Ny sjukhusklinik i Borås ska ge bättre drag i den nära vården

Nära vård är ett begrepp som är på allas läppar i hälso- och sjukvårds-Sverige just nu. En region som arbetar aktivt med frågan är Västra Götalandsregionen. 2017 antog regionen en gemensam strategi och handlingsplan för en omställning av hälso- och sjukvården i syfte att möta framtidens behov. 

Handlingsplanen innehåller fem centrala områden. Det handlar bland annat om att öka användningen av digitala vårdtjänster och att koncentrera viss sjukhusvård, men också om att utveckla och stärka den nära vården.

Ett exempel på en konkret förändring som ligger i linje med den sistnämnda
ambitionen kan hittas i Borås. Den 1 mars i år bildade Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) en egen klinik för nära vård. Tanken är att samla sjukhusets mobila enheter, och enheter som har fokus på nära vård, i samma organisation.

– Tidigare låg de här enheterna i tre olika kliniker, och vi jobbade som små öar. För att få lite mer dragkraft i nära vård så samlar vi dem under ett tak. Vi kan ha nytta av detta genom att utveckla arbetssätt, dela på bilar och att personalen kan samarbeta på ett helt annat sätt när vi är en klinik. Många gånger har vi samma typ av patienter också, säger Karin Scharl, verksamhetschef för den nya kliniken för nära vård på SÄS.

I den nya kliniken, som totalt har ungefär 60 medarbetare, ingår andningsresursteamet, palliativa teamet, palliativvårdsavdelningen och enheten för vårdöverföring i samverkan.

Dessutom ingår sjukhusets mobila närsjukvårdsteam. Enheten har funnits i drygt två år. Modellen är hämtad från ett framgångsrikt koncept som togs fram i Skaraborg.

Målgruppen är äldre multisjuka patienter som befinner sig i ett instabilt läge och som haft upprepade oplanerade vårdkontakter. En förutsättning är dock att
patienten bor hemma och inte på ett vårdboende.

I dag är ungefär 50 patienter inskrivna hos SÄS närsjukvårdsteam. Inskrivningen sker efter remiss från legitimerad vårdpersonal.

Martin Tirler, en av läkarna som arbetat i närsjukvårdsteamet sedan starten, anser att modellen fungerat bra.

– Det har varit positivt för patienterna, för samhället och oss som jobbar. En »win-win-win«, säger Martin Tirler.

En fördel med närsjukvårdsteamet är man kan agera snabbt för de inskrivna patienterna. Det kan både handla om snabba läkemedelsjusteringar eller att göra ett hembesök samma dag om något problem skulle uppstå. 

Samtidigt har närsjukvårdsteamet ofta lite mer tid tillsammans med patienterna jämfört med hur det kan vara om patienterna är inlagda på sjukhus.

– Sjukhusläkaren har begränsat med tid. Det ska gå fort. Patienterna kanske upplever att de inte kan ta upp eller prata om allting. I stället kan vi komma hem till patienterna och lyssna på vad de har för bekymmer. Ofta räcker det med att man sitter ner en liten stund och sedan blir de mycket lugnare, säger sjuksköterskan Terése Johansson.

Men de absolut största vinsterna handlar om att det blir en fastare kontakt mellan patient och vårdpersonalen från närsjukvårdsteamet. Den kontinuiteten ger också förutsättningar för en helhetssyn påpatientens livssituation.

– Kontinuitet ger trygghet, och det är det största, tror jag. Och att vi har sjukhuset bakom oss och att vi samarbetar med alla, säger Martin Tirler.

Just närsjukvårdsteamets samverkan med både sjukhuset, primärvården och den kommunala hemsjukvården är en viktig framgångsfaktor. 

När Läkartidningen besöker SÄS i slutet av april är Martin Tirler och Terése Johansson i färd med att förbereda ett nytt hembesök. Den här gången går resan till en äldre kvinna i Marks kommun, några mil söder om Borås. 

Väl på plats hemma hos patienten
Paraskeva Balika sätter sig Martin Tirler i soffgruppen för att gå igenom hennes senaste värden och läkemedelslista. På plats finns också Matilda Norrman, sjuksköterska från den kommunala hemsjukvården. 

Att närsjukvårdsteamet nu ingår i den nya kliniken för nära vård påverkar inte omedelbart deras arbetssätt. Det ska fungera som tidigare. Dessutom känner man sedan tidigare väl till medarbetarna på de andra enheterna som nu ingår i kliniken för nära vård, inte minst eftersom man delvis tar hand om samma patientgrupper.

