Förra året firade Skaraborgs första närsjukvårdsteam i Lidköping tio år. Teamen är en viktig del av den så kallade Skaraborgsmodellen, mobil närvård som ger multisjuka äldre vård i hemmet och bygger på samverkan mellan kommunal hälso- och sjukvård, hemsjukvård, primärvård och sjukhusvård.
Arbetssättet har fått både nationell och internationell uppmärksamhet. Utredaren Göran Stiernstedt såg exempelvis Skaraborgsmodellen som en förebild för flera förslag i betänkandet Effektiv vård. Och senast i år var Skaraborgsmodellen Sveriges bidrag på en stor konferens i USA.
Närsjukvårdteamen utgår från sjukhuset och består normalt av en specialistkompetent läkare – helst en internmedicinare eller geriatriker – och två sjuksköterskor.
– Tjoff säger det där det införs – och så går inläggningsfrekvensen ner. Och det beror inte på att man inte får komma till sjukhuset, utan för att man inte behöver lika mycket sjukhusvård, sa Ann Söderström, hälso- och sjukvårdsdirektören i Västra Götaland, för några år sedan till Läkartidningen.
Sedan dess har regionen beslutat att breddinföra mobil närvård. Nästa år är tanken att de tre närsjukvårdsteamen i Skaraborg ska bli fyra och sjukhusstyrelsens ordförande har beskrivit teamen som en av »de viktigaste sjukvårdsfunktionerna«. Men i praktiken befinner de sig nära en kollaps. I år har alla fasta läkare i de tre teamen i Skaraborg sagt upp sig på grund av för tung arbetsmiljö och bristande stöd från Skaraborgs sjukhus. Den sista sa upp sig i september.
Ett närsjukvårdsteam ligger på is och de två andra går på lågvarv med stöd av läkare från medicinkliniken vid Skaraborgs sjukhus.
– Jag slutade på grund av arbetsmiljön. Jag var nybliven specialist, arbetade som ensam läkare och hade hand om 30 av de mest vårdintensiva patienterna på medicinsidan, säger Anna Karlsson som arbetade i närsjukvårdteamet i Lidköping.
Hon är specialistläkare inom geriatrik och beskriver sig som en eldsjäl. Hon gjorde sin ST i närsjukvårdteamet och tror mycket på arbetssättet.
– Jag älskar jobbet. Så det var svårt att säga upp sig. Det är ett jättebra koncept. Det gör gott för patienterna och det är roligt att arbeta med. Men det krävs bättre stöd från cheferna och möjlighet att bedriva sitt arbete på ett sunt sätt.
Innan Anna Karlsson sa upp sig hade hon under en längre tid efterfrågat en kollega. Hon kontaktade även Jörgen Thorn, som är chef för Skaraborgs sjukhus och ansvarig för den nära vården i regionens pågående omställningsarbete, för att varna om närsjukvårdsteamens sköra läge.
Men hennes upplevelse är att det saknas stöd för arbetssättet vid Skaraborgs sjukhus.
– Hade det startats ett koncept inom ett privat företag som sparar mycket pengar och samtidigt är kvalitetshöjande, hade man öst på resurser, säger hon och fortsätter:
– Regionalt är det grönt ljus och hejarop. Det har aldrig varit något bekymmer att samarbeta med primärvården eller kommunen. Men på Skaraborgs sjukhus har jag känt ett motstånd, trots att vi är besparing för sjukhuset framför allt när det gäller vårddygn.
Även Birgit Edin, som var den första läkaren som sa upp sig i år, har upplevt bristande stöd från Skaraborgs sjukhus.
– Jag vet inte varför. Det fanns gott underlag för att arbetssättet var effektivt. De patienter jag har haft hand om, skulle annars varit inneliggande. Det vi fick höra mellan raderna var att vi inte hade tillräckligt många patienter.
Birgit Edin är trippelspecialist, allmänmedicinare, internmedicinare och gastroenterolog, och har arbetat på Skaraborgs sjukhus i många år. 2016 började hon i närsjukvårdsteamet i Falköping, och 2018 blev hon även processchef med ansvar för hela närsjukvården i Skaraborg. Ett tufft uppdrag. När hon slutade hade hon över 600 komptimmar och 28 sparade semesterdagar.
Men när Birgit Edin ville anställa fler läkare till närsjukvårdteamen, fick hon nej. På grund av det svåra ekonomiska läget Skaraborgs sjukhus befinner sig i råder det anställningsstopp.
– Jag fick höra att närsjukvårdsteamen inte var något prioriterat område. Då kände jag inte kan arbeta 200 procent utan att det finns någon lösning i sikte. Så jag sa upp mig, säger hon.
Hon hade hoppats att det skulle få sjukhusledningen att reagera.
– Jag hade trott att de skulle förstå att det behövdes flera läkare. Vi har ju inte sagt upp oss för att vi inte trivs med arbetet. Tvärtom! Det är ett arbetssätt jag verkligen tror på.
Anna Karlsson och Birgit Edin tror att det bristande stödet från sjukhuset kan bero på konkurrens om resurser och okunskap om hur närsjukvårdsteamen arbetar. Läkarna och sjuksköterskorna är anställda av sjukhuset och verksamhetschefen är även chef för medicinkliniken.
– Det blir väldigt splittrat och det blir också en konkurrenssituation om resurser, säger Anna Karlsson.
Hon tycker dessutom att närsjukvårdsteamen har blivit allt mer toppstyrda, samtidigt som resurser har lagts på att sprida konceptet snarare än att utveckla den befintliga verksamheten.
– Vi älskade jobbet, ville ta det till nya höjder och såg möjligheter för vad som kunde förbättras och utvecklas.
Läs också:
Skaraborgs sjukhus: »Vi behöver se över modellen för teamen«
Mobil närvård
Grundtanken med mobil närvård är att vården och omsorgen av multisjuka, kroniskt sjuka och de som befinner sig i livets slutskede ska utgå från varje individs behov och symtom – och inte från vårdens organisatoriska gränser. Patienten får en fast kontakt som ansvarar för helheten och som även har tid att lyssna och lägga upp en långsiktig plan. Vården ges i hemmet och ska förebygga onödiga sjukhusvistelser.
Kommunen står för basverksamheten och dygnet runt-funktionen och arbetar tätt tillsammans med specialistteam från sjukhuset – närsjukvårdsteamet – och hemsjukvårdsläkare som utgår från primärvården.
Konceptet utvecklades först i Skaraborg och har sedan breddinförts i Västra Götaland. Numera är mobil vård en del av den ordinarie verksamheten i regionen. Mobil närvård får fortsatt stöd för att utvecklas i år och nästa år via den stora omställningen till nära vård som pågår i regionen.
Källa: Västra Götalandsregionen
