Läkarförbundet har ställt ett batteri av frågor till drygt 3 000 läkare runt om i landet för att göra sig en bild av hur läkare upplever sin arbetssituation under den pågående pandemin.

Drygt hälften har svarat och av dem uppger alltså sex av tio att de har brist på nödvändig skyddsutrustning på sin arbetsplats. Nästan 5 procent uppger till och med att det helt saknas nödvändig skyddsutrustning.

En av sju uppger att de vid något tillfälle behövt ge avkall på säkerheten för egen del i brist på skyddsutrustning. Och en av tio har behövt avstå att möta patienter och/eller ge behandling.

Mer än varannan av dem som svarat säger sig också vara orolig för sin egen hälsa. Det gäller såväl för dem som jobbar i regioner där många fall av covid-19 redan bekräftats, som för dem som jobbar i regioner som hittills varit mer förskonade.

Heidi Stensmyren, ordförande i Läkarförbundet och anestesi- och intensivvårdsläkare, går själv in och jobbar kliniskt på Danderyds sjukhus under det pressade läget i sjukvården. Men Läkartidningen lyckas nå henne i en kort paus.

– Jag är väldigt oroad över att så pass många läkare har brist på skyddsutrustning och är oroliga för att bli smittade på jobbet. Att de är oroliga för den egna hälsan och över om de är tillräckligt skyddade, säger hon.

Ett begränsat antal läkare har svarat på undersökningen. Men enligt Heidi Stensmyren bekräftar enkätens resultat i mångt och mycket den bild som hon har av läget i sjukvården.

– Vi har fått tydliga signaler om det här och jag får dagligen tydliga signaler från kollegor på golvet som är oroliga. Men det är väldigt höga siffror som kommer fram här. Det är klart oroande, säger hon.

Vad ska man göra åt det här?

– Självklart är det jätteviktigt att få fram skyddsutrustning. Det är nummer ett. Sedan måste man också identifiera riskindivider bland kollegor, så att läkare som själv tillhör en riskgrupp inte sätts in där det finns större risk för att drabbas. Vi måste också börja testa, så att vi får överblick över spridningen bland läkare och annan sjukvårdspersonal. Det är viktigt för att vi ska kunna börja ta hand om kollegor som är smittade.

En av fyra av dem som svarat uppger också att de inte får tillräckligt med stöd från sin chef i situationen med covid-19. Och lika många säger sig inte ha tillräckligt stöd i sitt professionella prioriteringsarbete.

Heidi Stensmyren tror att det kan handla om prioritering i intensivvården, men också när det gäller annan typ av vård.

– Som läkare har man ett personligt yrkesansvar. Men när man står inför ett svårt avgörande måste yrkesindividen, alltså läkaren, kunna få stöd av sin chef som kan hjälpa en i det här och också ta ansvar, säger hon och fortsätter:

– Det är helt avgörande att verksamhetschefen kan ta det medicinska ansvaret för de medicinska beslut som fattas i verksamheten. Att behöva fatta de här besluten och veta att man personligen får stå ansvarig är en anledning till att så många läkare upplever en etisk stress i vardagen.

Var det självklart för dig att gå in och jobba kliniskt nu?

 – Jag har ju andra uppdrag också, men nu får man laga efter läge och hjälpa till med det man kan. Självklart gör man det man kan och så tycker jag att det är med många kollegor. Här är vi gynekologer, ortopeder och läkare inom andra specialiteter som alla hjälps åt med det här, säger Heidi Stensmyren.

Hon konstaterar att det är väldigt tydligt att vården har ställt om.

– Det blir en helt annan typ av vård – vård under katastrofförhållanden. Det är inte som den intensivvård vi brukar ge, utan mer ad hoc. Vi gör så gott vi kan, men det är inte samma kvalitet som på den intensivvård som vi skulle ha gett i vanliga fall.