Läkare tar strid för en hållbar sjukvård

– Vi läkare behövs för att belysa sambandet mellan klimat och hälsa, säger Ida Persson, ST-läkare i allmänmedicin i Malmö.

Hon minns ögonblicket väldigt väl: det var en höstdag 2018 och hon var föräldraledig och såg ett videoinslag om klimatförändringarna på nätet. Inslaget avslutades med frågorna: »Vad kan du göra? Vilken är din roll?«

– Självklart har jag en viktig roll som läkare: jag kan sprida budskapet att det finns en solklar koppling mellan klimatförändringar och folkhälsa.

Hon började gå i klimatdemonstrationer och skriva debattinlägg, och i höstas var hon med och startade en lokalförening i Skåne inom Läkare för miljön. En av de första åtgärderna var att etablera kontakt med regionens miljö- och folkhälsostrateger.

Och det var enormt efterlängtat.

– Strategerna berättade hur svårt de haft att hitta partner ute i den kliniska verksamheten; de har i synnerhet saknat kontakter med läkare. Nu har de fått den kontakten.

Läkartidningen har talat med en handfull läkare i olika delar av landet som bara under det senaste året ökat sitt engagemang i klimatfrågan genom att bilda lokala föreningar och ta konkreta initiativ. Och de har fått med sig många kollegor på resan.

Varför har engagemanget tagit sådan fart just nu? »Greta-effekten« har självfallet spelat in, men flera framhåller också temanumret om hållbar sjukvård i Läkartidningen för ett drygt år sedan.

Så vad kan enskilda läkare göra? Man skulle kunna dela upp läkarens specifika roll i klimatarbetet i tre uppgifter. En första uppgift är att just utgöra en brygga till klimatexperterna i regionen. De behöver inspel från läkarkåren för att kunna vässa klimatarbetet och hitta nya lösningar långt ute i verksamheterna.

En andra uppgift för läkare är att tillsammans med annan vårdpersonal introducera smarta klimatlösningar i det vardagliga arbetet, och en tredje uppgift är att påverka patienternas kost- och motionsvanor, att motivera dem att övergå till en mer klimatvänlig livsstil.

Det stora flertalet av de nya engagerade läkarna är yngre kvinnor, inte sällan småbarnsföräldrar. Sigrid Hammarqvist, ST-läkare i gynekologi vid Falu lasarett, har nyligen fått sitt andra barn.

– Det är klart att osäkerheten kring deras framtid motiverar mig att göra en insats. Sedan känns det märkligt att Greta och andra barn ska behöva vara de som driver frågan. Det är ju vi som borde stå i främsta ledet.

2018 var Sigrid Hammarqvist en av grundarna till det digitala initiativet #doctorsforfuture, som bidragit till att Svenska läkaresällskapet nu har tagit fram en klimatpolicy och att Läkarförbundet gjorde ett uttalande till stöd för Greta Thunbergs rörelse Fridays for future. Och i höstas var hon med och bildade Dalarnas lokalförening. Nu är de nära 40 aktiva läkare, både på lasarettet och på några vårdcentraler. Hur vill hon definiera sin egen roll i klimatarbetet?

– Min uppgift är att göra den nödvändiga omställningen attraktiv. Människor blir friskare av en klimatvänlig livsstil. Alla har inte insett detta. Och det är min uppgift att sprida budskapet.

Hon tycker att klimatdebatten delvis har fel fokus, att den för mycket handlar om att vi måste »uppoffra oss« för att klara klimatmålen.

– Det är ingen uppoffring med bättre kostvanor och mindre bilåkande, det leder till ett längre och sundare liv. Vi läkare måste bidra med en annan berättelse, ge omställningen en mer positiv klang.

Kopplingen mellan klimat och hälsa är mångfasetterad. Det handlar dels om att förändringen av vår livsstil inte bara gynnar klimatet utan också vår hälsa, dels om att en minskad uppvärmning av planeten i sin tur leder till bättre folkhälsa genom att vi får färre värmeböljor och andra typer av extremväder.

De klimatengagerade läkarna lyfter bägge dessa hälsoaspekter när de föreläser, uttalar sig i medier, träffar kollegor och diskuterar med patienter.

Ulrika Nyhammar, ST-allmänläkare på vårdcentralen Gripen i Karlstad, berättar under en telefonintervju om den plansch från EAT-Lancet Commission som hon har ovanför skrivbordet: »11 miljoner människor dör i förtid på grund av ohälsosam mat«.

