårdplatser samsas med lika många kommunala korttidsplatser. Samarbetet mellan region och kommun präglas av få gränshinder och ses av Peter Berggren som en grundbult för en bra vård.
– Det passar väldigt bra för glesbygdsförhållanden och är också ytterst kostnadseffektivt. I princip är det ett tvärsnitt av ett normalt sjukhus om man räknar bort IVA och preoperativa patienter.
På jobbet i Storuman har han haft tre seniora kollegor, men eftersom forskning och annat begränsat samtligas kliniska arbetstid har det ändå funnits en viss brist på läkarresurser. Tre ST-läkare arbetar också på sjukstugan.
– Överlag har vi haft en förhållandevis god bemanningssituation under de år som jag varit verksam, säger Peter Berggren.
Han hoppas att Umeå universitets nya satsning på ett glesbygdsmedicinskt spår kan bidra till att säkra kompetensförsörjningen. Två platser per termin för läkarkandidater är vikta för viss placering även i Storuman och vid Lycksele lasarett.
Blir det inte lite hattigt att alternera mellan tre orter?
– Det kanske kan verka så, men väg det mot den oslagbara utbildning som det ger för de studenter som tar chansen. Den här modellen har visat sig mycket framgångsrik i andra länder som prövat. Och jag kan se att nyfikenheten på den ökar – vid första träffen med studenter kom bara 2 för att lyssna och nu senast 13.
Flugfiske och hårdrock
Namn: Peter Berggren.
Ålder: 58 år.
Aktuell: Blir närsjukvårdschef i Lycksele/Södra Lappland efter många år som distriktsläkare i Storuman och verksamhetschef för Glesbygdsmedicinskt centrum.
Bor: Stensele, en mindre kyrkby några kilometer från Storuman.
Familj: Hustru, fyra döttrar, tre barnbarn.
Fritidsintresse: Fiske (främst med fluga) och musik.
Uppväxt: Född på Stensele sjukstuga, men bodde i Jönköping några år i barndomen. Flyttade i tidiga år norrut, med föräldrar som hade sina rötter i Västerbotten. Uppväxt i den lilla byn Norrberg utanför Storuman.
Karriär: Drömmen i ungdomen var att bli journalist, men det svalnade när lokaltidningen inte visade intresse efter ansökan om sommarjobb. Fiskevårdskonsulent var karriärreservplanen. En utbildning i Göteborg hägrade. Studier på Komvux följde för att läsa upp betygen, men studiesällskap med Tomas Rahm sporrade till så goda resultat att det blev läkarlinjen i Umeå för båda. Rahm har i många år varit privatläkare i Lycksele.
Kuriosa: Gitarrist i hårdrocksband i ungdomen, men spelar numera enbart inom släkten.