Gun Johansson, epidemiolog vid CAMM och huvudansvarig för studien om vad som kan få personal att jobba kvar i primärvården.
Problemen i primärvården, med hög arbetsbelastning och brist på personal och resurser, är välkända.
Mot den bakgrunden har Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM) tillsammans med Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin samt Akademiskt primärvårdscentrum inom Region Stockholm genomfört en intervjustudie. Syftet var att studera hur personalen beskriver vad som gör att man stannar kvar eller lämnar sin arbetsplats på en vårdcentral eller i primärvården.
Totalt intervjuades 15 läkare och 4 distriktssköterskor som arbetar eller har arbetat inom primärvården i Region Stockholm. Intervjupersonerna rekryterades via mejl, sociala medier och via direktinbjudan till fyra vårdcentraler.
I intervjuerna framstod meningsfullhet i arbetet som centralt för att de intervjuade skulle vilja och kunna stanna kvar i primärvården, samt möjligheterna att få tid till att utföra ett sådant arbete.
– Det kanske inte var vår tanke när vi började, att upplevelsen eller känslan av att ha ett meningsfullt arbete var det centrala, men när vi analyserade blev det väldigt uppenbart, sa Gun Johansson, epidemiolog vid CAMM och huvudansvarig för studien, vid en presentation i förra veckan.
Möjligheten att ha tid för att utföra arbetet så att det känns meningsfullt hänger ihop med förhållanden som påverkar arbetsbördan, exempelvis dokumentationsarbete, antalet patienter och samverkan med specialistenheter och myndigheter.
Bland annat beskrev studiedeltagarna återkommande exempel på patienter med komplicerade problem, där utrymmet för att utföra ett adekvat jobb inte fanns eftersom den avsatta besökstiden var för kort.
De flesta upplevde också att den avsatta tiden för dokumentation och analys kopplade till patienter ofta var otillräcklig. Enligt deltagarna returneras också intyg allt oftare från Försäkringskassan till läkaren för komplettering.
Arbetsbördan påverkas också av organisatoriska förhållanden som bemanning på arbetsplatsen, tidbokens styrning och flexibilitet samt chefens stöd.
– Personalen jobbar inom det här för att de vill göra ett meningsfullt arbete, vilket innebär att man vill använda sin professionalitet, skapa tillit och hjälpa människor som har behov. För det vill man ha tillräckligt med tid. Det är inte »rocket science« direkt, men arbetsbördan gör ofta att utförandet av det här meningsfulla arbetet, och att ha tillräckligt med tid för det, inte funkar, sa Gun Johansson.
Utifrån resultatet föreslås tre utvecklingsområden:
- Utred hur man kan förebygga att remisser och sjukintyg kommer i retur.
- Utvärdera för- och nackdelarna med olika tidsbokningssystem där den kliniskt verksamma personalen har mer kontroll över bokningen av sin egen tid.
- Utred hur förutsättningarna för cheferna att skapa goda arbetsförhållanden för sina medarbetare ser ut.
Antalet deltagare i intervjustudien är begränsat, och urvalet är inte statistiskt representativt för de anställda i primärvården. Enligt Gun Johansson vet man inte hur generaliserbara resultaten är.
– Det kan vi inte säga. Men vi presenterade våra resultat för styrelsen i Distriktsläkarföreningen för att få en bild av om det stämmer med deras bild, och de stod bakom resultaten. Mer än så kan vi inte säga. För att besvara den frågan måste vi göra större studier med ett annat urval, säger hon till Läkartidningen.
Var det något som förvånade dig i intervjusvaren?
– Kanske att de inte pratade om kompetensutveckling. Varför pratade man inte om det? En tolkning är att man resignerat, att man är så inne i att ta hand om patienter och att överleva.
