Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett vad som ligger bakom de regionala skillnaderna i förskrivning av ADHD-läkemedel till barn. Tidigare analyser har visat att skillnaderna inte enbart går att förklara med ärftliga och socioekonomiska faktorer. 

I slutrapporten pekar myndigheten på att det kan finnas ett samband mellan förskrivning och andel barn med ADHD som får särskilt stöd i skolan. Vad som krävs för att få särskilt stöd skiljer sig mellan olika kommuner. På vissa håll kan det i praktiken krävas en diagnos inför beslutet om särskilt stöd.

– I vår studie framgår att i de kommuner där andelen barn i större utsträckning fick särskilt stöd efter att de fått diagnos och därmed läkemedel så var det också en högre andel som påbörjade läkemedelsbehandling. Detta kan tyda på att krav på diagnos för att få särskilt stöd kan bidra till geografiska skillnader i förskrivningen av ADHD-läkemedel, säger Peter Salmi, utredare på Socialstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Men rapporten visar också att klinisk praxis och tillgång till vård för ADHD kan bidra till de geografiska skillnaderna.

– Vi har exempelvis sett att i de regioner där barn i högre grad får ADHD-diagnos utanför sjukvårdsregionens gränser har man också en lägre andel barn med ADHD-läkemedel, säger Peter Salmi.

För att göra vården mer jämlik vill Socialstyrelsen nu ta fram nationella riktlinjer för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Planen är att riktlinjerna i första hand ska innefatta ADHD och autismspektrumtillstånd och gälla alla åldrar. 

– Tidig upptäckt och tidiga insatser är viktiga liksom ett multiprofessionellt omhändertagande för att bland annat kunna förebygga exempelvis ångest, depression och skolfrånvaro, säger Maria State, enhetschef vid Socialstyrelsen, i pressmeddelandet.