Det nya viruset förändrar allas vardag, dag för dag. Ständigt nya åtgärder mot ett rörligt mål med upprepade uppmaningar att begränsa spridningen. Allas fokus är på viruset.

Socialstyrelsen har fått en mängd nya skarpa uppdrag att samordna och stödja sjukvården här och nu.

Bristen på personlig skyddsutrustning var det första som blev akut. Landets tre största regioner slog larm för två veckor sedan. Detta trots att både Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i sina pandemiplaner tydligt uppmanat regionerna att ha ett lager av skyddsutrustning. Men det visade sig att skrivningar om lagerhållning tagits bort i regionernas pandemiplaner. Utan myndigheternas vetskap. Ett felaktigt beslut, regionerna borde planerat annorlunda, sa Johanna Sandwall, krisberedskapschef på Socialstyrelsen, då till Ekot. Läkartidningen träffade henne förra veckan. 

Hur pressad är sjukvården? 

– Det är ansträngt, man jobbar väldigt aktivt på sjukhus, i regioner, för att hitta omställningsmönster, vad ska vi planera för, hur kan vi ställa om, vilka rutiner som behövs.

Hur redo är sjukvården? 

– Sjukvården är redo på det sättet, och det är det vi har sagt hela tiden, att man har en god beredskap eller en opåverkad beredskapsförmåga. Man har de ledningsstrukturer och den beslutsförmåga man behöver. Det som kommer till nu, med en smittsam sjukdom, är de speciella aspekter som det handlar om. Och här har man ju inte riktigt lyckats i sin planering av till exempel personlig skyddsutrustning och lagerhållning, och det är det vi försöker tillsammans nu med regionerna att lösa. Men sjukvården är otroligt kompetent och bra på att jobba med omställning, och väldigt mycket aktiva åtgärder vidtas nu.

Hur ser det ut om en månad?

– Jag hoppas ju att vi har gjort allt det här som en övning, så klart, att det inte behövs och att smittspridningsåtgärderna gör att vi inte får en snabb kurva med många smittade samtidigt, utan en plan kurva som vården får lättare att hantera.

Hur planerar ni framåt?

– Vi planerar för att stödja regionerna med det de behöver. Just nu är huvudfokus på att stödja dem med material, att försöka köpa material – det är ju utanför ramen för Socialstyrelsens uppdrag i vanliga fall. Vi jobbar med utbildningsmaterial så att man kan utbilda andra personal-kategorier, till exempel i att använda personlig skyddsutrustning. Och vi arbetar med att ta fram gemensamma beslutsstöd. Allt i förberedande syfte.

Socialstyrelsen håller på att ta fram »ett paket« med särskilda beslutsstöd. Exakt vad bestäms i samråd med chefsläkarna i regionerna, berättar Johanna Sandwall. Det kan vara allt från medicinska beslutsstöd till vägledningar i hur man ska planera vården, personalplanera, ställa om och använda olika vårdnivåer. Det handlar också om prioriteringar.

Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik och föreståndare för Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet, har tagit fram ett utkast till medicinskt beslutsstöd, bland annat för en situation när intensivvårdsplatserna inte räcker. Utgångspunkten är samma prioriteringsprinciper som vanligt, men syftet är att ge extra stöd vid etiskt svåra beslut.

– Personalen ska kunna känna att det är tydligt, att »gör vi så här så har vi inte avvikit från den etiska plattformen«. Det blir säkert en ökad etisk stress att fatta beslut som man inte behövt fatta tidigare, sa Lars Sandman i medierna i förra veckan.

Det medicinska beslutsstödet väntas bli klart den här veckan.

– Det viktigaste är att det blir rätt, inte att det går fort.

Uppdraget att säkra tillgången till sjukvårdsmateriel fick Socialstyrelsen den 16 mars, tillsammans med ansvar för att vid behov omfördela utrustningen mellan regionerna och vara nationell inköpscentral. Även regeringen arbetar med att säkra tillgången och har träffat företag inom tillverkningsindustrin.

– Vi mötte en stark vilja att hjälpa till. Hela Sverige bidrar nu, sa socialminister Lena Hallengren (S) vid en presskonferens den 19 mars.

Förra veckan tecknade Socialstyrelsen ett avtal med företag som har produktion i Sverige om 200 000 extra filtrerande andningsskydd. De ska börja levereras under mars.

