Av Öppna jämförelser 2020 framgår att 13 av de 20 större standardiserade vårdförloppen i cancervården backade i det här avseendet under 2019. Färre patienter fick alltså börja behandling inom den maximala tid som respektive vårdförlopp stipulerar jämfört med året dessförinnan.
Läkartidningen har ringt upp Hans Hägglund, Sveriges kommuner och regioners nationella cancersamordnare, för en kommentar.
– Tyvärr har det smugit sig in en del felaktigheter i Öppna jämförelser. Vi har gett instruktioner om en ny, uppdaterad version. Den kommer att läggas ut, men troligen först nästa vecka.
Öppna jämförelser har till exempel inte tagit med alla behandlingar – kirurgi, strålning och så vidare – för de olika cancerformerna, utan redovisar i vissa fall data för kirurgi och i andra data för strålning, utan att det tydligt framgår. Enligt Hans Hägglund blir det lite som att jämföra äpplen och päron.
När det gäller 80-procentsmålet blir dock slutsatsen densamma i den uppdaterade versionen: Sjukvården lyckades totalt sett sämre med 13 av 20 av de större standardiserade vårdförloppen förra året.
– Även om det för sju av de vårdförloppen rör sig om en liten försämring, max 2 procent, så kommer man inte ifrån den frågan. Det är givetvis bekymmersamt, säger Hans Hägglund och fortsätter:
– Sedan 2015 har staten betalat ut 2,5 miljarder kronor, huvudsakligen för tillgänglighetsarbete, till regionerna. Egentligen bör man ställa frågan till regionerna: Vad är det egentligen som gör att man inte prioriterar det här arbetet och når målen?
Totalt, sett till samtliga standardiserade vårdförlopp, fick ungefär 45 procent av patienterna i landet behandling inom den tid som respektive vårdförlopp anger förra året. Det är ungefär lika många som tidigare år.
De sex standardiserade vårdförloppen där RCC:s statistik nu mer tydligt pekar på en försämring – även om det förstås finns regionala variationer – är de för cancer i äggstock, huvud-hals, testikel, hjärna, livmoderkropp och urinblåsa.
När det gäller äggstockscancer fick 35 procent behandling inom maxgränsen förra året, jämfört med 41 procent dessförinnan. För testikelcancer handlade det om 47 procent under 2019, jämfört med 55 procent under 2018. Och för livmodercancer om 35 procent under 2019, jämfört med 44 procent under 2018.
Allra mest sticker siffrorna för blåscancer ut. Enligt statistiken fick 17 procent behandling i tid under 2019, jämfört med 34 procent året före. Men här handlar det till stor del om registreringsproblematik.
– Här är data inte tillförlitliga. De når fortfarande absolut inte ledtiderna, men framför allt är det problem med registrering som gör att de sticker ut.
Att nå 80-procentsmålet är bland annat en fråga om kapacitet, konstaterar Hans Hägglund.
– Är man hårt pressad så kanske man inte riktigt orkar arbeta med förändrings- och förbättringsarbete. Men det är ännu mer en fråga om chefs- och ledarskap, organisation och förmåga att få till ett förändringsarbete, anser jag. Vissa har lyckats, andra har inte gjort det.
