Stensmyren: Nergårdhs förslag inte bättre än nationella taxan

I går, onsdag, tog regeringen emot huvudbetänkandet i utredningen »Samordnad utveckling för en god och nära vård«.

Utredningen innehåller bland annat förslag som, om de genomförs, kommer att innebära stora förändringar för de läkare och fysioterapeuter som i dag verkar enligt den nationella taxan.

Utredningen lämnar två alternativa förslag som båda innebär att lagen om läkarvårdsersättning (LOL) och lagen om ersättning för fysioterapi (LOF) upphävs.

Syftet med förslagen är att försöka adressera den kritik som finns mot systemet, bland annat att ersättningssystemet inte är anpassat för dagens vårdbehov och att det är svårt för regionerna att planera sin hälso- och sjukvård, samtidigt som man vill ta vara på värdet av att det ska finnas flera sätt att verka i hälso- och sjukvården.

Det ena förslaget går ut på att det ska vara obligatoriskt för regionen att inrätta valfrihetssystem även inom fysioterapi och psykiatri. Det andra förslaget är att vidareutveckla dagens system till ett kompletterande nationellt system som ska skapa förutsättningar för mindre vårdetableringar på platser där tillgången till vård är mindre.

Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren är inte nöjd med förslagen och anser att de riskerar att hindra utveckling och mångfald vad gäller etableringar.

– Vi kan inte se att någon av de här lösningarna är bättre än – eller kan ersätta – formen som dagens nationella taxa innebär. Vi ser taxan i dess nuvarande form som ett mer viabelt alternativ, säger Heidi Stensmyren till Läkartidningen.

Vad hade ni velat se?

– Vi kan tänka oss att man utvecklar hela systemet med LOL där man möjliggör för enskilda läkare att ha en etablering där man inkluderar de här formerna. Det finns ingen motsättning egentligen. Vi hade hellre sett en sådan lösning och stimulanser för att främja flera etableringar. Att avveckla är ingen utveckling.

Att utredningen väljer att föreslå obligatoriskt vårdval bottnar i att man ser en tillitsproblematik mellan regionerna och utförarna på dagens nationella taxa. Det är enligt utredningen inte tillräckligt att upphäva nuvarande lagstiftning utan att säkerställa att det finns ett alternativ som möjliggör för småföretagande inom vården.

»Om det inte görs obligatoriskt kan regionerna välja att inte göra några åtgärder i sina system och därmed inte ge andra möjligheter att verka som egenföretagare inom de aktuella vårdområdena«, skriver man i utredningen.

En anledning till förslaget om obligatoriskt valfrihetssystem inom just psykiatri är att det enligt utredningen finns en stor brist på specialistläkare inom det området. Därför är det särskilt angeläget att skapa goda förutsättningar att verka som psykiater även efter avskaffandet av LOL.

Att föreslå obligatoriskt vårdval för fler specialiteter är dock inte aktuellt eftersom det enligt utredningen skulle bli ett allt för stort intrång i det kommunala självstyret.

De läkare utöver psykiatrer som i dag är verksamma på taxan, och som inte kan eller vill fortsätta bedriva sin verksamhet, kommer med det här förslaget att behöva ta anställning antingen privat eller offentligt när LOL avslutas. Enligt utredningen handlar det i dag om knappt 640 läkare.

Samtidigt pekar utredningen på att det i samband med det frigörs medel för regionerna att skapa fler anställningar som täcker upp för de uteblivna vårdtillfällena.

Det andra alternativa förslaget går i korthet ut på att inrätta ett nytt kompletterande system för anslutning till den offentligt finansierade vården. Det ska ske genom en ny lag om främjande av hälso- och sjukvård i hela landet.

Tanken är att regioner ska kunna göra inköp av hälso- och sjukvårdstjänster i glesbygdsområden. Därigenom blir det enligt utredningen bättre förutsättningar för hälso- och sjukvårdsaktörer att etablera sig och verka i glesbygd, samtidigt som regionerna får bättre förutsättningar att planera vården.

Genom att staten föreslås vara delfinansiär av vården menar utredningen att det skapas bättre incitament för den här typen av etablering.

För båda förslagen föreslår utredningen dock att långtgående övergångsregler ska gälla fram till 2028 för att de som i dag verkar genom nationella taxan ska ha tid att ställa om eller avveckla sin verksamhet.

– Vi förstår förstås att för dem som finns på dagens taxa så är förslagen dramatiska. Vi föreslår långtgående övergångsregler fram till 2028 för att man ska ha tid att ställa om eller avveckla sin verksamhet, säger utredaren Anna Nergårdh till Dagens Medicin.

Ta del av hela huvudbetänkandet här.