Johan von Schreeb leder Kunskapscentrum för katastrofmedicin på Karolinska institutet och är en flitigt anlitad rådgivare i dessa dagar.

Han betonar att utvecklingen kring covid-19 gått ”ofantligt snabbt” den gångna veckan, och att många bollar just nu är uppe i luften samtidigt. Men det märks att han erfarit det här förut, att snabbt behöva komma på nya lösningar.

Som katastrofmedicinare vet han att prioriteringar mellan patientgrupper är helt avgörande:

– Jag förstår att det kan ta tid att ställa om den svenska vården, men nu måste vi vara så snabba som möjligt. Allt som kan anstå måste anstå. Saker som mammografi och blodtryckskontroller måste skjutas på framtiden.

Samtidigt varnar han för felprioriteringar i en krissituation, det är viktigt att inte försumma patienter med exempelvis hjärtinfarkter och lungemboli. Den vanliga akutsjukvården får inte prioriteras bort.

– När det blåser gäller det att sitta still i båten, annars kantrar den. När jag jobbade i Sierra Leone var det sannolikt fler som dog på grund av brist på vanlig vård när vårdinrättningar stängde till följd av rädsla för ebola. Vi har publicerat mycket kring indirekta effekter av att hälsosystem chockas av exempelvis epidemier.

Vad är det allra viktigaste att göra just nu?

– Ja, förutom att i möjligaste mån hindra att smittan sprids till äldre och till vårdpersonalen så måste vi tänka nytt både kring materialförsörjning och tillgång till personal.

Hur då?

– Att mobilisera fler läkare och sjuksköterskor är en stor utmaning. Genom åren verkar det som om bristen på sjuksköterskor snarare handlar om att sjuksköterskor flyr yrket – nu gäller det mer än någonsin att försöka locka dem tillbaka. Vissa har gått över till serviceyrken där varslen nu ökar, kanske ökar det chansen att locka dem tillbaka.

Ytterligare två grupper måste nu mobiliseras: läkarstudenter i slutet av utbildningen som redan hunnit vikariera, och vårdpersonal som nyligen gått i pension.

– Här görs redan en del, men mycket mer måste till. Det är bråttom nu.

Situationen är mest kritisk i Stockholmsregionen. Det ger andra regioner viss tid att agera menar han.

– Men det går snabbare än vi kunnat ana. Jag har regelbunden kontakt med chefläkarna i regionerna och mitt råd till dem är att rusta sig så att de också kan bistå regioner som har det värre.

Socialstyrelsen har en viktig samordnande roll för regionernas tillgång till skyddsutrustning och annan materiel. I veckan fick myndigheten också en i uppdrag att inrätta en samordningsfunktion för intensivvårdsplatser. Syftet är att stödja regionerna i koordinationen och utökningen av intensivvårdsplatser inom landet.

Socialminister Lena Hallengren (S) har sagt att det också kan bli aktuellt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att beordra regioner att dela med sig av personal och utrustning.

Är det en bra idé?

– Det kan bli svårt. Socialstyrelsen är framför allt en normativ och inte en operativ myndighet. Att byta roll är svårt och har inte övats. Det är bättre att vi använder etablerade principer för hur beslut fattas.

Tror du att regionerna kommer att kunna samarbeta solidariskt när bristen på personal och utrustning blir akut på allt fler håll?

– Ja, det är jag övertygad om.

Bristen på vårdplatser? Är du väldigt bekymrad?

– Absolut, det är ju redan ett problem. Men även där kan mer göras redan i dag. Jag vet att flera geriatriska kliniker gör sig redo att ta emot covid-19-patienter. Det handlar inte om att ge dem intensivvård där, men alla är ju inte heller i behov av intensivvård.

Johan von Schreeb understryker att alla dessa patienter inte ska behöva behandlas på sjukhus.

– Alla ska inte ha IVA-vård, det är ingen underkur. De som bedöms ha god möjlighet att bli hjälpta av IVA-vård ska få det, men man måste beakta att denna vård innebär en enorm belastning för sköra patienter och kan behöva pågå i flera veckor. Palliativ vård är också en god vårdform som kan avvägas utifrån vårdbehov och chans att klara sig.