Sedan den 1 januari 2016 är läkemedel inom läkemedelsförmånen kostnadsfria för barn upp till 17 år. Och efter att ha följt upp reformen kan Socialstyrelsen nu konstatera att den haft ett brett genomslag.

Andelen barn som hämtar ut läkemedel har ökat från 39 till 43 procent mellan 2015 och 2018. Uttagen av läkemedel har också ökat, för både pojkar och flickor i alla ålders- och inkomstgrupper.

Under 2018 handlade det om runt 204 000 uttag per 100 000 barn, jämfört med cirka 167 000 uttag per 100 000 barn under 2015. Justerat för befolkningstillväxten motsvarar det en ökning med 22 procent, enligt rapporten.

Tanken med reformen var att inga barn ska behöva avstå från förmånsklassade läkemedel på grund av familjens ekonomi. Under reformens första år var ökningen också störst hos dem med lägre ekonomisk standard. 

– Ökningen av uttag i familjer med ekonomiskt bistånd har sedan faktiskt gått ned lite grann medan antalet uttag fortsatt att öka bland övriga barn, säger Staffan Söderberg, utredare på Socialstyrelsen i en kommentar på myndighetens webbplats.

En förklaring tror han kan vara en ökad andel utrikesfödda, som i lägre utsträckning söker vård för sina barn, bland biståndsmottagarna under de här åren. 

Socialstyrelsen drar samtidigt slutsatsen att reformen kostat mer än förväntat. Drygt 70 procent av den totala kostnadsökningen förklaras av att regionerna tagit över kostnaden för egenavgiften, enligt rapporten.

Förmånskostnaderna för regionerna – som väntades öka med 410 miljoner kronor per år – ökade under 2016 med 550 miljoner kronor, en ökning som sedan planat ut.

Sömnmedlet melatonin är ett av läkemedlen där uttagen ökat mycket kraftigt och enligt Staffan Söderberg finns det flera förklaringar till det.

– Sedan 2016 behövs inte längre licens för att förskriva melatonin. Att fler barn diagnostiseras också med adhd, ett tillstånd som ofta medför problem att sova, är en annan förklaring, säger han.

Dessutom har andelen barn som hämtar ut mjukgörande salvor nästan dubblerats sedan reformen genomfördes – något som fått läkemedelskommittéerna i flera regionerna att gå ut och rekommendera att mängden mjukgörande medel ska stå i proportion till barnets behov och endast förskrivas vid sjukdom.