Privata sjukvårdsförsäkringar har ännu en gång seglat högt upp på agendan. Regeringen utlovade nyligen lagförslag för att förhindra gräddfiler i sjukvården. Dessutom har Region Stockholm bett Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att granska hur privata vårdgivare som har avtal med regionen prioriterar patienter, efter att ha fått signaler om att patienter med privat sjukvårdsförsäkring fått snabbare vård.  Myndigheten har nu inlett en förstudie, som beräknas vara klar i maj.

John Lapidus, verksam inom forskningsprojektet »Nya finansieringsalternativ för centrala välfärdstjänster«, tycker att det är bra att frågan om gräddfiler i vården återigen sätts under lupp.

Privata cancerkliniker – som Aleris Christinakliniken på Sophiahemmet i Stockholm, en liten onkologisk specialistmottagning med inriktning på bröstcancer – finns sedan tidigare i Sverige.

Men John Lapidus tycker att Perituskliniken är ett tecken på att utvecklingen bort från den svenska välfärdsmodellen har gått ganska långt.

– Ett antal miljardärer kan bygga en klinik som bygger på vård på olika villkor – utan att det egentligen blir någon debatt om det.

Han anser att det finns mycket som skär sig i den retorik som den nya kliniken i Lund använder.

– De talar en hel del om filantropiska skäl och om att det handlar om att hjälpa den offentligt finansierade vården på olika sätt. Men om det förhöll sig på det sättet, varför bygger man i så fall en klinik där man alldeles uppenbart tar emot olika patientgrupper på helt olika villkor? Varför bygger man inte en klinik som på något sätt integreras i det offentliga systemet och håller sig inom hälso- och sjukvårdslagens direktiv om lika villkor?

Enligt John Lapidus finns det risker med att inte hålla isär privatfinansierad och offentligt finansierad sjukvård. 

– I den här debatten får man ofta börja med att slå hål på myter och rena falsarier som sprids. Ett exempel på det är ju att man från privat vårdgivarhåll länge sagt att man inte prioriterar patientgrupper med olika typer av finansiering olika. Men det är ju det som är själva idén med försäkringarna, att man prioriterar olika grupper olika. Det är självklart att det är så även i det här fallet.

Även Hans Hägglund, nationell cancersamordnare på Sveriges Kommuner och regioner, ser problem med att blanda patienter med olika typer av finansiering.

– Om en sådan här verksamhet kan avlasta den allmänt finansierade vården så finns det givetvis fördelar med det. Allt är inte svart eller vitt, säger han, men tillägger:

– Men jag har svårt att se framför mig hur man skulle kunna göra en behovsstyrd prioritering. Om man som patient har en privat sjukförsäkring, eller betalar själv, så är ju syftet att gå före i kön. Annars är det ju ingen idé att ha den här försäkringen eller betala själv.

Hans Hägglund ser också en risk att den offentliga vården dräneras på kompetens. 

Enligt John Lapidus riskerar det att bli en självuppfyllande profetia att den offentliga sjukvården inte håller måttet, vilket banar vägen för fler sådana här lösningar.

Hans Hägglund är inne på samma linje.

– Det är nästan 700 000 personer som i dag har privata sjukvårdsförsäkringar, och det kommer bara att öka. Det öppnar så klart för fler kliniker där man blandar olika patientströmmar. Då går vi från en offentligt finansierad sjukvård till en vård som styrs av plånboken.

Läs även: 

Ny privat cancerklinik: »Om offentlig vård fungerat optimalt hade vi inte behövts«