Det är ingen överdrift att säga att de senaste åren har varit turbulenta för Karolinska universitetssjukhuset.

Sjukhuset har omgärdats av svarta rubriker om skenande konsultkostnader, en starkt kritiserad verksamhetsmodell, långa cancerköer och omfattande problem med de nya lokalerna i Solna. Dessutom visade en enkätundersökning förra året att knappt hälften av medarbetarna upplevde sin arbetsbelastning som rimlig. Ungefär lika många uppgav att de kände lågt förtroende för den högsta ledningen.

I september 2018 meddelade dåvarande sjukhusdirektören Melvin Samsom sin avgång, men sedan dess har det knappast slutat att storma kring Karolinska. Bara under de senaste månaderna har det rapporterats om stora problem vid sterilcentralen, omfattande sjuksköterskeuppsägningar och kritik mot hur sjukhuset hanterat antisemitiska trakasserier.

Om man dessutom lägger till ett ekonomiskt mångmiljonunderskott med tillhörande sparpaket framstår det kanske inte som ett drömläge att tacka ja till att leda sjukhuset.

Men i slutet av januari stod det klart att Björn Zoëga, specialist i ortopedisk kirurgi och tidigare chef för Islands universitetssjukhus, tillträder som ny sjukhusdirektör.

– Jag brukar berätta om min arbetskamrat sedan flera år i Göteborg. När jag ringde honom och berättade om detta så blev det tyst en liten stund. Sedan sa han på bred göteborgska: »Behöver du hjälp med att hänga dig?«, säger Björn Zoëga med ett leende.

Läkartidningen träffar Björn Zoëga i hans än så länge ganska knapert inredda rum på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge. Tanken är att försöka dela arbetstiden lika mellan Huddinge och Solna.

– Det mer officiella svaret är att jag ser det här som en viktig position. Det är en stor utmaning, och jag hade svårt att tacka nej, fortsätter Björn Zoëga. 

Han understryker att han bara varit på det nya jobbet i några dagar. Därför har han i nuläget inte några färdigformulerade konkreta förslag på hur han vill förändra sjukhuset. Men några områden nämner han som »brinnande«.

Det handlar bland annat om att utveckla den starkt kritiserade verksamhetsmodellen som bygger på värdebaserad vård, att hantera kompetensförsörjningsfrågan och inte minst att vända ekonomin på rätt köl. Detta samtidigt som sjukhuset ska fortsätta att bedriva en högklassig vård för patienterna.

Under 2018 gick Karolinska universitetssjukhuset 800 miljoner kronor back. Ytterligare omkostnader gjorde att underskottet landade på omkring 1,1 miljarder kronor. I februari aviserade sjukhusets styrelse att ett sparpaket på en halv miljard kronor skulle sjösättas. Bland annat skulle 400 tjänster, inklusive läkare, bort från sjukhuset. 

Sedan dess har Region Stockholm gått med på att skjuta till närmare en halv miljard kronor. Därtill låter regionen sjukhuset göra ett underskott på 280 miljoner kronor, vilket sedan ska betalas tillbaka.

Men sparpaketet räcker inte. Kostnaderna för årets första månader har ökat ytterligare, bland annat beroende på högre kostnader för personal och läkemedel. Nu räknar man med att underskottet kommer landa på närmare 1,5 miljarder kronor. Det innebär att sjukhuset måste göra ytterligare besparingar på 500 till 600 miljoner kronor.

Kan man redan nu säga något om vad de här besparingarna på ytterligare 500–600 miljoner kommer att innebära konkret?

– Nej, ingenting än så länge. Vi håller på att titta på detta just nu. Det här är ju pinfärska siffror, och nu har vi sagt till styrelsen att vi har 2 till 3 veckor på oss att hitta nya åtgärder och få balans på detta, säger Björn Zoëga.

Han uppger dock att fokus i arbetet ligger på att sätta patientsäkerheten först och att försöka ta så bort så lite personal som möjligt på den kliniska sidan.

Det låter lite motsägelsefullt att man ska behålla och utveckla en högklassig vård och samtidigt dra ner på läkare.