– Och vad har det med klimatet att göra? Jo, om fler går över till mer växtbaserad kost så påverkar det inte bara hälsan, det bidrar också till mindre utsläpp av koldioxid. Det är detta samband som vi måste beskriva för patienterna.

Hon och två kollegor startade lokal-föreningen i Värmland för ett par år sedan, den första i landet. Nu är de ett 20-tal aktiva, och de flesta har tillkommit det gångna året.

– Vi måste höja våra röster för att höras!

Det låter som 70-talets feministiska Grupp 8. Finns det likheter?

– Vi läkare sitter för mycket på våra rum, vi har varit dåliga på att ta vår plats i klimatdebatten. Jag tror att vi som grupp kan påverka mer än vi tror, folk lyssnar när läkare uttalar sig.

Hon saknar läkare som kan gå genom rutan i klimatfrågan, några som kan levandegöra kopplingen mellan klimat och hälsa.

– Vi skulle behöva en klimat-Anders Hansen.

Det finns ju redan många profilerade klimatdebattörer, varför måste läkarna fram också?

– För att det är vi som är bäst på att beskriva hälsoeffekterna. Vi kan till exem-pel berätta om de vatten- och insektsburna sjukdomar och luftvägsinfektioner som ökar i uppvärmningens spår.

Hon känner viss otålighet inför den tid det tar för en byråkratisk koloss som Region Värmland att agera. Förra året drog hon och kollegorna igång projektet »En hållbar vårdcentral«. Man ska låta specialstudera två vårdcentraler: granska inköp, processer, rutiner och beteenden ur ett brett klimat- och hållbarhetsperspektiv. Och sedan sätta in riktade åtgärder.

Därefter ska resultaten förhoppningsvis spridas till alla andra vårdcentraler i regionen.

– De två vårdcentralerna är utvalda och cheferna jublar åt idén. Men än så länge har det inte varit så mycket verkstad i regionen, det är lite som att vända en atlant-ångare, suckar hon.

Värmlänningarna har inspirerat andra lokalföreningar att utveckla hållbara vårdcentraler, men projekten är ännu i sin linda. Den läkare som kanske kommit längst i försöken att, i samarbete med andra yrkeskategorier, hitta klimatsmarta lösningar på vårdgolvet är Maria Wolodarski, onkolog på Karolinska universitetssjukhuset och blivande ny ordförande för Läkare för miljön.

– Hälso- och sjukvården står för nästan en fjärdedel av den offentliga sektorns klimatutsläpp. Självfallet måste vi läkare också vara med och försöka få ner utsläppen.

Tillsammans med miljösamordnaren My Holgersson på Tema Cancer satte hon härom året upp ett »Green team« med en handfull enhets- och avdelningschefer. Tillsammans började de spåna: Vad orsakar våra klimatutsläpp? Och vad kan vi göra åt dem? En rad konkreta åtgärder har redan vidtagits:

• Färre engångsartiklar. Man bäddar till exempel, så långt hygienregler och patientsäkerhet tillåter, inte längre med engångslakan.
• Färre uteliggande kläder. Genom att få in kläderna till tvätten minskar behoven av att köpa in nya.
• Färre kasserade onkologiska läkemedel tack vare förbättrade rutiner.
• Färre patienttransporter. Genom att samordna transporterna har man fått ner antalet turer med bara en patient.

Och detta är bara början – hela tiden hittar de nya områden:

– Varför skickas det hem stora balar med näringsdryck till patienter som inte hinner dricka alla? Och varför så stora portioner mat till patienter som inte äter upp?

Flera av dem hade uppmärksammat att lampor och datorer står påslagna utanför ordinarie arbetstid. Därför tog man kontakt med sjukhusets serviceleverantör som gjorde en inventering av flera mottagningar.

– Nu kommer belysningen att avaktiveras under vissa tider, vilket minskar energiförbrukningen.

Lite udda med en cancerläkare som engagerar sig i slöseri med energi. Men du ser det som en naturlig del av ditt arbete?

– Ja, absolut. Minskad energiförbrukning bidrar till minskad klimatpåverkan som i sin tur gynnar den globala folkhälsan.

Ett par andra gröna team har redan bildats på sjukhuset. Nästa steg är att i ännu högre grad engagera alla på golvet, alla som kan bidra med idéer.

– Det kan vara en undersköterska, en IT-specialist eller kanske någon som jobbar i köket. Vi läkare kan sedan föra deras idéer vidare till ledningen.

Maria Wolodarski driver också frågan om läkarnas egna flygresor. Totalt står tjänsteresor för 25 procent av sjukhusets utsläpp.