Men både Martin Tirler och Terése Johansson ser fördelar med att nu vara under samma tak, bland annat vad gäller samordning av resurser mellan de olika enheterna.

– Sedan tror jag att det är jättebra att man kan förbättra samarbetet, man kan också få en bättre förståelse för varandras verksamheter, säger Terése Johansson.

Även om den nya kliniken initialt mer handlar om en organisatorisk förändring finns det förhoppningar om att arbetssätten kring den sjukhusbaserade vården som ges i hemmet kan utvecklas ytterligare. Bland annat vill man nå fler patientgrupper.

– Vi har börjat fundera på våra multi-sjuka yngre patienter. I dag riktar sig närsjukvårdsteamet mot äldre. Vi funderar lite grann på om vi kan hitta liknande arbetssätt för våra kroniskt sjuka som är yngre. Mycket sker ju i samarbete med kommun och primärvård. Vi är beroende av varandra för att det här ska fungera, säger Karin Scharl.

– Sedan håller vi på att titta på att införa ett team som kan besöka patienterna i sin hemmiljö mer akut för att kunna förhindra en resa till akuten. Med ett uppföljande besök dagen efter kan patienten tryggt stanna kvar hemma eller, om nödvändigt, så hjälper vi patienten till rätt avdelning genom en direktinläggning.

Men det finns också utmaningar med att utföra mer sjukvård i hemmet, bland annat vad gäller risker kring patientsäkerheten.

– Eftersom vi ständigt utvecklar vården så ställs vi inför nya frågeställningar. Hur hanterar vi rent vårdhygienskt att vi är hemma hos patienterna i stället för på sjukhus? Det måste man titta på varje gång vi inför en ny rutin, säger Karin Scharl.

Exempelvis har man börjat med buktappningar och inläggning av drän i hemmet.

– Det har fungerat väl hittills. Men vi måste hela tiden vara medvetna om att vi inte har samma resurser omkring oss. Vi måste tänka på vad vi gör.

En annan problematik jämfört med att vara inneliggande på sjukhus handlar förstås om att vårdpersonal inte kan observera eller ha uppsikt över patienten på samma sätt.

Å andra sidan uppkommer andra risker med att patienter läggs in på sjukhus.

– Det är inte helt riskfritt att vara här på sjukhuset heller. Vårdrelaterade infektioner eller någon annan vårdskada är lätt att ådra sig bara för att man kommer in genom våra dörrar. Det finns för- och nackdelar med det, säger Karin Scharl.

Ett annat problem är att patienterna ofta är gamla och multisjuka; kör man dem till sjukhus så blir de i många fall förvirrade.

– Det är också en viktig bit, att vi kan informera dem i lugn och ro, så att de
kan förstå vad vi gör och vad de kan göra, säger Martin Tirler.

Omställningen till en nära vård, där tanken bland annat är att fler patienter kan vårdas hemma, är inte unik för Västra Götalandsregionen. Politiker, organisationer som Sveriges Kommuner och landsting och flera statliga utredningar lyfter ofta fram utvecklingen som positiv och önskvärd ur patientperspektiv. Men tanken med den nära vården är också att den ska bidra till att resurserna används mer effektivt.

På frågan huruvida utvecklingen mot mer hemsjukvård handlar om nytta och värde för patienten, eller om det i grunden beror på resursbrist på sjukhuset, svarar Karin Scharl:

– Det är naturligtvis en kombination. Alla vet vi att våra resurser inte kommer
att räcka till om vården fortsätter att jobba som vi gör. Vi måste ställa om. Men det är en otrolig fördel att patienten också
gagnas av det här arbetssättet. Men då gäller det ju att vi jobbar tillsammans och hittar samarbetsformer, säger Karin Scharl.

En viktig förutsättning för att nå fler patienter med vård i hemmet är också nya digitala lösningar. Enligt Karin Scharl håller man på att utreda distanskontakt med videomöten, hemmonitorering av hjärtsvikt och till och med realtidsjustering av exempelvis andningsmasker på distans.

Läkaren Martin Tirler påpekar dock att man också ska vara medveten om begränsningarna med den här typen av nya digitala lösningar.

– Vi tar inte hand om en enhetlig grupp. Vi tar nästan alla diagnoser, och det är en blandning av många diagnoser, så det är inte helt enkelt att få in patienterna på ett digitalt system som verkligen fungerar för alla. Alla har inte en egen mobiltelefon eller dator.