Karolinska universitetssjukhuset har än så länge haft en överkapacitet när det gäller intensivvårdsplatser. Men antalet covid-19-patienter som behöver intensivvård har ökat snabbt och sjukhuset vill ligga steget före.

För tolv dagar sedan började man därför att göra om de splitternya operationssalarna i den nya tillbyggnaden i Huddinge. Och i dag, på fredagskvällen, ska de kunna ta emot patienter. Från mitten av nästa vecka ska man ha 66 platser klara i ett första steg.

– Det är en enorm logistik av prylar. Operationsborden och stubbarna de står på kan ju inte vara kvar, och operationslampor och skärmar ska täckas så att vi inte förstör våra fina operationssalar, säger läkaren och sektionschefen Lisbet Meurling till Läkartidningen.

Hon menar att lokalerna egentligen är väldigt bra för den här typen av patienter. En stor fördel är att man kan ändra det övertryck man normalt har i en operationssal till ett undertryck, vilket gör att man säkert kan vårda covid-patienter.

Karolinska universitetssjukhuset har hittills vårdat 110 covid-19-patienter inom vuxenintensiven varav 30 skrivits ut. Hittills har sjukhuset en intensivvårdsöverlevnad på 67 procent. Det är dock preliminära siffror och underlaget är litet.

Sjukhusdirektör Björn Zoëga tycker det visar på en hög kvalitet på vården.

– Det är ingen vanlig situation, men vi försöker hålla kvaliteten så högt det går. Och jag tror att vi kunnat visa det. Trots att vi har mer än dubblerat våra IVA-platser har vi väldigt bra preliminära resultat.

Om ytterliga IVA-platser behövs, kan ni göra en liknande sak då?

– Lokalerna kommer inte att vara det som begränsar oss. Det som kommer begränsa oss är hur mycket personal vi kommer att ha. Kanske kan det bli problem att få fram ventilatorer, men jag tror inte det.

Björn Zoëga beskriver läget för personalen som otroligt tufft med exempelvis tolvtimmarspass. Han säger också att ledningen gör allt den kan för att ta hand om personalen och för att det ska finnas tillräckligt med exempelvis skyddsutrustning.

Lisbet Meurling bekräftar bilden av ett tungt arbete.

– Det är klart att många är trötta, det är långa pass. Det finns en oro och en etisk stress över de beslut som kommer behöva tas. Vi försöker möta det med att prata mycket med varandra och vi har dagligen ett psykologstöd.

Men hon ser också positiva inslag.

– Stämningen är ändå fantastisk och det är en god sammanhållning i de här pressade situationerna. Vi stöttar varandra.