Största delen, 89 procent, av de läkare som svarade på enkäten i Västra Götaland sade sig behöva mer kunskap om papperslösas rätt till vård. Och på frågan »Vem kontaktar du om du har frågor vad gäller rätt till vård för papperslösa personer?« svarade två tredjedelar »Vet inte«. Endast 4 procent visste att de kunde kontakta regionens asylenhet.

Enkätstudien, som gjordes under 2016 bland läkare som handleder läkarstudenter från läkarprogrammet vid Sahlgrenska akademin, undersökte inte bara hur läkarna själva uppfattade sin kunskapsnivå när det gällde papperslösas rätt till vård. Enkäten bestod också av rena kunskapsfrågor.

Och när det gäller faktisk kunskap visade det sig att de flesta läkare inte visste vad som ingår i begreppet »vård som inte kan anstå«. Endast 10 procent visste att papperslösa personer har rätt till en kostnadsfri hälsoundersökning. Av tio kunskapsfrågor svarade läkarna rätt på fyra (median).

Resultatet baseras på svar från 517 läkare, vilket motsvarade en svarsfrekvens på 90 procent.

I en annan delstudie undersöktes även kunskapen hos läkarstudenter och sjuksköterskestudenter om såväl asylsökandes som papperslösas rätt till vård. Där var resultaten liknande. Kunskapen om vad som ingår i »vård som inte kan anstå« var låg. Färre än hälften visste att följande kategorier betraktas som vård som inte kan anstå: »vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd«, «vård för att undvika mer omfattande vård och behandling« och «vård för att minska användningen av resurskrävande akuta behandlingsåtgärder«.

Enkäternas resultat beskrivs i rapporten »Kunskap om rätten till vård för tillståndslösa och asylsökande personer« skriven av infektionsläkaren Elisabet Lönnermark vid Göteborgs universitet på uppdrag av Västra Götalandsregionens kommitté för mänskliga rättigheter. Syftet med studien var att få mer kunskap om i vilken mån som rätten till hälsa uppfylls för asylsökande och personer utan tillstånd att vistas i Sverige.

Rätten till vård för papperslösa regleras i »Lag (2013:407) om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd«. Statskontoret har, enligt rapporten, tidigare konstaterat att bristande kunskap är det största hindret för att lagen ska följas.

En av rapportens slutsatser är att studenter i alla yrken där de i framtiden kan stöta på de här frågorna bör ha obligatorisk utbildning i asylsökandes och papperslösas rätt till vård. En annan slutsats är att redan yrkesverksamma bör få fortbildning med fokus på var de kan hitta relevant information. 

Asylsökandes och papperslösas rätt till vård

De båda grupperna har sedan 2013 samma rätt till vård enligt svensk lag, nämligen:

  • subventionerad hälso- och sjukvård som inte kan anstå
  • tandvård som inte kan anstå
  • mödrahälsovård
  • preventivmedelsrådgivning
  • vård vid abort
  • en avgiftsfri hälsoundersökning
  • åtgärder enligt smittskyddslagen

De har också rätt till:

  • subventionering av läkemedel som ingår i läkemedelsförmånerna
  • hjälpmedel vid funktionshinder
  • sjukresor och tolk i samband med vårdtillfälle

Asylsökande barn och papperslösa barn har samma rätt till vård som barn bosatta i Sverige.

Källa: Rapporten »Kunskap om rätten till vård för tillståndslösa och asylsökande personer«