– Det här gäller inte bara läkare, utan det är nerdragningar på flera ställen. Man får inte glömma att vi flyttade ut vård för en miljard kronor förra året, så utmaningen är hur vi får det här att passa ihop. Det kanske inte går att minska så mycket på vårdpersonal trots att vi flyttat ut vård eftersom vi måste upprätthålla 24/7-verksamheter, och det behöver man ett antal huvuden till.

Bemanningen är en ständigt aktuell utmaning, men på senare tid har frågan aktualiserats ytterligare.

I samband med att ett nytt arbetstidsavtal började gälla den 1 april i år började det knorras rejält bland sjuksköterskor på flera håll på sjukhuset. Avtalet innebär att vissa sjuksköterskor riskerar att tappa tusentals kronor i lön varje månad. Missnöjet över avtalet har lett till att många erfarna specialistsjuksköterskor sagt upp sig.

– Det här avtalet är bra för kanske 85 procent av sjuksköterskorna, men det passar kanske inte alla. Vi försöker att analysera detta och hjälpa varje individ att hitta lösningar. Vi följer avtalet, men vi är inte så låsta att vi inte kan hitta lokala lösningar. I alla fall under en viss tid, tills alla får se hur det här avtalet egentligen fungerar och hur det faller ut, inte minst ekonomiskt.

En verksamhet där sjuksköterskor uttryckt starkt missnöje är den högspecialiserade intensivakuten. Men det är inte bara sjuksköterskor som lämnat intensivakuten. Det har också flera erfarna specialistläkare gjort.

Enligt läkarföreningen är en orsak det smala uppdraget. Endast de allra svårast sjuka patienterna ska tas emot på intensivakuten, vilket innebär att det blir betydligt färre patienter jämfört med den tidigare akutmottagningen. 

Det innebär bland annat svårigheter för läkarna att upprätthålla kompetens och att utbildningsuppdraget riskerar att bli lidande. Enligt läkarföreningen har sorteringen av patienter dessutom fungerat dåligt.

Läkarföreningen vill därför se ett breddat uppdrag för intensivakuten. Föreningen har också framfört förslag om att öppna en »nygammal« akutmottagning i de gamla sjukhuslokalerna i Solna.

Björn Zoëga är noga med att inte avfärda idéerna, men han poängterar samtidigt att sådana förändringar inte kan ske snabbt. Dessutom hänger intensivakutens uppdrag ihop med planeringen för hela akutsjukvården i Stockholm, och ytterst handlar det om politiska beslut.

Enligt Björn Zoëga ligger fokus nu på att försöka hitta lösningar så att intensivakuten ska kunna ta hela sitt uppdrag, vilket man inte klarar i dag. En del patienter har behövt åka till andra sjukhus, trots att de hör till Nya Karolinska.

– Vi ser det som första prioritet att ta hand om hela vårt uppdrag och att vi tar hand om våra patienter. I dag kan vi hamna någonstans mellan 14 000 och 15 000 patienter per år. Om vi tar vårt uppdrag helt och hållet så kanske vi ligger mellan 19 000 och 22 000. Det är en stor skillnad. Då blir det lättare att behålla folk på en tillräckligt bra nivå och stimulera dem, och också se till att utbildningen faller rätt.

En annan mycket aktuell fråga handlar om sjukhusets verksamhetsmodell. Den utgörs av en tematisk organisation med patientflöden och bygger på konceptet värdebaserad vård. 

Modellen har kritiserats hårt. När sjukhusstyrelsen tidigare i år gjorde en utvärdering la den sig platt inför stora delar av kritiken som framförts. Enligt styrelsen har modellen bland annat gett för många chefer. Dessutom har beslutsfattandet
och ansvarsfördelningen blivit både krånglig och otydlig.

Därför gav styrelsen den tillförordnade sjukhusdirektören Annika Tibell i uppdrag att se över hur modellen kan förändras. Det uppdraget ligger nu på Björn Zoëgas bord, och nu ska det arbetet intensifieras.

– Vi kan inte vänta. Det pågår ett arbete med att rätta till det som inte fallit rätt, men jag tar ett litet omtag här. Jag ska använda de närmaste två månaderna till att lyssna på medarbetarna som jobbar på golvet, vad de har för synpunkter och förslag. Inom en vecka kommer jag att återkomma med förslag om hur vi ska gå tillväga för att få fram dessa synpunkter på ett bra sätt.