Läkemedelsverket fick den 19 mars ett regeringsuppdrag att förebygga läkemedelsbrist. Verket ska öka samordningen mellan regioner, professioner, apotek, distributörer, läkemedelsföretag och myndigheter samt undersöka möjliga internationella samarbeten.

– Hittills har varken Läkemedelsverket eller den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA noterat någon brist som kan kopplas till just utbrottet av det nya coronaviruset. Men förebyggande insatser behöver göras, sa Lena Hallengren.

Regionerna söker personal, som normalt är en bristvara. Nu ökar både sjukfrånvaro och behov.

Hur tänker Socialstyrelsen kring tillgång på personal? 

– Jag uppmanar regionerna att se över sin personalbemanning och utbilda personal och fundera över andra kategorier, och allt det ansvaret ligger på regionerna. Att de gör det, det vet jag, säger Johanna Sandwall.

Andra kategorier, vilka kan det vara?

– Personal som kanske inte jobbar med smittskydd i dag. Om man ska hantera många patienter med covid-19 i intensivvården måste man veta hur man använder personlig skyddsutrustning och de särskilda förutsättningarna där.

Förra veckan lanserade Socialstyrelsen och Karolinska institutet, KI, nya e-utbildningar för vårdpersonal som tagits fram på en dryg vecka. Det handlar om hygienprinciper och säker hantering av personlig skyddsutrustning för vårdpersonal. E-utbildningarna finns på utbildning.ki.se. 

Initiativet »Läkarstudenter i beredskap« samlar intresserade läkarstudenter som vill förstärka vården. I mitten av förra veckan hade över 600 läkarstudenter på termin 10 eller 11 anmält sig. Listorna ska lämnas till Socialstyrelsen.

Johanna Sandwall välkomnar initiativet.

– En jättebra idé. Ett tag pratade vi om pensionärer, men det är ju också en riskgrupp om man kommer upp över en viss ålder. Så det är en bra idé, och vi tittar över den frågan tillsammans med regionerna.

Socialstyrelsen fick också en samordningsroll för intensivvårdsplatser i förra veckan. Syftet är att hjälpa regionerna att öka antalet platser. Myndigheten ska ta fram en nationell lägesbild.

– Socialstyrelsen ska också stödja regioner med att koordinera och öka antalet intensivvårdsplatser. Uppdraget gäller också den allra mest avancerade intensivvården med så kallad ECMO. Det kan behövas i de allra mest kritiska fallen, sa socialminister Lena Hallengren (S) vid presskonferensen den 18 mars.

Svensk förening för anestesi och intensivvård, SFAI, välkomnar beslutet.

– Det är glädjande att socialministern agerar. Det som nu krävs är att Socialstyrelsen snabbt får till en nationell samordning för att leda och samordna intensivvården. Det kommer att underlätta fördelning av tillgängliga resurser, kommunikation och kunskapsutbyten, säger Annette Nyberg, överläkare och ordförande i SFAI.

Men Socialstyrelsen har inte mandat att omfördela. Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell:

– Regioner kan begära hjälp och ska ge varandra hjälp. Vi som myndighet arbetar med att understödja begäran om hjälp och identifiera vem som kan bistå. Koordineringen kommer att vara en stor hjälp i arbetet. Det här arbetet bedrivs i högsta grad med hjälp av förtroende och tillit mellan stat och regioner. Min bedömning är att det kommer att räcka hela vägen för att vi ska kunna erbjuda vård efter behov oavsett var regiongränserna går.

I normala fall finns drygt 500 intensivvårdsplatser i landet. I Region Stockholm, som i skrivande stund är mest drabbat, finns normalt 90 intensivvårdsplatser för regionens 2,4 miljoner invånare. Regionens chefläkare Elda Sparrelid sa efter möte med sjukhusen i förra veckan att kapaciteten kan öka till 180 platser eller mer inom kort genom att elektiv kirurgi skjuts upp. Kohortvård av intensivvårdspatienter övervägs också.

Ytterligare platser kan också skapas i samverkan med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Försvarsmakten. Försvarsmakten planerar nu för flera fältsjukhus. Först byggs ett med 30 intensivvårdsplatser utanför Stockholmsmässan i Älvsjö utanför Stockholm. 

Försvarsmakten stödjer också Folkhälsomyndigheten med personal och vissa regioner med materiel.