Läkartidningens film från övningen

Se slutet av artikeln!

Terrorister har genomfört ett attentat och polisen spärrar av området. Det dröjer ett tag, men till slut får räddningspersonalen komma fram.

Då inträffar ytterligare en attack i en annan stad – räddningsinsatsen blir nationell och ställs inför nya problem. Hur ska ambulanspersonalen agera? Vilka sjukhus ska ta vilka patienter? Och hur ska läkarna prioritera när patienterna väl kommer dit? 

Sådana dilemman ställs deltagarna inför i den interaktiva katastrofkursen MRMI – Medical response to major incidents – där alla delar i insatskedjan tränas samtidigt. När Läkartidningen besöker det fyra dagar långa kurstillfället, hålls det i Karolinska universitetssjukhusets lokaler i Eugeniahemmet i Stockholm. 

– Det handlar om beslutsfattande från den högre koordinerande nivån – vilka resurser har jag och hur fördelar jag dem bäst – ända ner till individuell patientbehandling, säger Sten Lennquist.

Han är pensionerad kirurg med en bakgrund som professor och klinikchef vid Universitetssjukhuset i Linköping. Han har också lång erfarenhet av katastrofmedicin och är initiativtagare till kursen, vilken nu är internationell med lokala kurscentrum i totalt elva länder.

Vid kurstillfället i Stockholm deltar 85 läkare, sjuksköterskor, poliser och räddningstjänstpersonal från både Sverige och andra länder. När informationen om den första simulerade terrorattacken når ledningscentralen uppstår febril aktivitet. Polis får fatta de första besluten, men det är hela tiden viktigt att kommunicera med räddningspersonal. 

Sedan ska sjukvårdsinsatserna koordineras. Bara en sådan sak som att bestämma om ambulanspersonalen ska vara på rull eller behandla på plats kan få stor betydelse. När patienterna transporterats till något av sjukhusen i det fiktiva landet Anyland måste läkarna där bestämma behandling och prioritering.

Varje patient är autentisk – deras skador kommer från incidenter i verkligheten. I det här fallet är det patienter från bombdådet i Madrid 2004. Sjukvårdspersonalen får »skadekort« som beskriver skador och tillstånd samt indikerar inom vilken tid olika åtgärder måste vidtas för att hålla patienten vid liv. Det finns också röntgen- och operationsbilder hämtade direkt från de verkliga patienterna som läkarna på golvet får bedöma.

Instruktörerna gör då och då markeringar på korten för att visa att tillståndet förändras. Allt eftersom antalet patienter växer, ökar pressen på kursdeltagarna.

– Man får samla läget, inhämta och bearbeta fragmentarisk information. Sedan får du tillsammans med andra myndigheter avgränsa och dela ut uppgifter, säger Jan-Olof Svärd, kirurg i Region Jönköpings län samt stabsläkare på Göta ingenjörregemente Eksjö.

I övningen fick han rollen som stabsmedlem på den regionala räddningscentralen. Där hade han kontakt med andra län i Anyland, med försvaret och med grannländer.

– Det var väldigt givande. På den nivån tänker man inte minutoperativt. Man ska försöka ligga två steg före, många timmar före. Helst så långt att lokala brister och behov inte hinner uppstå.

Läkarna som deltar i kursen kan göra det på flera nivåer. De kan göra det på regional ledningsnivå, som Jan-Olof Svärd, på lokal ledningsnivå, på skadeplatsen, eller på akuten, IVA eller operation. De kan också utbilda sig till instruktörer för att själva leda kurser.

– Det finns en del som hävdar att katastrofmedicin bara är organisation och ledning, men det är helt fel. Det handlar också om det individuella patientomhändertagandet, att kunna hantera de specifika skadetyper som det här handlar om, säger Sten Lennquist.

Sverige var bland de första länderna i världen att införa obligatoriska moment med katastrofmedicin i läkares och sjuksköterskors grundutbildning 1974. Sten Lennquist drev kurser som gick på export till både Världshälsoorganisationen och andra länder i EU.

– Sedan jag gick i pension har jag blivit bekymrad av att se hur Sverige nu i stället sackat efter inom det här området, säger han.

– Bland det mest allvarliga är att man lagt ned utbildningen i katastrofmedicin vid universitet och högskolor. Efter millenniumskiftet var Sverige det enda land som prioriterade bort den här utbildningen, samtidigt som den infördes i många andra länder. 

Sten Lennquist var katastrofkommissionens medicinska expert vid granskningen av insatsen efter tsunamikatastrofen 2004, som krävde hundratusentals liv. Då såg han vad bristande katastrofmedicinsk kunskap kunde leda till.

De överlevande skadade i Thailand, varav cirka 1 500 svenskar, hade multipla, kontaminerade sårskador orsakade av kraftigt våld i och med flodvågen. Sten Lennquist berömmer den thailändska personalens insatser. Men de saknade katastrofmedicinsk utbildning om hur sådana skador ska behandlas, såsom att inte sy direkt.

– Skadorna ska spolas rena, debrideras och lämnas öppna och sys först efter tre, fyra dygn, annars blir de lätt säte för infektioner som kan bli allvarliga. 

Granskningen visade att 72 procent av svenskarna hade kvarstående men fem månader efter händelsen och att någon till och med behövde genomgå amputation.

Han påpekar att Thailand efter katastrofen har infört katastrofmedicinsk utbildning medan Sverige tagit bort sin. Det skulle kunna kompenseras med utbildningar i regionernas regi, men där bortprioriteras det alltför lätt i en ansträngd ekonomi. 

Jan-Olof Svärd ser dock en ljusglimt.

– MSB undersökte det här för några år sedan och kom fram till att det bara var en bråkdel av alla län som övat de senaste fem åren. Men nu, i och med en stor totalförsvarsövning nästa år, har de flesta börjat vakna till. 

Kurs på export

MRMI-konceptet skapades 2009 av en internationell expertgrupp inom ramen för European Society for Trauma & Emergency Surgery (ESTES). Kursen drivs nu av en separat, icke vinstdrivande delförening inom ESTES.

Sedan starten har över 3 500 deltagare från ett trettiotal olika länder genomgått utbildning. I en del länder är kursen obligatorisk för all personal som kan beröras av insatser vid katastrofer.

Simuleringssystemet där skadekorten är centrala heter MACSIM – Mass Casualty Simulation. Korten är baserade på verkliga skador efter terrordåd eller naturkatastrofer.

Instruktörerna vet slutlig diagnos samt vilka åtgärder som måste utföras inom viss tid för att rädda liv och hälsa. Kursdeltagarna kan därigenom få mätbara resultat av sin insats.

Arton experter från olika nationer deltog som lärare vid utbildningen i Stockholm.

Sten Lennquist fick 2018 den portugisiska orderutmärkelsen Insígnia autonómica de distinção, som hör hemma på den självstyrande ögruppen Madeira, för sitt arbete med katastrofmedicin inom ESTES.