– Det är viktigt att alla kan få vara med och beskriva behov och vad vi kan göra för att justera modellen.

Tanken är att synpunkterna ska mynna ut i en plan för förändringar av organisationsmodellen. Den ska vara klar i juli. Därefter, i september, ska förändringsarbetet genomföras.

Enligt Björn Zoëga kan det bland annat handla om förändringar för att minska »organisatoriska gråzoner« inom verksamhetsmodellen och kring ansvarsfördelningen. Mer konkret än så vill han inte vara just nu. Däremot tror han att grundtanken med sjukhusets nuvarande modell, och idéerna om hur patienterna ska röra sig genom sjukhuset, är rätt väg att gå.

– Men man måste ha mer input från golvet, från alla som jobbar, om hur kan vi ta bort det som skaver så att det tillför mest av värde för patienten. Jag ska se vad jag kan tillföra och försöka se på detta med friska ögon.

Läkarna är en yrkesgrupp som har varit mycket högljudd i sin kritik mot den nya organisationen. Yvonne Dellmark, ordförande i sjukhusets läkarförening, har bland annat efterlyst att man på något sätt återupprättar de medicinska specialitetsområden som klinikerna utgjorde, både för att behålla kompetens och för att utveckla vården. 

Men att helt återgå till en traditionell klinikstruktur blir svårt, menar Björn Zoëga. 

– Man ska aldrig utesluta någonting, men jag tror att vi har kommit så pass långt med den här modellen att det hade varit otroligt svårt att ändra tillbaka till något som vi, och många andra, är på väg att förändra. Men man kan backa ett litet steg. Det finns olika vägar. Vi kan kalla det att backa, men man kan också se det som ett steg framåt, beroende på vems perspektiv man har.

Björn Zoëga kommer från Island, men han har tillbringat mycket tid i Sverige. 1993 kom han till Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg för att slutföra sin specialistutbildning. Där blev han kvar till 2002.

Men han har alltid haft mer eller mindre tät kontakt med Sverige, inte minst genom sin forskning. 2015 återvände han till Sverige, och senast kommer han från koncernen GHP Specialty Care, där han varit medicinskt ansvarig.

Björn Zoëga har också en gedigen erfarenhet som chef inom sjukvården. Han har bland annat haft flera chefsposter på Sahlgrenska, men den tyngsta positionen hade han mellan 2008 och 2013 då han var chef för Islands universitetssjukhus.

Hur är du som chef och ledare?

– Jag är en ledare som gärna lyssnar på åsikter. Det hoppas jag att folk kommer att se, att folk får mycket information om vad som pågår. Jag försöker vara öppen och lyssna och göra saker i samarbete. Jag tror också att jag har ganska bra kunskap om den kliniska verksamheten, kärnverksamheten. 

En del i den öppna kommunikationen är att han ska försöka skriva ett informationsbrev till medarbetarna varje fredag. Han ser det också som positivt att han är läkare i grunden och att han har stor erfarenhet av kliniskt arbete.

– Jag tror att det är värdefullt i uppbyggnaden av ett sjukhus och för att kunna förstå verksamheten. Jag säger inte att alla sjukhuschefer ska vara läkare eller sjuksköterskor, men för att förstå komplexiteten och inte behöva ha en tolk med sig tror jag att det spelar en stor roll.

Vad tar du med dig från Islands universitetssjukhuset till din roll här?

– Det var ett bra sjukhus, men vi hade finansiella och strukturella problem. En av anledningarna till att jag tog det här jobbet var att jag tror att jag har en viss erfarenhet som jag vill föra vidare. Det kanske inte blir riktigt samma, men delar kan tillämpas här, tror jag.

Vad är det mer konkret som du vill tillämpa?

– Lite av det som jag varit inne på. Lyssna på förslag på lösningar på olika saker och att försöka få med mig medarbetarna. Det är det största. Sedan att det finns möjligheter att göra besparingar eller förändringar utan att folk behöver sparkas eller att kliniken blir lidande. 

Björn Zoëga hamnade i blåsväder redan innan han tillträdde på Karolinska. Detta sedan radioprogrammet Kaliber i P1 avslöjat att ett svenskdrivet sjukhus i Förenade Arabemiraten anger ogifta gravida kvinnor till polisen. Eftersom sex utanför äktenskapet är olagligt hände det att kvinnor greps på sjukhuset i samband med förlossningen.

