Styrgruppen i Nationellt system för kunskapsstyrning hälso- och sjukvård (SKS) har beslutat att rekommendationer och liknande som rör covid-19 – och som kommer från andra aktörer än myndigheter – ska vara avstämda med de nationella programråden (NPO) för att regionerna som vårdgivare ska kunna stå bakom att de används i vården.

Riktlinjer som inte uppfyller detta betraktas som allmänna bidrag till kunskapsutvecklingen.

Det här väckte reaktioner från Svenska läkaresällskapet som bland annat menar att det förefaller som att SKS vill överpröva kunskap framtagen av sektionerna, och att man avråder från att följa rekommendationer som inte godkänts av respektive nationellt programområde.

Enligt Mats Bojestig, ordförande för SKS, stämmer det inte att man avråder från att följa riktlinjer och rekommendationer som till exempel kommer från vetenskapliga sektioner inom SLS.

– Men vi har heller inte sagt att det är så här vi ska göra. Skillnaden är att när vi går in med våra NPO, då ställer vi oss bakom det på det sättet att vi säger: »Nu gör vi så här«, säger han till Läkartidningen.

Bakgrunden till SKS beslut bottnar enligt honom i att det kommit frågor från verksamheter om hur man ska förhålla sig till alla nya rekommendationer som kommer och vilken status de ska ha ihop med kunskapsstyrningen.

– Då har vi sagt att man ska samordna med våra NPO. Vi har förstås ingen synpunkt på det medicinska innehållet, men har man gjort det i samråd så för vi in dem. Har man inte gjort det så har man tagit fram ett underlag, och som vanligt tar vi in det ute på arbetsplatserna och värderar det, om vi kan jobba efter det eller inte. Vi har inte nedvärderat dem på något sätt och har absolut inte gjort någon censur i vad som får stå där. Det måste sektionerna själva bestämma.

– Men om man vill att rekommendationer förs in fort, då vill vi att det är förankrat i vår organisation. Då kan vi hjälpa till att föra in det här snabbare och mer enhetligt. Det är egentligen bara det, fortsätter Mats Bojestig.

Svenska läkaresällskapet betonade också vikten av att det är tydligt att de rekommendationer som kommer från professionen är det som är bäst för patienten ur ett medicinskt perspektiv.

Om huvudmännen, genom SKS, sedan väljer att överpröva specialistsektionernas medicinska rekommendationer på grund av resursbrist eller andra politiska hänsyn så ska det tydligt framgå att det är huvudmannens rekommendation, menar SLS ordförande Britt Skogseid.

– En sektion kan sätta ribban på vilken nivå som den finner önskvärd. De som är utsedda av NPO:erna är representanter utifrån regionerna, och de måste också ta ställning till att det är genomförbart. Om sektionerna säger »det här är det absolut bästa man kan göra«, då publicerar man ju det på deras sida. Vi har inga synpunkter på vad de tycker är bästa ribban, men när man samarbetar med NPO och försöker hitta det i nuläget görliga då går vi in för att vi ska ta tag i implementeringen. Det är där skillnaden ligger, säger Mats Bojestig.

Han betonar att sektionerna gör ett mycket bra arbete och att han inte har någon kritik mot dem. Samtidigt säger han:

– Vi skulle förstås haft en bättre dialog med de här sektionerna kring vad det här står för.

Om ett NPO och en sektion tycker olika så kan det bli två olika dokument?

– Absolut, så kan det bli. Och det kan ju vara en styrka. Då kan man visa på den olikheten.

Läs också:

Läkaresällskapet: Programråd ska inte styra professionens riktlinjer