Förra året beviljades Malin Inghammar Svenska sällskapet för medicinsk forsknings (SSMF) stora anslag – ett fyraårigt etableringsstöd som syftar till att ge yngre, lovande forskare möjlighet att etablera sig som självständiga forskare. Stödet kan kombineras med max 50 procents bisyssla, exempelvis klinisk tjänstgöring.

Tanken var att hon skulle använda våren till att beställa data och rekrytera doktorander för att kunna starta forskningsprojektet i full skala i juli. Syftet med projektet är att studera långtidskomplikationer efter sepsis.

Till vardags är Malin Inghammar infektionsläkare och sektionschef på infektionskliniken på Skånes universitetssjukhus i Lund. Redan i början av året, när de oroväckande rapporterna om covid-19 började strömma in från Kina, stod det klart att hon skulle få skjuta upp forskningen och kavla upp ärmarna på infektionskliniken i Lund i stället.

– Min planeringstid för starten av projektet finns inte längre, kan man säga. Så jag skrev till SSMF och frågade om jag kunde skjuta upp det, säger Malin Inghammar.

Det gick bra. På grund av pandemin har Svenska sällskapet för medicinsk forskning ändrat sina villkor för att underlätta för forskare som har beviljats anslag. Det innebär exempelvis att det är möjligt att skjuta fram projekt eller förlänga dispositionstiden. Malin Inghammar är tacksam för det. Planen för hennes del är i nuläget att starta sex månader senare än planerat.

– För mig är det värdefullt med SSMF:s flexibilitet, att jag kan få skjuta upp min forskning. Det betyder mycket att inte behöva vara stressad av det också just nu.

På infektionskliniken i Lund startade förberedelserna för att ta emot patienter med covid-19 i slutet av januari. Sedan dess har arbetet blivit mer och mer intensivt för sektionschefen Malin Inghammar. Det handlar om att se till att få nya rutiner på plats, öppna nya avdelningar och säkra bemanningen samtidigt som förutsättningarna ändras snabbt. Det har blivit långa arbetspass och arbete sju dagar i veckan.

– Vi började planeringsarbetet utifrån att det skulle kunna bli en pandemi i slutet av januari. Sedan accelererade det från noll till hundra efter vecka 8. Vi utnyttjar varenda minut för att få allt på plats. Vi får rita om hela sjukvårdskartan, säger hon.

Malin Inghammar är inte ensam om att lägga forskningen på hyllan ett tag. All forskning och alla sidoprojekt på kliniken har ställts in under den pågående pandemin.

– Vi är en klinik med många forskningsaktiva och det har varit vår buffert. Vi har behövt ha tre extra läkare i tjänst måndag till söndag från veckan 9 och framåt.

Den medicinska forskningen kommer att påverkas många år framöver av coronavirusutbrottet, påpekar hon.

– Det kan pågå länge. Och när det blåst över ska allt det som vi skjuter upp nu in i den ordinarie verksamheten. Då kommer vi inte heller kunna bevilja forskningsledighet om vi ska få det att gå ihop.

Samtidigt finns en stor förståelse och stark uppslutning bland personalen.

– Saker som tar lång tid i vanliga fall går jättefort. Efter ett evigt utredande om digital vård, löser det sig plötsligt på en vecka till exempel. Det är en stor samarbetsvilja och ett fantastiskt engagemang, säger Malin Inghammar.

Men stämningen på infektionskliniken vid Skånes universitetssjukhuset i Lund präglas också av en känsla av ett stort allvar. Malin Inghammar är överraskad av hur snabbt smittspridningen har gått.

– Den har överraskat oss alla tror jag. Även vi som på ett tidigt stadium förstod att detta skulle kunna hända. Det har gått så fruktansvärt mycket snabbare än vi någonsin kunnat befara och det har fortsatt överraska oss hela tiden.