Björn Zoëga satt i styrelsen för GHP:s
dotterbolag som driver det aktuella sjukhuset i 14 månader. Avslöjandet fick Vänsterpartiet i Region Stockholm att kräva Björn Zoëgas avgång redan innan han gjort sin första arbetsdag.

Björn Zoëga säger att han under sin tid i styrelsen hade kännedom om kvinnornas situation, men han vill understryka att det inte var GHP:s vårdpersonal som anmälde kvinnorna.

– Jag och styrelsen resonerade som så att vi ville göra så mycket nytta som möjligt för de här patienterna, och det har vi verkligen gjort. Båda för mödravården och för multitraumapatienter. Vi har ökat överlevnaden och gjort mycket bra. Min känsla är att det är bättre att vara där och göra stor nytta än att sitta hemma. Men det är klart att det är en otroligt kränkande lag som vi jobbar under.

Hur ser du på riskerna att läkare genom att jobba där legitimerar ett system som kränker mänskliga rättigheter?

– Jag ser det som att vi var där för att driva sjukvård. Vi försöker att se till att vår personal jobbar enligt de mänskliga rättigheterna och att det ska passa den etik och moral som vi har. Men vi kan inte gå på politik och de lagar som gäller där. Återigen, vi bedömde att vi genom att vara där gjorde mer nytta än om vi inte skulle ha varit där. 

Läkaretiskt vägde det över?

– Det vägde över läkaretiskt för mig. Och jag tror att det gjorde det för de flesta andra. De har gjort ett fantastiskt jobb där.

Kalibers avslöjande väckte mycket uppmärksamhet, inte minst bland vårdprofessionerna. Både Svenska läkaresällskapet och Svensk sjuksköterskeförening tog initiativ till etiska debatter. Dessutom överväger chefer och ledning vid Sahlgrenska universitetssjukhuset att säga nej till ansökningar om tjänstledighet för arbete vid det aktuella sjukhuset.

– Jag förstår att man kan tänka den tanken. Kommer det till att Region Stockholm tycker att man ska ha en policy för alla sjukhus så ska vi respektera det. När jag var chef inom svensk sjukvård tidigare och någon begärde tjänstledighet så var det sällan vi frågade vad vederbörande skulle göra. Vi försäkrade oss bara om att vederbörande inte skulle arbeta med något konkurrerande. Men etiska frågor är svåra och det går alltid att diskutera.

Björn Zoëgas första dagar på nya jobbet har mest inneburit möten med personer i ledningen, att bekanta sig med sin nya arbetsplats och att försöka sätta sig in på djupet i de utmaningar som sjukhuset står inför. Men han har också lovat att inom kort besöka professionerna och de fackliga organisationerna.

Vad är ditt budskap till dem?

– Jag vill lyssna av, jag vill titta framåt och jag vill göra saker tillsammans. Det går inte att lösa problem om vi inte gör det tillsammans. 

Björn Zoëga

Ålder: 54 år.

Bor: Östermalm i Stockholm.

Familj: Gift och har fem barn (13–28 år).

Senast lästa bok: »Kaupthinking« av den isländske författaren Thórður Snær Júlíusson.

Oanad talang: »Jag är bra på att laga mat. Jag gillar att ha 12–14 personer på middag och stå och laga mat hela dagen.«

Tjänar: 234 000 kronor i månaden.

Chef över 15 000 medarbetare

  • Karolinska universitetssjukhuset bildades den 1 januari 2004, då verksamheterna vid Huddinge universitetssjukhus och Karolins­ka sjukhuset slogs samman. Numera finns även Nya Karolinska Solna, där de första patienterna togs emot i slutet av 2016.
  • 2016 började sjukhuset att införa den nya organisationen med sju medicinska temaområden och fem funktioner som ska utgå från patientflöden.  
  • Karolinska universitetssjukhuset omsätter drygt 19 miljarder kronor. Under 2018 hade sjukhuset 1,3 miljoner öppenvårdsbesök och närmare 86 000 slutenvårdstillfällen. På sjukhuset arbetar omkring 15 500 medarbetare.