Eva Uustal, ordförande i SFOG. Foto: Anna Nilsson, LiU
Det var i december som arbetsgruppen fick i uppdrag att ta fram ett förslag till råd till vården kring igångsättning av förlossning, vilket Läkartidningen berättat.
Bakgrunden är den svenska förlossningsstudien Swepis som tittade närmare på om det är säkrare för mor och barn om förlossningen sätts i gång i vecka 41 i stället för i vecka 42. Studien avbröts i förtid efter att sex barn i gruppen där man avvaktat dött, men inget i gruppen där förlossningen satts i gång i vecka 41.
Nu föreslår alltså arbetsgruppen att kvinnor som önskar bör erbjudas induktion vid 41 graviditetsveckor.
Kvinnor ska också erbjudas en skriftlig och muntlig information om fördelar och nackdelar med induktion respektive expektans vid 41 graviditetsveckor, enligt arbetsgruppen.
Enligt Eva Uustal, ordförande i SFOG, kommer den nationella programområdesgruppen för kvinnosjukdomar och förlossning nu arbeta vidare med en rekommendation och hur den ska hanteras i vården.
Den nationella programområdesgruppen ska också ta fram ett nationellt informationsmaterial som ska underlätta för kvinnor att tillsammans med vården göra ett informerat val om igångsättning.
Förhoppningen är att det hela ska bli klart under våren.
– Jag tror att det kommer att bli som arbetsgruppen föreslår. Det är svårt att se hur man skulle kunna hitta någon annan rekommendation. Det är fortfarande extremt låga risker man pratar om, men tittar man på en hel population kan man inte bestämma något annat än det här, säger Eva Uustal till Läkartidningen.
Hon konstaterar att en del barnmorskor tycker att man gör för mycket interventioner i ett naturligt förlopp.
– Men vi har svårt att tro att man kommer till så starka motargument att man kommer att ändra den här rekommendationen, säger Eva Uustal och fortsätter:
– Däremot är det ju en regional fråga hur man löser det här praktiskt, beroende på avstånd till sjukhus, rutiner för övervakning och framför allt också kvinnornas egen uppfattning om det här.
Hon betonar att det är viktigt att alla kvinnor erbjuds i alla fall en tid för bedömning i vecka 41+0. Och att man stärker uppföljningen kring de kvinnor som ändå bestämmer sig för att vänta.
– Vi tror att de flesta kvinnor kommer att vilja induceras, men vi vet också att det finns en del som bestämmer sig för att de vill vänta in en naturlig förlossning. Dem måste vi också kunna stötta, säger Eva Uustal.
I samband med att Swepis publicerades i BMJ i höstas skrev de svenska forskarna också om resultaten här i Läkartidningen.