– Jag förstår att det är svårt att undvika flyg om man måste åka till en kongress i exempelvis USA. Men för resor inom landet och i Europa borde vi absolut överväga tåg oftare.

Hon menar att arbetsgivaren har ett stort ansvar här:

– Om jag som läkare är beredd att offra en helgdag för att ta tåg från Sydeuropa, då skulle det vara rimligt om arbetsgivaren kunde låta mig ta ut en av resdagarna som en arbetsdag på tåget. Vi kan mötas på halva vägen för att gynna klimatet.

Maria Wolodarski har skrivit debattartiklar, uppträtt i Almedalen och hållit föreläsningar. Bland annat var hon i fjol inbjuden till sjukhuset i Östersund och Läkare för miljöns nystartade förening i Jämtland–Härjedalen. Föredraget gav ytterligare inspiration till deras klimatarbete, berättar ST-infektionsläkaren Linda Morén:

– Det är nästan 40 mil till universitetssjukhuset i Umeå. När en behandling påbörjats där skulle fler uppföljningar kunna ske här på sjukhuset i Östersund, på hälsocentralen eller via länk, för att minska resandet.

Vad gäller personalens resor har flera av sjukhusets kliniker antagit en utmaning till sommaren: Vilka kan minska sitt flygande mest till förmån för tåget? Nu har coronakrisen påverkat det initiativet, liksom så mycket annat i denna oroliga tid. Men Linda Morén – liksom flera av de andra vi talat med – tror att krisen kan föra något gott med sig i klimatarbetet.

– Den har tvingat oss till fler distans-oberoende möten, vi har fått testa att tekniken fungerar och blivit vana vid den.

Coronakrisen har de facto lett till minskade utsläpp i världen, men det är inte den klimateffekten som Maria Wolodarski vill lyfta fram:

– Vi kan inte nå klimatmålen på sikt genom att bromsa ekonomin. Men samhällets kraftsamling mot den här krisen inger hopp. Det borde vara möjligt att kraftsamla och fatta svåra beslut också för att bekämpa klimatkrisen.

Vilka initiativ kommer du som ny ordförande i Läkare för miljön att ta för att få ännu fler läkare att haka på en sådan kraftsamling?

– Jag tror att vi måste verka för att göra det meriterande för en läkare att ha klimatarbete som ett sidouppdrag, lite grand som vi ser på akademiska meriter.

Mer utbildning och information är förstås en nyckelfråga, fortsätter hon. Tillsammans med Svenska läkaresällskapet har föreningen redan satt ihop en utbildningsdag om hållbar sjukvård som kommer att äga rum till hösten.

– Ämnet behöver också komma in ännu mer på själva läkarutbildningen, och en sådan förändring är nu på väg.

Varför har läkarna så länge varit så frånvarande i klimatdebatten?

– Bra fråga. Dels kanske det handlar om att vi inte är utbildade i den här frågan och därmed tänker att den inte har med vårt yrke att göra, dels kanske att vi ännu inte har tagit till oss att klimatförändringar och hälsopåverkan hör ihop.

Jag bollar också frågan till nestorn för de svenska läkarnas strävan att lyfta klimatfrågan i det egna skrået, Björn Fagerberg, professor emeritus i invärtes medicin, aktiv i Läkare för miljön i många år och ledamot i Sjukhusläkarnas arbetsgrupp Klimat och hälsa.

Med en suck som hörs genom luren berättar han om åren när knappt någon lyssnade.

– När vi hade ett temanummer i Läkartidningen 2014 var det tyst efteråt, det väckte ingen anklang alls. Vi äldre aktiva frågade oss: Var är de unga läkarna? Det handlar ju om deras framtid.

Han berättar att sjuksköterskor, biomedicinska analytiker, terapeuter och andra inom vården varit betydligt mer aktiva. Men inte läkarna. Varför?

– Läkarna har varit frånvarande i andra länder också. En intressant förklaring brukar lyftas fram: i sitt yrke är läkare så upptagna med att hjälpa sjuka människor att de inte också orkar hjälpa en sjuk planet.

Men nu njuter Björn Fagerberg av det plötsligt uppblossade engagemanget. När jag ska lägga sista handen vid den här texten får jag ett nytt mejl från honom:

– Har artikeln gått i tryck än? På styrelsemötet i Läkare för miljön i går fick jag höra att lokalavdelningen i Umeå har kommit igång ordentligt. Och Stockholm har fått en egen förening.