EU:s stängda gränser har gjort att tiotusentals migranter sitter fast på olika håll runt om i Europa. Det gäller inte minst flyktinglägret Moria på den grekiska ön Lesbos.

Lägret, som ursprungligen byggdes som ett transitläger för 3 000 personer, är i dag hem åt närmare 25 000 människor. Många av dem har bott i lägret i över ett år.

Trängseln i kombination med en akut brist på mat, hygien och grundläggande sjukvård gör att flera internationella hjälporganisationer – däribland Läkare utan gränser – nu är oroliga för en coronakatastrof som skulle kunna kosta tusentals migranter livet.

Än så länge har inga coronafall registrerats i Moria, men alla tänkbara förutsättningar för en epidemi finns där. Frågan är inte om utbrottet kommer – utan när, konstaterar den svenske läkaren Björn Hedström, som nyligen kom hem från sin andra arbetssejour i lägret.

– Vi kommer att få ett utbrott förr eller senare. Allt talar för det. Trängseln är ett stort problem, bristen på mat och sjukvård ett annat. Många av de boende i lägret är dessutom undernärda, vilket gör att de har ett dåligt immunförsvar sedan tidigare, säger Björn Hedström.

Han får stöd av Läkare utan gränser, som i ett uttalande nyligen konstaterade att förhållandena i Moria utgör ”en idealisk grogrund för en snabb spridning av ett virus”.

Björn Hedström är specialist i neurologi och invärtesmedicin och arbetar till vardags på Ängelholms sjukhus. De senaste åren har han vid flera tillfällen tagit tjänstledigt från jobbet för att arbeta som volontär för den tyska organisationen Medical Volonteers International.

Han har varit i både Sudan och på Balkan, berättar han. Första gången han besökte flyktinglägret på Lesbos var för lite drygt ett år sedan.

– Det var kaotiskt redan då, med närmare 7 000 personer på en plats som är byggd för mindre än hälften så många. Det var dock inte i närheten av hur det ser ut i dag, konstaterar han.

Möjligheterna att bedriva effektiv sjukvård i lägret är små. Ofta handlar behandlingen om att dela ut smärtstillande läkemedel till människor med olika slags smärttillstånd.

Även infektioner och sår är vanligt, men eftersom det saknas testutrustning är möjligheterna att diagnostisera och behandla begränsade.

– Med ett enkelt CRP hade vi kunnat differentiera mellan bakterier och virus, men inte ens det hade vi utrustning till. Någon möjlighet att utföra coronatester i lägret fanns inte, det enda prov vi kunde ta var blodsocker, konstaterar Björn Hedström.

Huvudskälen till att Moria vuxit så mycket det senaste året är krigen i Syrien och Afghanistan, som drivit miljontals människor på flykt. Efter flyktingkrisen 2015 kom EU:s medlemsländer överens med Turkiet om att gränsen till Europa skulle hållas stängd. Men från turkiska kusten till grekiska Lesbos mäts avståndet i kilometer, och mängder av desperata människor har på senare tid valt att korsa det smala sundet i rangliga gummibåtar. Väl i land har de placerats i Moria, där de blivit fast utan chans att ta sig varken fram eller tillbaka.

Björn Hedström är kritisk till hur Europas regeringar hanterat situationen med migranterna. Han kallar förhållandena i flyktinglägret omänskliga. Förutsättningarna för att kunna sköta någon form av hygien är obefintliga. De flesta bor i minimala tält, byggda av pinnar och presenningar, det går 160 migranter på en toalett och varje vattenkälla delas av 1 300 personer.

EU:s senaste drag för att lösa flyktingkrisen är att köpa ut migranterna. Alla som kan tänka sig att återvända hem erbjuds motsvarande 2000 euro per person. Björn Hedström fnyser åt försöket.

– Majoriteten av de som flyr gör det inte av ekonomiska skäl, utan för att de är förföljda eller lever i krig. Ett par tusen euro i handen förändrar inte den situationen.

Finns det då något sätt att förhindra ett massivt coronautbrott bland flyktingarna, tror han?

– Att spärra av lägret är inget alternativ, det går inte att hindra människor som lever på det sättet från att röra på sig utan att det blir fullständigt kaos.

– Enda chansen är att vi tömmer lägret och att Europas länder delar upp migranterna mellan sig. Den möjligheten finns fortfarande, men om vi inte gör något nu så kommer det att vara för sent, spår Björn Hedström.