»Svårt när läkare inte kan följa sin etiska kompass«

Covid-19 har ställt läkarna inför många nya etiska utmaningar. Att inte alltid ha de medicinska svaren och veta vilken behandling som är bäst ser Madhuri Gogineni som den svåraste.

– Läkare är vana vid att jobba med evidens, ha kunskap och en vetenskaplig bakgrund att luta sig emot. Vi är inte så vana att säga »jag vet inte«.

Madhuri Gogineni är överläkare inom den palliativa vården på Stockholms sjukhem. Där är hon ansvarig för att leda det etiska arbetet. Dessutom sitter hon med i Svenska läkaresällskapets delegation för medicinsk etik. Innan hon började på Stockholms sjukhem arbetade hon i många år inom akutsjukvården på Karolinska universitetssjukhuset som specialist i internmedicin. Där var hon ordförande för sjukhusets etiska råd. Numera är hon adjungerad ledamot.

Under pandemin har många läkare hamnat i nya roller. Kirurger står plötsligt i full skyddsmundering efter en kort introduktion och jobbar som underläkare på covid-IVA. Arbetsuppgifterna är ovana, kollegorna är nya samtidigt som patienterna är svårt sjuka i en ny, smittsam sjukdom som kan ha ett väldigt nyckfullt förlopp.

– Det är svårt. Som läkare är vi vana att vara bra på det vi gör och att få ordentlig träning, säger Madhuri Gogineni.

Torsten Mossberg, intensivvårdsläkare och ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, håller med:

– Jag tror det är knepigt för kollegor, exempelvis ortopeder som plötsligt ska bli intensivvårdsläkare. Det är stressigt att fatta beslut i något man inte är skolad i. Många bär nog på en känsla av otillräcklighet.

Läkare vittnade om etisk stress redan före covid-19. Har det blivit värre?

– Ja, jag tror att de flesta som arbetar under pandemin känner etisk stress. Och jag är orolig eftersom läkarna har stått under stark etisk press länge. Med covid-19 har det tillkommit ytterligare utmaningar, och jag upplever att läkarna inte har så stora marginaler innan det tippar över, säger Madhuri Gogineni.

Etisk stress skiljer sig från vanlig stress. Det handlar om situationer när man tvingas gå emot sin moraliska kompass.

– Läkare har en ganska stark inbyggd etisk kompass. När man upplever att man inte kan följa den mår man väldigt dåligt, säger hon.

Ett sådant exempel under pandemin är hur vården i livets slutskede påverkas. På Stockholms sjukhem har de anhöriga i vanliga fall en väldigt viktig roll när en patient står inför döden. Men nu uppstår en etisk krock mellan det som är bäst för patienten och samhället.

– Vi är vana vid att ta hand om patienten efter vad som är bäst för patienten. Nu måste vi plötsligt ta hänsyn till vad som är bäst för folkhälsan.

Även Torsten Mossberg upplever att den etiska stressen har ökat under pandemin.

– Man måste fatta beslut på mer otillräckligt underlag och man får prioritera intensivvårdspatienterna på ett lite tuffare sätt.

Han påpekar att även om taket inte är nått när det gäller intensivvårdsplatser tack vare den hi-storiska uppskalning som skett, får utökningen i sig konsekvenser för vården.

– Alla intensivvårdsläkare inser att det inte handlar om den allra mest högkvalitativa intensivvården för samtliga, säger Torsten Mossberg och fortsätter:

– Även inom en intensivvårdsavdelning blir det så att man tänker: »Vem ska vi satsa mest på, och vem ska vi låta ligga med syrgas och respirator men kanske inget mer?« Det där tror jag ger en väldig stress och frustration.

Vad kan arbetsgivare och chefer göra för att stötta personalen?

– Jag tror det är oerhört viktigt att bearbeta dödsfallen som man upplever. Särskilt där patienterna är jämnåriga. Det är extra viktigt för den grupp som inte är van att arbeta med intensivvård, säger Torsten Mossberg.

En annan viktig punkt är att personalen får hjälp med återhämtning.

– Den enorma tröttheten, som många berättar för mig om, är en grogrund för att man ska ta med sig problemen hem och fundera »Gjorde jag rätt, talade jag med rätt specialist, prioriterade jag rätt?«

Madhuri Gogineni anser att arbetsgivare bör avsätta tid för återhämtning och bearbetning genom att införa exempelvis etikronder eller reflexionsgrupper. På Stockholms sjukhem har etikronder införts under pandemin.

– Det har haft bra effekt. Det är en tvärprofessionell träff där man pratar om ett etiskt utmanande patientfall, säger Madhuri Gogineni.

Tanken är att olika yrkeskategorier delar med sig av sin upplevelse. Det ger insikt i andras perspektiv och djupare förståelse för vad som är etiskt utmanande i det aktuella fallet.

– Etikronderna gör att det blir lättare att erkänna det som är svårt och dela med sig av sin osäkerhet. Det gör mycket för att skapa trygghet i teamet, hierarkierna minskar, teamet blir effektivare och kommunikationen blir bättre.

Stockholms sjukhem har nyligen skickat ut en enkät om etisk stress till personalen. Svaren håller på att analyseras, men den första grova uppskattningen visar att många upplever etisk stress. Syftet är att ta reda på mer om vad olika yrkeskategorier tycker är svårt för att kunna sätta in skräddarsydda stödåtgärder.

– Bara det att vi har skickat ut en enkät tror jag har gjort skillnad. Personalen känner sig stöttad och sedd av ledningen, säger Madhuri Gogineni.