Smidigare vård när Härjedalen skickar patienter till Norge

– Så fort gränsen öppnar igen så återupptar vi samverkan, säger Christina Abelson, distriktsläkare i Funäsdalen.

Det lilla sjukhuset i Röros, drygt 7 mil bort, och det något större i Tynset, 13 mil från Funäsdalen, är de sjukhus där härjedalingar i den västra delen av kommunen kan få vård enligt det avtal som skrevs 2016.

En viktig reform för ökad tillgänglighet och en smidigare vård med närheten till Norge, betonar Christina Abelson.

– Det är över 20 mil till Östersund och med den här modellen kan vi kapa avstånden rejält till sjukhusvård – till nytta för kanske framför allt äldre och multisjuka. Ska man summera det kort så får patienterna nära vård med bibehållen, hög vårdkvalitet, säger Christina Abelson, som tar emot i solskenet utanför hälsocentralen där mycket är sig olikt med både tält och barack för provtagning för covid-19.

Från byns centrum löper en lång nedförsbacke ner mot hälsocentralen.

Funäsdalsberget – med nästan 1000 höjdmeter som högsta punkt – ger hela omgivningen fjällkänsla och västerut fortsätter riksvägen några mil till norska gränser med stora fjällvidder.

Våren har dröjt med ankomst och en av skidanläggningarna kunde till och med återöppna liftar exklusivt för ortsbefolkningen under Kristi himmelfärdshelgen. Lite som kompensation för närboende som suktat efter den skidåkning som tog slut med pandemin.

Christina Abelson var en i gruppen av doktorer från fjällkommuner som under vårvintern gick ut offentligt med en vädjan till turister om att »stanna hemma«.

– Utvecklingen då var lite oroväckande i början av pandemin med en ökning av turister när resor till Alperna avbokades. Diskussionen var kanske lite ensidigt inriktad på problematiken med after ski i Åre när turistorter längs hela fjällkedjan påverkades, säger hon.

– Nu blev det ändå en snabb förändring av situationen och det tror jag var nödvändigt för att hålla nere smittspridningen och trycket på vården. Under påskveckorna var vi nere på 20 procent av normala mängden besökare.

Christina Abelson veckopendlar inom länet för jobb i Funäsdalen sedan några år tillbaka.

Jobbvardagen i utpräglad glesbygd – med behov av en hel del akuta insatser – lockar henne och har tidigare i karriären resulterat i en period med jobb på Grönland.

Hon var inte med när riktlinjerna för vårdsamverkan med Norge drogs upp för några år sedan – en avsiktsförklaring mellan Region Jämtland och St Olavs hospital skrevs under av dåvarande regiondirektören Björn Eriksson.

Men som medicinskt ansvarig har hon fått omsätta den nya modellen i praktiken.

Efter noggranna förberedelser – inte minst juridiska utifrån att Norge inte är EU-medlem – skedde en första »gränsöppning« våren 2018 med enstaka remisser till Norge.

– Länge har det funnits en önskan från de boende i området att få vård på närmaste sjukhus – för oss som är uppvuxna här så finns en samhörighet mellan boende på båda sidor om gränsen som gör att gränshinder känns onödiga, säger Matilda Dahlgren, enhetschef på hälsocentralen i Funäsdalen.

– Så när den här frågan plockades upp även från politiskt håll så kunde man hitta en lösning och den valfrihet att välja Östersund eller Röros-Tynset som nu finns har blivit väldigt uppskattad.

2019 var första helåret Norgeavtalet tillämpades fullt ut. Hälsocentralen i Funäsdalen har en bit över 2 200 listade patienter och till en början har det handlat om runt 120 patienter på årsbasis som får elektiv vård i Norge.

Koordinatorer i Funäsdalen och Röros samordnar vårdinsatser utifrån de remisser som kommer in.

– Från början så var vår tanke att skicka remisserna direkt till Tynset i de fall där vi såg att det krävdes, men på den norska sidan vill man att deras handläggning utgår från sjukhuset i Röros och så har det blivit vilket också är i linje med avtalet, säger Christina Abelson.

Akutsjukvården omfattas inte av samarbetet och inte heller utredning av cancerdiagnoser för att kunna bibehålla arbetssättet med standardiserade vårdförlopp.

För tillfället råder dock en tomhetskänsla på hälsocentralen. När den nya modellen väl byggts upp fick den abrupt ta paus. Pandemin stängde gränsen i mitten av mars.

– Men jag kan inte se några hinder för att vi ska återuppta vårdsamverkan precis som innan pandemin, när gränsen öppnar igen. Det har fungerat väldigt bra och även från norskt håll ser man positivt på ett tillskott av patienter för att bredda sitt underlag för sjukhuset.

Röros sjukhus är en liten gren inom St Olavs hospitals stora organisation som universitetssjukhus i Trondheim.

– Det är kul att jobba mot en verksamhet i glesbygd som verkligen ges en inriktning att utveckla sitt arbete med fler specialiteter som tillkommer. Specialister från Trondheim bemannar sjukhuset och det finns en bredd med exempelvis ortopedi, öron-näsa-hals, kardiologi och diabetologi, säger Christina Abelson.

En viktig grund för samarbetet har varit bristen på viss specialistkompetens inom Region Jämtland Härjedalen och att norska sjukhus kan ge snabbare vård.

Den utvärdering som skett visar att förhoppningarna om smidigare och snabbare vård kunnat infrias. En del byråkratiska hinder har kunnat noteras – framför allt att flödet med remisser/epikriser tar för lång tid och kan fördröja medicinering och rehabiliteringsinsatser.

– Det har funnit enstaka fall där överföringen av patienter kunde ha fungerat bättre och det skiljer exempelvis en del kring hur vi organiserar rehabiliteringen i respektive land, säger Christina Abelson.

Hade du räknat med större problem under en startperiod?

– Egentligen inte utifrån det jag vet om skandinavisk sjukvård. Skillnaderna är så få och det finns stora likheter när det gäller olika områden som behandlingsriktlinjer och arbetssätt.

Hälsocentralen har tre distriktsläkare samt två ST. Under början av åren har även en ortoped tjänstgjort i Funäsdalen och från olika regionvårdgivare i Sydsverige kommer ST-läkare regelbundet för att göra sin glesbygdsrandning på orten.

– Vi har för närvarande en vakans på läkarsidan och att verksamheten är förhållandevis personalintensiv har att göra med att vi driver en modifierad akutmottagning för glesbygd med bland annat röntgen, gips, två akutplatser och med observation dagtid. Tillsammans med de vårdenheter som finns i Hede och Sveg turas vi också om att ha läkarjour för hela Härjedalen.

Tanken var att Svensk förening för glesbygdsmedicin skulle hålla årsmöte och konferens i Funäsdalen under vårvintern med redovisning av erfarenheterna från Norgesamverkan.

Preliminärt kommer årsmöte och konferens i stället att hållas i höst.

Läs också:
»Vi vill samarbeta ännu mer över gränsen«